Söndag innan frukost.

I söndags skulle vi ta en 3 timmarsrunda på Ekerö. Planen var att vi skulle hoja 1,5 timme och sen vända hem. Detta för att Anders är hårt hållen hemma. Som vanligt körde jag utan frukost.

Jag packade ner en gel och en snickers som nödproviant. På väg mot Preem där Anders och Patrik stog och väntade så sprack min framskärm och fastnade i hjulet. Som tur var så gick det väldigt långsamt just då. Annars hade jag dött, säkert.

Skruva skruva och slänga den trasiga skärmen åt helvete. Så nu iväg. Härligt, nu börjar det snöa också. Små elaka snöflingor. Såna som verkligen svider i ögonen.

Det sista jag såg när jag stängde dörren innan jag stack hemifrån var mina fula glasögon. Jag minns att jag tittade upp på himlen och gjorde en snabb metreologisk analys. Glasögonen fick ligga.

Anders hade gjort samma analys av vädret. Så jag var inte ensam. Cyklingen gick fint och vi snackade en massa skit på väg ut mot Drottningholm. Mina ben kändes sprattliga och glada. Tack för det Krups espressomaskin.

Anders fick tyvärr bryta efter en timme, hans ostknän hade sabbats veckan innan i fjällen. Så han vände och trampade surt hemåt. Detta medförde dock att vi inte hade nån direkt tidspress längre. Efter en sekunds övertalning så stack vi vidare mot det långa varvet på Ekerö. Skogling gnällde över kalla tår. Med tanke på att hans fötter är en halvmeter långa så måste det svidit ordentligt.

Ekerö är fantastiskt. Vägarna slingrar förbi gårdar med hästar och skit. Här ute åker man trimmad moppe och lyssnar på E-type. Det finns en matbutik, där får man rabatt om man handlar för mer än 500 kronor.

Varje backe var ett tillfälle att testa gränserna. När skulle energin ta slut? Jag stog upp och bröt så hårt jag kunde i hopp om att hammaren skulle komma. Den kom aldrig.

Patrik såg glad och nöjd ut när jag lämnade honom. Det här var hans längsta runda i år. Men troligtvis inte den sista.

Väl hemma så åt jag en dubbel portion mat och slängde mig i badet. 4 timmars cykling innan frukost är verkligen kalas. Nån timme senare knäppte jag en röd Chimay.

/J