60 mil med bula i brallan.

I lördags var det dags för den sista breveten inför PBP. Sträckan var 60 mil på maxtiden 40 timmar. Vädret såg ut att bli bra och många bra killar skulle köra rundan. Vi hade snackat om att ta rundan på 24 timmar. Det var upplagt för skrattfest.

Det längsta jag cyklat hittils var 55 mil. Det var förra året när vi cyklade till Göteborg. När jag kom i mål efter den rundan kände jag mig som ett utskitet äpple. Nu skulle vi cykla 5 mil till, så självklart var jag lite nervös inför uppgiften. 40-milaren hade i och för sig kännts bra, men nu var det 20 mil till.

30 glada randonneurer samlades i Täby. Klockan 06:00 släppte Bengt iväg hela gänget. Som vanligt gick det lungt och fint genom förorterna och över Södermalm. Det var ganska kallt så långbyxorna och jackan fick sitta på.

Första kontrollen var i Järna. Här hade gänget renan delats upp. När man kör en sån här distans måste man hålla sitt tempo. Om man försöker hänga med ett snabbare gäng är chansen stor att man kroknar helt efter ett tag. Man har gott om tid att köra in i väggen på en 60-milare. Solen sken, så byxorna och jackan åkte genast av för att bättra på den redan fina brännan.

Nu var vi runt 10 man i klungan och vägarna var jättefina. Det var glad stämning och det ena dåliga skämtet drogs efter det andra. Ari och Magus hade packat med klotgrill och jag hade en 2-kilos oxfilé på marinad i mina cykelbyxor. Jonas hade bord och stolar med i sadelväskan. Det var den nivån på skämt, lägre skulle det bli.

Hamburgertallrik i Katrineholm. Sen fortsatte resan på de fina vägarna. Nästa mål var Fellingsbro. 1 mil innan Fellingsbro så ringer Bengt och beställer pizzor åt oss. Mycket bra tänkt. Vi hann precis sätta oss när pizzorna dansade fram på borden. En lättöl slank ner också.

Nästa mål var Grängesberg. Här var det mest uppför. Backe efter backe. Inte så branta, men destå längre. Väl i Grängesberg åt jag köttbullar med mos. Den energin räckte i 10 minuter. Här hoppade också LTS från Happy av. Han hade bestämt sig för att sova över här och ta de sista 25 milen dan efter. Jag passade också på att ta på långbyxorna och jackan inför kvällen och natten.

När vi cyklade förbi Ludvika så pekade Jonas ut TnT-Tobbes hus. Han var dock i Kinekulle, annars hade det varit kul att vinka. De vackra vägarna fortsatte på i fint tempo. Benen kändes fina och jag bara mös i kvällssolen.

När solen gick ner blev det väldigt kallt. Ari och Magnus frös som hundar i sina ben och armvärmare. Tempen låg runt 4 grader och mina vinterkläder var inte helt tokiga ändå. Nu började vi längta ordentligt till kaffestoppet i Fagersta. Men där fick vi tji.

Sex snopna och genomfrusna gubbar stod som förstenade och kollade på den trasiga kaffeautomaten i Fagersta. Nästa stopp med chans för kaffe var inte förrens Uppsala. Nu fyllde vi istället fickorna med choklad för de resterande timmarna av natten. Mina ben kändes fortfarande ganska pigga och vi rullade på i strax över 30 i snitt.

När vi rullade genom Sala började Bengt och Jonas se lite krokiga ut. Jonas hade vurpat hårt på Mallis för en månad sen. Han hade inte cyklat mer än 10 mil den sista månaden. Nu var kaffesuget enormt.

En mil innan Uppsala var kaffesuget helt galet. Vi trampade på som galningar och alla snackade om kaffe. Tempen låg fortfarande runt 4 grader. Då kör jag på en sten och punkterar bakhjulet. På nåt sätt hade jag lyckats riva upp däckssidan på mina Ultremo. De var lätta, men tydligen inte så hållbara. Ett lager silvertejp och en ny slang sen stack vi iväg. Under tiden vi mekade hade Jonas lyckats somna vid vägkanten. Han såg ut som en påkörd fågelunge när han satt där.

På Statoil i Uppsala stod Jonas och skakade. Han var helt kokt vid det här laget. Men nu var det bara 6 mil kvar hem så vi övertalade honom att hänga med. Ari gav tipset om att trampa iväg med hög kadens för att få igång blodet i kroppen. När vi väl kom iväg så var det inga problem. Jonas trampade på och klagade inte en sekund. Nu körde han på pannbenet.

Weehooo! Äntligen framme i Täby. 6 glada och trötta gubbar staplar in och slänger upp de gula brevetkorten för sista gången på disken. Tiden stannade på 23:38. Det var skoj att fixa rundan på under 24 timmar. Det firade jag med 2 folköl.

Jag kände mig stark och glad hela rundan. Det kändes som att jag hade 10-20 mil kvar i kroppen innan jag behövde sova. Det bådar gott inför Frankrike.

Tack alla inblandade för ett härligt dygn på cykeln.

/Johan