Efter två dagars snöande och stormande var det dags att cykla till jobbet igen. Det hade blåst, snöat och jävlats hela natten så det var upplagt för skrattfest.
Den första kilometern var lite bökig i snömodden, cykeln krängde omkring över vägen och jag fick balansera som en ninja för att inte sladda omkull. När jag väl kom ut på en större väg så var det bara att trampa på som vanligt.
Ett snabbt stopp på Statoil som vanligt för att köpa frukost, 1 liter Onaka-fil. Sen stack jag ut på cykelvägen. Här var det nyplogat, nysandat och kraftig medvind. Jag trampade lätt upp i 30 km/h. Riktigt härligt.
På vägen såg jag spår från 3 andra cyklar men jag såg inte en enda cyklist. Det tog enda tills jag kom till Alvik där jag mötte en gubbe på en gnisslande gubbcykel utan varken lyse, reflexer eller hjälm. En liten stund senare mötte jag en ”riktig” cykelpendlare. Han såg plågad ut i motvinden. Riktigt plågad.
I Kristineberg vänder jag tillbaka mot Tomteboda. Nu fick jag snön och motvinden rakt i ansiktet. Nu såg helt plötsligt jag lika plågad ut. Men nu var det bara några kilometer kvar till jobbet. Lite synd för det är ju i pissvädret som skrattfesten gömmer sig.
Nu sitter jag och stirrar ut på snöstormen utanför och drömmer om cyklingen hemåt. Det blir nog Nypans väg över järva. Den är snäppet längre och snäppet mulligare. Idag borde det också vara motvind hela vägen hem. Det gäller att passa på innan det blir varmare.
På lördag är det dags för Oetzi.
/Johan
Efter Järva krog tog det helstopp. Här hade de plogat upp 20-30 cm snödmodd på cykelvägen. Det tog bara stopp. Premiär för att leda cykeln också. När det väl gick att cykla så var det grymt trögt och sladdrigt. 
Förutom Volvon så var det en riktigt härlig och utmanande cykelpendling. Efter en och en halv timme var jag äntligen hemma. Det gäller att passa på när det finns snö. Man vet aldrig när det smälter bort.