Nypan hade startat tidigare så han vände för att möta mig så han fick några mil extra i benen. Lyllo honom. Vi körde svängen förbi Bro och vidare till Bålsta där vi svängde upp höger mot industriområdet. Där fortsatte vi över E18 och genom skogen. Sen fortsatte vi på Hovfets tempobana till kungsängen och hem igen.
En sak jag tänkte på igår, var vilken skillnad det är i trafiken här hemma mot på Canarias. Där visar bilisterna hänsyn mot cyklister, man är en del av trafiken och man ses som ett fordon. Igår var det en kille som visade sitt missnöje med att vi cyklade på en tom 70-väg genom att blåsa förbi mig i 100 blås 10 cm från styret. Man undrar lite hur han tänkte. Jag undrar vad han hade haft för ursäkt om jag vinglat till och hamnat i grillen på hans bil.
Annars var det skönt att vara tillbaka till verkligheten. Solen sken och man kände verkligen hur våren var på gång. Vägarna börjar torka nu och snart kan man plocka fram räsern. Jag ser verkligen fram mot sommaren. Det kommer bli en riktigt bra cykelsommar. Men först ska vi köra årets första riktiga Mälaren runt. Håller tummarna för att det håller sig snöfritt till dess.
/Johan
7 kommentarer:
Ni är ju tillräckligt söta tillsammans för att kunna ingå partnerskap.
Jag fattar inte det där med bilister, även fast jag själv kör bil. Hur svårt kan det vara att visa hänsyn? Det bästa är ju när dom tutar på en samtidigt som cykelbanan är fullparkerad av bilar. Var hade dom tänkt att man då skulle cykla?
Ja man blir verkligen fundersam ibland. Jag tycker inte heller att det är så svårt att vrida lite på ratten när man kör om cyklister, eller nåt annat fordon som är i vägen.
/J
Det var en skön runda, även om det blev lite kallt på slutet och pulsen är fucked up av nån anledning som doktorn inte verkar härleda till hjärtat ialla fall. Men vad fint det var näs solen faktiskt bestämde sig för at visa sig en stund: Helt plötsligt kändes det nästan som om årstiden bestämt sig för att bli lite våraktig.
Vildmarksmässan var skit igår. Jag skulle åkt med er istället. :o
-Skogling
Jag njöt en riktig vårtur i Malmö i lördags. Vad händer? Jo en klassiker - en bilist skall göra högersväng och korsa min cykelbana, och är nära att ramma mig.
Denna gång var bilisten en tant som dessutom bad om ursäkt, så min ilska rann bort. Här nere får man annars vara glad om de inte försöker slå en på käften när man påpekar deras mordförsök.
Hade jag kört på vägen istället för cykelbanan hade det kanske inte hänt. Men då hade jag blivit "smekt" av passerande bilister som vill leka polis, domare och bödel och minsann visa att det finns en cykelbana.
Hur man än gör är det fel...
citat:
"pulsen är fucked up av nån anledning som doktorn inte verkar härleda till hjärtat ialla fall."
Ta det piano med det. Förrförra vintern joggade jag en mil med mycket svaga förkylningssymptom.
En månad senare började pulsen "fucka up" - oregelbunden hjärtrytm vid vila och ansträngning. Gick till vårdcentralen som kopplade upp mig mot EKG:n. Självklart slog det rätt då. Dagen efter började det igen. Gick några veckor, sedan test på klinisk fysologi. Tog i som ett svin på testcykeln och lyckades provocera fram tre felslag (dagarna innan var jag uppe i tre-fyra fel per minut, vid vila!). Konstigt...
Sen sket jag i läkarvetenskapen och körde Vättern 2008. Nu är jag i ett slags limbo. Vet inte hur jag skall följa upp, men det var mer än en månad sedan felslagen nu. Kanske är jag frisk?
Välkommen hem. Som sagt de här första rundorna på våren när man känner att nu är det på gång, de har sin charm...
Skicka en kommentar