Paris-Roubaix i Barkarby.

I söndags gick Paris-Roubaix. Det är nog kungen av vårklassikerna. 25 mil långt, varav 5 mil på kullersten. Hårt är bara förnamnet. Tävlingen har X antal nyckelben på sitt samvete. Om det regnar blir det lerbad och snorhalt. Är det torrt så blir det snabbåkt och dammigt så in i helvete.

Förra året satt jag ensam och kollade på Eurosport, kul men inte 100% kul. I vintras surrade jag med Anders (Nypan) om att man borde samla ett gäng och kolla på loppet tillsammans. Vi skulle självklart dricka belgisk öl till.

Hmm.. Det finns ett ställe där vi brukar dricka just belgisk öl, de råkar också ha en jättestor tv och Eurosport! En idélampa tändes över våra huven. Lilla Barkarby! Kruxet är bara att de har stängt på söndagar. Efter lite tjatande på Hanna, som ägaren heter, så enas vi om att han ska hålla öppet för oss om vi kan skramla ihop 15 pers eller mer. Efter 2 dar på Happy så var 40 pers anmälda.

Nån vecka senare hör Per Edgren av sig till Anders och undrar om vi är intresserade av att få besök av en cykellegendar, Sven-Åke Nilsson. Han skulle komma och berätta om livet som proffs och om Paris-Roubaix. Som gentjänst ville han visa sina ramar. Taget!

Några veckor innan loppet skulle gå så var 70 pers anmälda till visningen. Nu fick jag till och med skriva att det var fullt. Egentligen finns det bara 45 sittplatser i restaurangen. Men eftersom de flesta av oss känner varann så räknade vi kallt med att klämma in 50-60 sittande, resten skulle få hänga i baren, däribland jag.

Innan sändningen började 14:00 så ordnade vi en cykelrunda på 10 mil med inslag av grusvägar för efterlikna pavéavsnitten på den riktiga tävlingen.

Klockan 08:00 på morgonen stod 33 cykelsugna och lycraklädda killar redo att sticka iväg. Vädret var perfekt och alla såg glada ut. Tempot var till en början lugnt och sansat. Jag fick leda klungan ut mot Märsta där vi skulle fika. Efter Sigtuna kom de första grusavsnitten. Man såg verkligen hur det växte horn i pannan på folk. Nu var det fullt ös, den främre delen av klungan låg i 40-45 och gruset smattrade mot ramarna.

När vi kom ut på asfalten väntade vi in de som punkat. 6 punkor på första grusavsnittet. Sen satte vi fart mot nästa. Full fart.

Strax innan 13 kom vi tillbaka till Barkarby. Nu var de flesta bra törstiga. BelPils är en bra törstsläckare.

När folk hade beställt mat och lugnat ner sig så började Anders intervjua Sven-Åke. Han berättade om sin träning och om hur det var att köra Paris-Roubaix. Spontana applåder och beundrande blickar. Sven-Åke berättade bland annat att han innan vårklassikerna brukade cykla 30 mil om dan i 30 dar, sen var han redo.

Sen började sändningen på Eurosport. Jag såg nästan ingenting av den. Jag hade fullt upp med att surra med folk och att släcka törsten med Bel Pils och Maredsous. Jag passade också på att bjuda en världsmästare på pizza. Jag hade ju ändå fått testa hans bergspriströja från Tour de France.

När tävlingen var avgjord och folk hade smält att O´Grady verkligen hade vunnit så var det dags att avrunda. De flesta såg väldigt nöjda ut framför allt jag och Anders. Han hade också fått upp köpsuget på nåt läckert i kolfiber, mer om det kommer...
/J


Bild: Daniel Reimer.