Trettio smuttiga mil i roslagen.

I lördags var det brevét-premiär för min del. Jag skulle egentligen premiär-randonnéat redan i februari, men den lördan valde jag att sitta på toa istället.

Jag lyckades vakna 10 minuter innan klockan ringde (04:50). Efter att jag hämtat upp Martin i stan så åkte vi vidare i morgonsolen mot Täby. Det var skoj att se de andra randonnégubbarna igen. Ari såg pigg ut och Magnus Hektor överraskade med sitt deltagande. Han skulle ju ta cykelpension till 2011. Uppe vid klubbstugan satt Bengt och mös. De skulle tydligen renovera huset så han ficka sitta utanför och hälsa oss välkomna.

Efter 100 meter kom jag på att jag nog skulle tagit långfingrade handskar istället för de korta sommarhandskarna. Vad tänkte jag när jag gjorde det valet? Nån timme tidigare hade jag skrapat rutorna på bilen så tempen låg nog på max 1+. Nåväl det löstes genom att trä på ett par Fizik tåvärmare på fingrarna. Efter ett tag hade tempen höjts och jag kunde peta ner tåvärmarna i fickan igen.

Tempot var bra och jag trivdes som en fisk på de slingrande vägarna. Mallisbenen var sprattliga och sugna på att sprinta i backarna. Hojen kändes riktigt bekväm och fin och de nya hjulen funkade också prima, mer om dem senare.

Första stoppet var i Furusund. Några hade redan släppt från gruppen så nu var vi ca 10 kvar. Det blev ett ganska snabbt stopp med pink bakom macken och en nyköpt snickers i ryggfickan. Här lyckades jag också tappa bort mitt stämpelkort. Får hoppas att Bengt är på sitt snälla humör och godkänner mig ändå. Nästa gång tar jag med plastpåsen man fick på PBP.

Solen sken och milen tickade på. Efter några blåsiga mil var vi framme vid dagens andra kontroll, Grisslehamn. Strax innan hade Martin gjort ett ryck mot en ortsskylt. Här stannade vi på det lilla fiket och tog en räkmacka och en dubbel kaffe. Magnus och några andra ville köra lite lugnare så de stack iväg innan. Efter några mil kom vi ifatt dem, och körde ifrån dem. Jag, Ari och Martin låg och körde i fint tempo. Farten låg runt 40. Mina ben värkte och började krampa men huvet ville köra snabbare. Huvet fick bestämma.

Vid nästa kontroll i Gimo rullade Magnus och hans gäng in när vi stod utanför och fikade. Nu slogs våra grupper ihop igen, för att splittras efter nån mil. Vår lilla grupp rullade på riktigt ordentligt och Ari var framme och drog långa stunder. Nu började Martin se lite plågad ut. Framför allt när det gick snabbare än 40 km/h, då räckte inte hans 14-27(!) kassett till riktigt. Han är stark, men det hjälper knappt när man får trampa med 120 i kadens för att hänga med i klungan.

För att göra rundan lite roligare så rejsade på ortsskyltar de sista 15 milen. Det var i och för sig ingen som räknade, men det kändes alltid fint att göra en segergest när man tagit en.

Efter 10 timmar och 58 minuter rullar vi in på Shell i Täby för den sista stämpeln. Rulltiden var 9:15 så vi hade fikat bort ganska mycket tid. Men det är ju det som är tjusningen med randonné. Som vanligt avslutades rundan med kaffe och bulle. Nu var jag riktigt trött i benen men samtidigt nöjd att rundan gått så pass bra.

Väl hemma i soffan knäppte jag upp en flaska vin och kände hur kroppen sög i sig alla antioxidanter och började ladda för nästa helg. Då blir det nog samma runda igen.

Tack för en superdag på cykeln.

/Johan

Tyvärr tog jag ingen bild från cyklingen, så jag lägger ut en bild på en katt istället.