Nattcykling runt Mälaren.

I fredags kväll möttes vi upp på Lilla Barkarby för öl, pizza och nattcykling. Vi var 10 man som skulle utmana natten och se om det verkligen var sant att vampyrer åt cyklister på natten.

En oxfilépizza och en Bel Pils satt som en smäck innan avfärd. Jonas var också där, men bara för sällskapet. När vi stack så satt han kvar och vinkade frenetiskt på personalen för påfyllning. Jan, som är dansk, lyckades klämma i sig 3 eller 4 innan vi stack. Det gjorde honom INTE mindre snackig.

Klockan 22:00 rullade vår proppmätta klunga iväg mot vampyrernas land. När vi trasslade oss förbi vägarbetena vid Bromma-flyg stötte vi på Skogling. Han satt i sin bil och skrek GULAAASCH!! Sia såg måttligt road ut. Jag tyckte det var jätteskoj och glömde snabbt bort det värdelösa vägbygget som vi just trasslat oss igenom.

När vi tog oss genom Söder på Långholmsgatan blev vi mottagna som Tour de France-proffs, eller marsgubbar. Folk skrek och hurrade. Är det verkligen så spektakulärt med cyklister?

Vi hade planerat in ett kaffestopp på Statoil i Södertälje, det missade vi med 3-4 minuter. Istället blev det pinkpaus bakom biltvätten och påfyllning av vattenflaskorna. Kaffe hade varit jävligt gott just där. Nu skulle det inte bli nån chans till kaffe förrens Bålsta, och då är man ju nästan hemma.

Tempot var en bra bit över det utlovade audaxtempot. Men klungan höll ihop fint och allt kändes kalas. Jan hade en hel del att berätta. Jag satt om mumsade på mina jordnötssmör och syltmackor och trivdes som en fisk. Folk vi mötte måste ha undrat, vad gör 10 cyklister ute klockan halv tre i Mariefred?

Innan Strängnäs fyllde vi på vatten igen. Här tog vi ett extra långt stopp för att jämna ut tiden till frukosten i Barkarby. Mc Donalds öppnade 07:00 och om vi skulle fortsätta med den här farten skulle vi vara framme vi 05.

I strängnäs var det fest. Ännu en gång blev vi mottagna som aliens. Jag blir säkert likadan på fyllan, men när man är nykter och ser eländet så kan man inte göra annat än skratta.

Nån mil efter Strängnäs gick solen upp. Det såg ut att bli en fin morgon. Enköping cyklade vi bara förbi. Nu började folk se lite krokiga ut och klungan splittrades lätt. De två milen mellan Enköping och Bålsta är ganska trista. Men ibland blir man uppiggad av småsaker. De gula rapsfälten luktade gott och morgonsolen strålade snyggt ner på oss.

Kaffestopp i Bålsta. Nu var det riktigt gott med kaffe. Här tog vi ett väldigt långt stopp för att matcha Mc Donalds öppettider. En stor kopp kaffe och en överprisad BLT-macka slank ner. Nu kunde vi också se hur de unga Bålstaborna försökte nyktra till med mosbrickor och räksallad.

Vi kom en kvart innan de öppnade på Mc D. Under den tidens lyckade Ångman somna på en bänk, han hade sett lite sliten ut de sista 7 milen. Mer kaffe och en egg mc muffin med juice blev frukost. Riktigt gott faktiskt.

Ingen av oss blev uppäten av vampyrer, men de flesta blev nog bitna av nattcyklingens tjusning. (Fan vad klyschigt.) 22 mil stannade mätaren på. Tack grabbar för en härlig natt. :)

/J