Jotunheimen Rundt. Skrattfest de lux.

Förra torsdagen var det dags att åka till Norge för att köra Jotunheimen rundt. 43 mil med 4600 höjdmeter. Start i Laerdal och mål i Sogndal. Starten går 21:15 på fredagkvällen.
Strax innan lunch kommer Magnus och Ari och hämtar upp mig i Hässelby. Den 90 mil långa resan skulle ta ca 12 timmar. Jag hade druckit belgisk öl kvällen innan så jag fes riktigt illa i bilen. Sånt är ju alltid festligt.

Vi kom fram till Laerdal vi tolvtiden. Magnus och Ari var speciellt nöjda med att komma ut från bilen. Av nån anledning fick vi inte sova på ungdomsgården där man alltid har fått sova tidigare. Istället fick vi hyra ett rum på campingen. Jag somnade efter 3 sekunder. 12 timmar med Magnus tjatande om att jag körde på fel växel blir man riktigt sömnig av.

Klockan 21:15 gick starten. Det var ca 400 startande. Tempot var ganska ryckigt och det var oroligt i klungan. Jag försökte hålla koll på Aris rygg. Efter 6 kilometer ligger jag fint på hans rulle. Då helt utan förvarning går killen framför Ari omkull i ett potthål (helt otroligt klantigt).

Ari kör in i ryggen på honom och går omkull, jag försöker bromsa och kör jag in i hans ben och går omkull. Sen flög det cyklister och cyklar åt höger och vänster. När allt lugnat ner sig och klungorna var borta så var vi 4 pers kvar. En med trasigt ansikte, en med brutet nyckelben. Jag fick en lårkaka och Ari knäckte handleden.

När vi skulle åka vidare så var mitt framhjul skevt. Som tur var så kom servicebilen med ett nytt hjul som jag fick låna. Nu bestämde vi oss för att ta det lugnt och fika i varje kontroll. Efter några mil fick vi syn på en klunga som vi snabbt kom i fatt. Här var tempot alldeles för lågt så vi rullade enkelt förbi och lämnade de bakom oss. En stund senare kommer vi ifatt ännu en klunga. Längst bak var det en kille som började ropa "bigmollo, bigmollo". Det var Mats S rån Happy. Vi snackade en liten stund tills Ari började avancera i klungan.

Innan ett vägarbete med dålig grusväg höjde vi farten ett snäpp och klungan försvann bakåt i mörkret. Lite senare kom vi ifatt ett norskt gäng. Tillsammans med dem körde vi en lugn kedja på 20 man över Fillefjället. Efter 5 mil uppför var vi äntligen på toppen. Nu var det kolmörkt ute.

I nerförsbacken mot Öye sträckte klungan ut sig och ringlade ner för berget som en röd orm. Det var minst 100 små röda baklysen som visade vägen. mot dfen första kontrollen. En syltmacka, en kopp kaffe och lite pink i en busken sen trampade vi vidare med norrmännen vi träffat på Fillefjäll.

Nu var det platt och mörkt 7 mil. Den norska kedjan fungerade hyffsat på platten, men så fort det gick uppför så var det några som släppte och vi fick börja om från början. Här borde de bygga ett högt berg för att göra sträckan roligare.

Efter 14 mil var det dags för det andra stoppet i Fagernäs. Samma procedur som innan. Macka, kaffe och pink i buske. Norrmännen frågade om vi ville hänga med på nästa sträcka också. Det gick lika ryckigt som innan. Innan Beitostölen lämnade vi dem i en backe. Uppe vid kontrollen hittade vi en Fredrik från Hofvet och en norrman vi sett tidigare. Nu körde vi med dem upp mot Valdresflya. Strax innan toppen (1389 möh) släppte de två.

Nerförsbacken var fantastisk. Jag kurade ihop på cykeln och kom upp i 75 km/h utan att trampa. Kurvorna var långa och fina. De 3 milen nerför avverkades väldigt snabbt. Här uppe var det helt otroligt vackert. Vi rullade i bra fart och bara flinade. Aris hand gjord dock väldigt ont så han hade problem att växla. Nu var vi båda väldigt sugna på Voltaren eller liknande.

I kontrollen vid Lemonsjön fick vi en karta Ipren. Mitt lår och Aris hand skulle äntligen få lite smärtlindring. I depån bjöd de på Ringnes vörtöl. På flaska stod det "gir styrke åt kroppen". Tyvärr var den för knepig i smaken för att ge mig styrka.

I Lom stannade vi och åt gryta med ris. Nu gällde det att ladda upp inför Sognefjäll (1434 möh). Direkt efter kontrollen började stigningen. Nu var det dags för ännu en 5 mils uppförsbacke. Innan den riktiga branten fick vi känna på ett gäng 10% stigningar. Innan toppen skulle det vara en 5 och en 7 kilometer lång 10 procentare. Den sista avslutades med en tokigt brant knäpp över krönet. Väl på toppen belönades man med Våfflor och kaffe. Mycket gott.

Det här var sista toppen och jag kände mig riktigt nöjd med att ha klarat av rundan, vi hade i och för sig 9 mil kvar men det var bara en backe kvar, resten var nerför eller platt. Jag kände mig så pass stark uppför Sognefjäll så jag visste att den sista 7 kilometersbacken inte skulle vara nåt problem. De sista milen gick utmed Sognefjorden. Vackert som ett vykort. Nu cyklade vi tillsammans med ett blandat gäng vi stött på under hela rundan. De flesta hade vi cyklat om i uppförsbackarna och sen hade de kommit igen när vi fikade i kontrollerna.

Några hundra meter innan mål så rycker jag och spurtar in i mål. (Jättefånigt, men samtidigt jättekul.) Några av norrmännen försöker hänga med. Väl i mål fick jag en jätteportion med potatismos, potatissallad, 2 biffar och en korv. Även här bjöds det på den knepiga vörtölen.

På kvällen gick vi ut för att äta pizza. Vi satt som en knippe vissna tulpaner och mumsade i oss den överprisade pizzan. En halvtimme senare sov alla. Kroppen var helt slut. Sluttiden blev 17:22.

Tack Magnus och Ari för att ni lurade med mig på det här dårskapet.
/Johan