Sverigetempot.

Jag har fått post-pbp-traumatisk stress. Jag måste ha nåt stort och långt cykelmål att drömma om. Jag måste ha nåt som får mig att bli nervös och samtidigt laddad. Nåt som kittlar.

I helgen bestämde jag mig för att jag ska köra Sverigetempot i augusti. Jag har klurat och drömt om det loppet ganska länge. Tanken att cykla genom hela Sverige är ganska häftig. Att dessutom försöka göra det på en vettig tid är för mig ännu häftigare.

Jag kläckte idén för Linda i lördags. Hon tittade på mig och frågade om det inte var väldigt långt.
Jo, sa jag.
-Kommer du klara det då?
Jag tror det.
-Kör då.
Jippi!!

Det är ett ypperligt tillfälle att se vårt fina land från cykelsadeln. Som det ser ut nu så är det jag, Jan, Ari och John som kommer köra ihop. Det är tre riktigt starka killar som jag trivs bra med.

Starten går i Riksgränsen och målgången är i Malmö. Det blir en nätt sträcka på 202 mil. Vi har pratat om att försöka ta det på 100 timmar. Det blir ca 50 mil per dygn. Det borde gå. Vi kommer inte ha nån följebil, så de första 70-80 milen innan civilisationen får vi köra med extra mat i ryggsäckar.

Mer än så har vi inte planerat än. Det får växa fram under våren och sommaren.

Så, nu har jag skrivit det. Nu är det bara att sätta igång att cykla.
/J