Klockan nio på kvällen mötte jag upp resten av gänget på Lilla Barkarby för en öl innan avfärd. Det var Martin, Toni, Micke, Anders, Mattias och Jonas. Bel pilsen var riktigt god och jag hade lätt kunnat tänka mig att stanna ett tag till. Men då hade det inte blivit nån cykling.
Jonas skulle inte hänga med oss utan han var i full färd med sin egen afterbike. Han hade kört en 18-milsrunda på sin nya Turner och nu satt han i soffan på väg att bli kalas. När vi stack stod han lutat mot baren med en ny Bel pils i näven. Det blev nog pendeln hem.
Innan starten delade Toni ut småflaskor med Jägermeister. Det är tydligen 53 olika kryddor i dem som ska hjälpa nattcyklister att hålla trycket uppe. På min midjeväska, som jag bara använder vid längre rundor, fanns det 2 små fack där flaskorna passade perfekt.
Med lätt vind i ryggen hojade vi in mot stan, sen vidare mot Södertälje där vi tänkte ta en fika på Statoil. Förra året missade vi stängningstiden med 2 minuter. Men i lördags var vi där 23:40, alltså 20 minuter innan. Vi låg på rätt ordentligt på vägen ut. Farten var sällan under 35.
Efter fikat fortsatte vi genom Södertälje mot Mariefred. Vår lilla grupp höll bra fart och milen tickade på. Allt flöt så lätt och fint så det kändes nästan som att det var medvind eller nerförsbacke. Det var helt vindstilla och vägarna var så gott som tomma på bilar.
DiNotte-lampan som jag köpte i vintras funkade perfekt. Det blir så ljust så man inte ens tänker på att man kör i mörker. På heljus lyser man upp hela vägens bredd och en bra bit framåt. Man är tvungen att blända av för mötande bilar. Batteriet höll hela vägen runt. Men jag hade ett extra med för säkerhets skull.
Strax innan Strängnäs stannade vi på en stängd mack för att fylla på vatten, men tji fick vi. Vattenskåpet var borttaget. Enligt Martin hade vi snittat 34 km/h tills nu. Vi hade i och för sig legat på ett led hela vägen från start.
Den sista timmen hade det blivit riktigt kallt så nu var det äntligen dags att värma upp kroppen med lite Jäger. 53 utvalda kryddor…
På väg mot Enköping började solen gå upp. Det är verkligen härligt att se hur landskapet vaknar till liv och höra hur fåglarna sätter igång med sitt kvittrande. Vi låg fortfarande på ett led och dundrade fram strax under 40.
Nån kilometer innan Shellmacken i Bålsta kör Mattias, Toni och Martin igång en långspurt. Jag försöker hänga på men släpper ganska snart. Benen kändes tomma. Kylan och tempot har gjort sitt. På macken fikade vi och såg hur solen gled över trädtopparna.
Självklart blev det race i de sista 4 backarna in mot Barkarby. Samma sak här, jag försökte hänga med, men nu var benen helt tomma. Det funkade bra på platten, men när jag försökte trycka på i backarna så svarade det inte alls. Nypan gjorde ett djärvt ryck i backen mellan Bro och Kungsängen. Mellan backarna ryckte vi på skyltar. Allt för att vrida ur de sista dropparna energi.
Klockan sex på morgonen rullade jag in hojen i cykelrummet hemma och tog ett stort glas oboy och en lång varm dusch. Sen gick jag och la mig, för att bli väckt efter en kvart av Viktor som ville sova i vår säng. Efter 40 minuter blev jag väckt igen, även den här gången av Viktor, men nu med en spark i huvet. Efter en halvtimme väcks jag av larmet på min mobil. Sen dröjde det nästan en hel timme innan jag blev väckt för sista gången. Då gick jag upp och började rensa i trädgårn istället.
Jägerpaus i Strängnäs. Martins mobilbild.
Tack för en riktigt härlig natt grabbar.
/Johan
