Postmästare Mölleborn igen, H-senior.

I lördags gick Post-SM. I år var det lagt i gurkstaden Västerås. Förra året gick det i Visby, som jag för övrigt vann.

Kvällen innan laddade jag som vanligt med vin och parmesan. På lördagsmorgonen kom Lindas föräldrar förbi och hämtade Viktor, Linda var i Göteborg med ett gäng krämtanter. Mormor och morfar hade ett fullt schema. Först skulle de titta på djur på Bögs gård, sen skulle de på ett 18-års kalas.

Det var både kallt och blåsigt när jag mekade ihop hojen på parkeringen i Västerås. Jag stog och klurade på klädvalet. Skulle jag ta arm och benvärmarna? Äh de får ligga kvar. Det är så pass kort lopp så jag hinner knappt börja frysa. Om det inte börjar regna förståss.

Det var kul att träffa alla Postgubbarna igen. Många såg riktigt laddade ut. Mycket kolfiber och högprofilshjul vid startlinjen. När starten gick rullade alla iväg i sansat tempo. Förutom en kille som pep iväg på en gång. Men efter några kilometer var han inhämtad.

Efter ca 10 minuter kom de första regndropparna. Hmm en väst hade inte varit helt fel. Tempot var högt så jag frös inte så värst ändå. Efter förningarna gick jag bara ner 3-4 cyklar. Det var alltid nån som försökte rycka så det gällde att hålla sig långt fram, även om det innebar mer tid i vinden. Farten låg konstant runt 40 km/h.

Mats från Posten Logistik gjorde ett par modiga utbrytningsförsök. Men tyvärr gnagde motvinden ner honom och klungan kom ifatt. Samma sak hände med alla andra utbrytningar. Några gånger jagade jag själv ifatt för att kunna vara med.

När vi kommit halvvägs började jag frysa ordentligt. Nu regnade det riktigt mycket. Det såg inte ut att bli bättre heller. Det var 12-13 grader, spöregn och motvind och jag cyklade i kortbyxor och kortärmad tröja. Inte helt optimalt. Nu längtar jag till målet och ett slut på lidandet.

Några kilometer innan mål rycker en kille. Han får en ganska bra lucka eftersom ingen ville vara den första som jagar efter. 2 kilometer innan mål svänger vägen av från en stor väg till en mindre, där såg jag till att ligga bland de första för att inte försvinna bak i klungan.

Direkt efter svängen kom en liten backe, jag låg först och höll tempot uppe. När jag vänder mig om ser jag att jag fått en lucka till klungan. Jag bestämmer mig lite överilat att göra ett ryck. Jag står på allt vad jag kan och jagar efter killen som ligger först. Efter några hundra meter är jag ifatt och tar mig förbi. Men nu har också ett gäng från storklungan kommit ifatt.

Mina ben kroknar helt och jag bara väntar på att de andra ska komma ifatt. Killen som gjorde rycket vid 3 km kommer förbi igen, jag jagar efter. Han är riktigt stark och vill verkligen vinna. När målet närmar sig och jag inser att det är kört släpper jag farten och blir omkörd av två killar till.

På prisutdelningen ropades jag upp som etta i Herr seniorklassen. Efter lite förvirring från min sida fick jag en stor medalj, en ask fin-choklad från Mälarchokolaterie och en presentcheck från Intersport.

Sen åkte jag hem och la mig i badet med en ostmacka och ett stort glas vin.

Tack PIF och Västerås CK för ett strålande arrangemang.



/Johan, Postmästare i H-sen. J