30-mils brevet i roslagen.

I lördags körde jag 30-mils breveten. Den andra av de fyra brevetsen inför PBP. Det var ca 40 pers som samlades i Täby. Solen sken men tempen låg under 10 grader.

Det tog inte så lång tid innan klungan delades upp på två. Det var ganska kraftig motvind. Den skulle hålla i sig de första 14 milen. Men den märktes mest när man låg framme och drog.

Vägarna var jättefina, typiska roslagsvägar. Det var några som utmärkte sig. Ari från Ck Distans är stark och tog långa fina förningar. Det var också en kille på en superfin Specialized Tarmac. Han körde med tempohjälm. Det såg faktiskt ganska ballt ut, men samtidigt lite festligt eftersom vi var ute på en 30-mila runda. Men han verkade ha bra tryck i benen i alla fall.

Första kontrollen var i furusund. Här bytte jag min jacka mot en väst. Arm och benvärmarna fick sitta kvar. Det var bitvis riktigt kallt i vinden trots solskenet. Bengt Sandborg sa åt tempohjälmskillen att hålla igen lite när han drog. Nån mil senare delades klungan igen. Nu var vi 8-9 stycken kvar. Vägarna slingrade vidare.

Förra veckan fick jag en ClickFix minimap av Jan. En fiffig liten grej som man sätter på styret. Där har man sen karta eller noter. Den var helt klockren. Nu höll jag koll på varenda sväng. Dagens randonneurtips. :)

Efter 14 mil var vi i Grisslehamn, dags för dagens andra kontroll och en lite längre fika. Jag, Ari, Crescenkillen och tempohjälmsmannen gick in på ett litet kaffé. De andra tog pizza.

Efter två koppar kaffe och en stor räkmacka gjorde vi oss i ordning för att sticka vidare. Jag drog av min benvärmarna för att bättra på brännan lite. Det var vi fyra plus en kille på en gul De Visini. Så fort räkorna lagt sig till ro i magen höjdes farten mot 50 km/h, nu hade vi medvind ett tag.

När tempohjälmsmannen gick fram för att dra gällde det att hålla i sig. Han var stark som en häst. Redan efter 2 mil tappade vi killen med den gula De Visinin. Nu var det tempomannen, Ari och jag som tog förningarna. Crescentkillen började se lite seg ut. Farten låg konstant runt 40 och över.

Vid kontrollen i Gimo tackade Crescentkillen för sig, han väntade in Visinimannen. Här festade jag till med en liten påse chips, en cola och en drickyogurt. Sen for vi iväg med samma härliga fart. Nu var det 10 mil kvar och benen kändes oförskämt fina. Nu åkte även armvärmarna av. Det var kallt, men tanken att bli snyggt brun slog högre.

Sista kontrollen i Almunge. En cola till och lite skönt cykelsnack på macken. Tempomannen verkade riktigt sugen på brevetserien. En blivande randonneur? Jag antar det. Tyvärr kunde han inte köra 40-milen det datumet jag ska köra. Men Ari skulle köra då och jag antar att Jan också kör. Lite pink bakom Ica, sen for vi vidare.

De sista milen in mot Täby gick som på räls. Farten var sällan under 40 och vi tre trivdes i kapp. Två mil innan täby krampade mina lår till, det gick som tur var över efter ett tag. Det hade känts riktigt trist att behöva släppa nu.

En kaffe och en bulle på Shell sen var det dags att åka hem mot den väntande middan med vin. Det blev dock inget vin. Istället tömde jag lagret på trapistöl och kände mig riktigt nöjd med dagen. Jag fick till sist reda på att tempomannen heter Erik. 10 timmar och 12 minuter blev tiden.

Tack Ari och Erik för en toppendag i roslagen.

/J