Tokmullig Bålstacykling.

Alldeles för tidigt möttes Anders, Patrik, Viktor och jag för att cykla mot Bålsta där vi skulle träffa Calle, min brorsa. I kungsängen skulle vi plocka upp Markus. Calle hade lovat att visa oss lite mulliga vägar mellan Bålsta, Enköping och Uppsala.

Det var riktigt kallt den första timmen. Tempen låg runt 10 grader. Jag tog det säkra före det osäkra och krängde på mig ett par långa byxor och en jacka. Jag hade fortfarande lite ont i hälsenan så jag valde att inte ta knävärmarna, trots att det hade passat bäst.

Det såg ut att bli en strålande dag. Solen började kika fram när vi närmade oss Bålsta. Strax innan Shellmacken stod Calle och väntade. Vi bestämde ganska snabbt att vi skulle börja rundan med en fika.

Efter Bålsta börjar de riktiga vägarna. Vägarna hit känns mest som transport. Redan efter några kilometer började den sköna långcyklarkänslan infinna sig. Gruppen jobbade fint ihop från start. Tempot låg runt 35.

Jag brukar alltid skriva om härliga slingrande vägar, och det ska jag göra nu också. För här var det riktigt härliga vägar. Man fick känslan att man var långt bort från de stora vägarna och långt in i landet. Vi cyklade förbi små gårdar, hästhagar, runstenar, kyrkor och ängar. Allt sånt som man gillar att titta på när man cyklar.

Efter en härlig fika i Järlåsa vände vi hemåt. Nu hade vi till och med lite vind i ryggen. De slingrande vägarna fortsatte och vi rullade på i fin fart. Såna här dagar gör att man lever länge. Kroppen kändes kalas förutom mina ben som var lite tunga i skyltspurtarna. Jag har cyklat i snitt 40 mil per vecka den sista månaden. Så det var inte så konstigt.

Precis innan Bålsta drog Patrik av en eker. Calle var vänlig och skjutsade hem honom. Vi andra cyklade vidare mot Hässelby. Man börjar kunna den vägen nu. Varje backe och varje sväng.

Väl hemma efter 18 mil tog jag en Hoegaarden och slängde in mig i duschen. Sen var det dags att tända grillen.


Tack för en av årets bästa cykeldagar!!
/Johan

Skogling bloggade också om rundan.