Efter ett helt års fokus på ett enda lopp känns det helt plötsligt tomt nu när det är över. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Jag har känt mig trött och seg de sista månaderna. Att benen kändes tomma och trötta var ju inte så konstigt. Men att huvet skulle vara hängigt hade jag inte räknat med. Det festliga är att tröttheten kom några veckor efter PBP. Det smög sig på som ett elakt virus.
Jag känner mig sviken och kränkt. Det känns som min egen kropp har vänt mig ryggen. Min egen kropp har svikit mig. Mitt eget kött och blod har stuckit en kniv i ryggen på mig.
Nu har jag också blivit angripen av fetma. Jag väger just nu 70 kilo. Minst 5 kilo för mycket. I samma veva blev jag attackerad av latmasken. Förra månaden cyklade jag endast 70 mil. Det är hälften mot tidigare. Kroppen vill sova och huvet vill dricka vin.
Jag har alltså två uppgifter under vintern. Bli av med fetman och bekämpa latmasken. Vindrickandet vill jag inte göra nåt åt. Utan vin dör jag.
Nu när jag vet vad som är fel på mig så vet jag också hur jag ska komma ur det. Jag måste helt enkelt straffa kroppen. Kroppen ska inte komma och tro att den kan bestämma över mig. Jag måste också straffa huvet som har gett kroppen tillåtelse att slappna av. Då har jag inte ens straffat kroppen för att den segade ihop de sista 20 milen på PBP. Det kommer i vår.
Planen är klar. Den här vintern kommer kroppen ångra att den började löjla sig.
-På lördag blir det 3 timmar cykling innan frukost.
-Nästa vecka fortsätter jag pendla 6-7 mil om dan.
-Fortsätta cykla till jobbet utan frukost.
-Dra ner på kolhydraterna och höja proteinet.
-Sluta känna efter.
-Sluta lyssna på kroppens gnäll.
-Cykla mer och hårdare.
-Sluta behandla mig själv som en människa.
Nästa vecka kommer förhoppningsvis min nya cykelcross. Cube x-racer pro. Mer om det senare. Och idag kan jag med lite tur hämta ut min Pedalforce-ram på Ica. Jag har gått i väntans tider i flera månader nu. Den kommer byggas upp under vintern för att slutligen straffas duktigt på Mallorca. Rapport kommer.
Det ser alltså ganska ljust ut trots fetma och latmaskar. Jag har snart cyklat 1300 mil utspritt på 550 timmar.
/Johan.
12 kommentarer:
Ja hualigen... 70kg!
Själv sitter man och trycker i sig allt som San Francisco kan erbjuda i onyttigheter. Väger säkert 134kg efter den här veckan. Jag riktigt längtar till att börja käka normalt (mindre kolhydrater och mer protein), pendla till jobbet och köra mina två dagar i skogen. Räser får jag köra när jag längtar efter det.
Var jobbar du nu med 70km pendling?
Jag har knappt cyklat alls sedan min 5-Spot gick till de sälla jaktmarkerna, ett par tre korta skogsturer bara. Dessutom har jag mina 100+ centimeter runt midjan kvar.
Fast nu har jag kommit igång med gymmandet i vart fall, tjo-hoo!
Kollade just på CUBE's hemsida och den där crossen ser ju skitfin ut. Fan vad alla köper cyklar nu :o( Själv sitter jag i dilemmat att jag vill ha en cross, men jag skulle bara använda den som pendlarhoj och då vet jag att min Kona Dew funkar finfint!
Men va fan Johan, skärp dig! Min cross kommer gå som pendlarhoj. Stålarna ska rulla, det vet du. :)
/J
Oj jag glömde, jag jobbar i Nacka nu. Det blir 3-3,5 mil enkel väg. Grymt härligt. Speciellt med en bärbar på ryggen. Har ett gym vid omklädningsrummet där jag straffar kroppen varje morgon.
Just nu straffar jag kroppen med Amarone, det funkar. :)
/J
Pedalforce-ram på Ica? Vart ligger de? Mellan flingorna och Müslin?
Jag avundas din mentalitet Johan.
Jag har försökt i alla år då jag åkte skidor. Som mest tränade nästan 500 timmar på ett år tror jag. Men jag har aldrig, då eller i modern tid, orkat att straffa mig själv. Min hjärna följer min kropp.
Jag har aldrig orkat att späka mig det där lilla extra. Jo, det är klart att jag har det, men inte kontinuerligt eller helt på egen hand. Det har varit tillsammans med kompisar som har peppat när jag själv har varit grinfärdig och haft 30 km skidåkning kvar för att ta mig hem till stugan.
Du är tuff Johan och jag skryter med att jag känner dig!
Så ska det låta.
Vet vad du menar. Skum – och förbannat tom – känsla så här efter PBP och året som gick innan loppet...
70 kg är väl inte farligt knubbis,kom igen och lipa när du är 50 årigt vin/ölfyllo på riktigt, och vågar över 90 kg :)
Grattis till nytt jobb,men framförallt till den nya ramen,den blir så j.... rätt baby!
Hahaaa, då väger du mer än hälften så mycket som jag :-D
Själv är jag just nu fet som ett äckel, och lat, deprimerad och bara eländig, Jag ska ge mig själv stryk med tom Maredsous flaska.
Vi plågar livet ur oss och crossjävlarna i vinter tycker jag, precis som den urpsungliga planen. ( och toppar med lite härliga Duvel och rödvins fyllor )
Den där cube crossen kommer inte att vara vit speciellt länge :-)
vad roligt det låter
Skicka en kommentar