20 kalla mil i Västerås

I helgen arrangerade Ck-Distans en dubbel 20-milsbrevet. Alltså en 20-milare på lördagen och en 20-milare på söndagen. SMHI lovade minusgrader och eventuellt snö. Det lät för mulligt för att avstå så vi bokade in oss på First Hotell i Västerås, oljade kedjorna och stack dit. Det skulle visa sig bli tuffare än vi tänkt.

Klockan 06:00 lastade vi upp Aris cykel på taket och stack iväg. Tempen sjönk från -9 till -18 på vägen. På Statoil Västerås mötte vi de andra som skulle köra. Det var Rock, Tillman, Schture, Peter, Martin, Lasse, callegunnar och två andra killar som jag inte träffat tidigare. Prick klockan 08 stack vi iväg i kylan.

Redan efter hundra meter sved det i ansiktet. Det kändes som att nån stod och örfilade mig oavbrutet. Tårna frös ganska snabbt och efter en stund gjorde de ordentligt ont, samma sak med händerna. När vi kom till första stämplingen i Hallstahammar plockade jag fram min rånarluva som låg i sadelväskan. Efter det var det bara fötterna och händerna som gjorde ont.

De stora vägarna var funkade fint att cykla på, medans de mindre, som säkert är helmulliga på sommaren var isiga och spåriga. Vi hade några vurpor på de vägarna. Antingen halkade vi på isen eller så spårade framhjulet i packad snö så vi gick omkull. De små skumpiga isvägarna slog effektivt energin ur benen.

I Norberg letade vi upp Elsa Anderssons café. Det var lika mysigt som jag mindes det. Och det var riktigt skönt att komma in i värmen och sätta sig ner en stund. Här stannade vi ganska länge och hann med 3-4 påfyllningar av kaffet. Till slut var vi tyvärr tvungna att cykla vidare. De första 20 minutrarna är alltid värst när man kommer ut i kylan igen. Nu svängde vi in på en till smal och isig väg.

Milen rullade på ganska fint och vår klunga höll ett jämnt och bra tempo. På en sån här runda gäller det att hålla humöret på topp annars hamnar man lätt i en neråtspiral. Kylan, väglaget, dubbdäcken och vassa snöflingor i ögonen blir en extra krydda på en redan krävande runda. Vägarna kring Riddarhytttan var ordentligt backiga.

De sista milen var ordentligt stötiga på de små vägarna. När vi väl kom ut på en större väg och kunde sträcka ut blev det tyst i klungan och det verkade som att alla bara ville komma i mål. De som var trötta fick ligga bak i gruppen och åka med. Det rullade fortfarande på i skaplig takt och gruppen höll ihop fint.


Efter 10 timmar var vi äntligen framme vid Statioil igen. Det hade snöat ordentligt de sista timmarna och det skulle fortsätta hela natten och hela söndan Vi enades ganska snabbt om att det hade varit en hård och fostrande runda och att vi skulle ställa in söndagens tur och istället gå lite hårdare på ölen. Vi såg nog ganska risiga ut när vi tryckte i oss våra mosbrickor Statoils fikahörna.

På kvällen gick vi på italiensk restaurang och åt god mat och drack gott vin. Till det snackade vi om cyklar, cyklister och cykelrundor. Sen fortsatte vi cykelsnacket i hotellbaren.

Tack killar för en riktigt kall runda.
/Johan