Les alpes de Hässelby.

Wheee! Nu är räsern klar för sommaren.

Hela vintern har gått åt till att leta, väga, räkna och drömma om cykeldelar. I veckan fick jag hem de sista prylarna. Och nästan samtidigt smälte snön och vägarna torkade upp. Men varje gång jag tänkt ta ut räsern har det börjat regna och snöa igen.

Igår kväll fick jag ett ryck. Jag slängde mig på hojen innan vädergudarna hann reagera. Sen sprintade jag iväg på en liten backrunda. Första stoppet var Skogling. Cykeln var ju tvungen att vägas. 7,59 kilo. Klart godkänt. Cykeln har bantats ett 800 gram sen förra sommaren.

Efter invägningen trampade jag vidare mot Hässelby Villastads sköna backar. Det fanns en hel del härliga vägar att välja mellan. Upp och ner, fram och tillbaka. Folk trodde nog att jag gick på knark. En vacker dag ska jag sätta ihop en slinga som man kan köra ett tag. Igår blev det mer spontanpsykling. Backen från Berghamnsbrygga upp till toppen på Vidholmsbacken var en given succé lisom backen från Strandbadet till Bruksvägen.

Cykeln kändes riktigt bra. De nya hjulen var styva och lätta. De flexade inte nämnvärt, jag väger bara 65 kilo så det kan ha hjälp till. Det jag tänkte på var att de lät riktigt härligt. De sjöng liksom.

De nya Ultremo-däcken, en nyhet från Schwalbe, verkade också bra. Jag vågade inte pressa hojen för hårt i kurvorna men det lilla jag kände var bra. Rullgrus och is är en dålig kombo på årets första räserrunda.

Den nya gaffeln (Ritchey WCS Carbon) gorde också sitt till för att hojen skulle kännas bra. Gaffeln var styv och vibrationsdämpande till skillnad mot originalgaffeln som jag hade förra året. Den kändes bara trist.

Det var lite ovant med de korta vevarna, jag kör med 170 vevar på räsern och 175 på de andra hojarna. Det var framförallt i backarna som det blev lite konstigt. Jag är van att stå och bryta, nu fick jag tassa försiktigt med hög kadens. Men det kommer nog ge sig på Mallis. Där finns det både en och två backar har jag hört.

Tjingelong.

/J