Blåsigt värre i Alingsås.

Imorse hoppade jag in i bilen och åkte ner till Alingsås för att gå på kurs i två dar. Eftersom jag skulle sova över så passade jag på att ta med cykeln ner. Efter jag checkat in på hotellet så bytte jag om till cykeldressen sen stack jag iväg i blåsten. Jag hade ritat en lagom lång cykelrunda i kartprogrammet hemma.

Jag tog 42:an norrut och svängde av mot Vårgårda. De första milen hade jag härligt medvind och kunde med lätthet susa fram i 40-45 km/h. Efter ett tag kom jag på att jag hade glömt att ta med en extraslang. Pumpen hade jag varit noga med att packa ner. Men en pump gör ingen större nytta om man inte har nån slang, även om den är i kolfiber.

Efter Vårgårda tog jag sikte mot Herrljunga. Här blev vägarna nästan onödigt mulliga. Slingrande, böljande idylliskt så det sved i kroppen. Efter Herrljunga fick jag betala tillbaka för medvinden som jag haft tidigare, nu var det rak motvind hela vägen hem. Och jösses vilken vind. I vissa backar sjönk hastigheten till 15 km/h och på de öppna fälten fick jag verkligen bita i för att komma framåt. Men vägarna var så läckra så det fick gå ändå.






Efter 90 mulliga kilometrar var jag tillbaka på Grand Hotell i Alingsås. Rätt nöjd med att ha cyklat istället för att hängt i hotellbaren. Cykelformen börjar kännas rätt bra nu. Benen har kännts lite trötta ett tag men det är nog på väg bort. I helgen kommer jag passera 800 mil för året så det vore väl fan om jag inte skulle känna mig stark nu.

/Johan

En bra start på dagen.

Imorse rasslade klockan igång 04:30. En halvtimme senare satt jag på hojen på väg mot Ekerö. Det var en strålande morgon och det var redan ganska varmt. Efter en timme när jag kommit till Skå fick jag stanna och ta av mig långbyxorna och jackan. Sen fortsatte jag mot Svartsjö, Kungsberga, Sånga Säby och tillbaka till Svartsjö. Solen sken och hjulen susade. Det är svårt att få en bättre start på dagen än så här.


Efter 3 timmar och strax under 9 mil var jag tillbaka till jobbet.
/Johan

Söndagscykling runt Bålsta

I söndags ringde jag Patrik och chansade på att han skulle ut och hoja. Jag hade slappat hela helgen och kände hur paniken spred sig i kroppen. Han Svarade att han stod i hallen och precis skulle sticka ut. 5 minuter senare rullade vi båda iväg mot Bålsta. För att befästa vår töntighet körde vi med likadana Sverigetröjor från Kalas.

Det blåste riktigt ordentligt hela vägen ut till Bålsta. När vi hade tröttnat på att ligga bredvid varann för att snacka så turades vi om att dra. Farten var bra men man var tvungen att spänna vaderna ordentligt för att ligga kvar över 30.


På hemvägen tog medvinden över och tempot höjdes naturligt. Vinden var dock lite underlig, det kändes som att det blåste från alla håll. Vaderna fick förbli spända hela rundan och de 9 milen susade på riktigt fint. Patrik har blivit ett snäpp starkare sen förra året. Det är kul att gamla gubbar som vi kan fortsätta att utvecklas år efter år. Fatta vad starka vi kommer vara när vi fyller 90!


Väl hemma utanför radhuset berättade min lilla Viktor att han hade vunnit cyklingen. Så var det säkert. Han börjar bli riktigt vass på sin springcykel, självklart av samma märke som pappas cykel. Vi slog oss ner på framsidan och drack ett glas vatten medans Linda pulade med rabatten. Sen kastade Patrik sitt glas i backen och stack hem.

Tack Patrik för en härlig runda.
/Johan

Enköping-Skokloster.

Idag tog jag en sväng i blåsten. Jag skulle inviga ett par nya Assos mille S5 och min nya Rapha-tröja. Tröjan hade jag testat under veckan till jobbet, men inte på nån "riktig" cykling. Grym passform och snygghet på båda plaggen. Man känner sig snäppet snyggare i Rapha faktiskt. Och häcken blir snäppet gladare i ett par Assos.

Jag började med 7 mil motvind till Enköping. Strax efter Bålsta kom jag ifatt en stor klunga. Jag la mig längst bak och passade på att vila lite. Killen framför körde på en Cinelli Man Machine. Eftersom det inte finns så många såna så antar jag att det var Nypans gamla ram. Jag hann tyvärr inte fråga för klungan försökte köra nån sorts belgisk kedja och det var dags för mig att glida upp i ledet. Nån minut senare var jag längst fram. Efter 2 tramptag hade klungan släppt lucka. Jag väntade in och trampade till, lucka igen. Då vinkade jag hejdå och fortsatte i mitt eget tempo.

När jag kom till Enköping, Sveriges närmaste stad, så vände jag tillbaka. Nu fick jag vinden i ryggen och kunde lätt äta min macka i 35 km/h. Resan tillbaka till Bålsta gick i 40+. Innan jag kom till Bålsta svängde jag av mot Skokloster och körde ett varv där. Festligt nog hade vinden vänt så jag hade nu motvind igen. Nu började benen kännas rätt spaka. Drickat var slut och energin var låg. För att inte bonka helt stannade jag på Statoil i Bro och drack en Cola. Sen var det medvind hela vägen hem.

156 blåsiga kilometrar blev det idag. Benen kändes stela och gamla. I vanlig ordning somnade jag i soffan när jag kollade på Girot. Girot som förövrigt är riktigt bra. Dagens tempoetapp var riktigt elak och utslagsgivande.

/Johan

Knät då?

Ja, hur är det med knät? Jo tackar som frågar, det är alldeles prima. Efter två veckors vila så verkar det vara tillbaka till originalskick.

I lördags stack jag och Nypan iväg till Upplands Väsby för att köra en sväng med Microsoftgänget. Rundan gick från Vik-skolan förbi Stäket och Bålsta, sen vidare mot Örsundsbro på de slingrande vägarna till Uppsala. Därifrån tog körde vi vägen som är avslutning på Fredrikshofs 40 och 60-milsrundor.

Vi var ca 20 pers som försökte få till en fungerande kedja. Efter ett tag gick det helt ok. Tempot var hyffsat och man kunde glida med och småsnacka med folk. Vid Bålsta svängde halva styrkan av. Det gjorde klungkörningen lite lättare och vi snurrade på mot Uppsala. Där tog vi en fika på Café Fågelsången. Härligt namn och ännu härligare utbud. Här skulle man kunna bli jättetjock.

När vi vände tillbaka mot Stockholm vände vi också tillbaka mot vinden. Efter 5 blåsiga mil var vi tillbaka till Vik-skolan. Där snackade vi igenom dagens övning och gjorde några mindre ändringar i Vätternplaneringen. Den nya planen kommer göra VR roligare för de flesta. Vi kommer att dela upp sub 9-gruppen i 2 tänkta grupper med olika ambitioner. Det var skönt att reda ut den frågan nu så vi slapp göra det mitt i natten i Gränna.

Sen tackade Nypan och jag för oss och cyklade hemåt. Dagens runda blev totalt 20 mil. Knät kändes bra hela vägen så det ser lovande ut inför LEL.

/Johan

Trolla med knäna.

Mitt knä blev lite ledset under förra helgens långtur. Jag har vilat hela veckan och medicinerat mig själv med en mix av VoltarenT, Ipren och chianti. Det har känts bättre och bättre. Så pass bra att jag ville testa knät idag. Imorse kom Nypan förbi vid sju-tiden och vi cyklade lugnt och fint ut till Vikskolan i Upplands Väsby där Microsoft-gänget skulle träffas för en träningsrunda.

Efter lite handskakningar och det obligatoriska prylsnacket delade vi upp oss i två grupper, sen rullade vi iväg. Vi hade lätt vind i ryggen så de kurviga vägarna blev ännu mulligare. Efter 2 mil blev jag tvungen att vända hem. Jag hade lovat att komma hem i bra tid och det är verkligen inte läge att börja tumma på det nu. Linda har varit mer än förstående på den biten.

Vi stannade vid kyrkan snackade lite om mörkercyklingar och lite planer för mer gruppcyklingar. Sen vände jag och Nypan hem mot Hässelby igen och vi fortsatte att snacka om långcyklingar. Strax efter Stäket mötte vi Skogling som var på väg ut.

Precis innan vi svängde in på min gata mötte vi Linda och min lilla Viktor som var ute med hunden. Viktor satt på sin Specialized hot walk och tog genast upp kampen mot oss. Han spurtade hela vägen till huset och fortsatte sedan att spurta fram och tillbaka. En ny Cavendish kanske?

8 lugna mil blev det idag. Knät kändes ganska ok, men lite stelt. Det är på rätt väg i alla fall. Nästa helg blir det antingen en 40-milare i Örebro eller en 18-milare med Microsoft. Jag skulle helst vilja köra båda, men jag kan inte trolla med knäna, jag kan ju knappt cykla med det ena.

Tack för idag.

/Johan

3 sjöar runt. 107 mil i solsken.

I vintras fick jag en idé om att cykla runt de 3 största sjöarna i Sverige. Alltså Mälaren, Vättern och Vänern. Jag kollade lite på kartor och uppskattade det till strax över 100 mil, alltså helt görbart på 3 dagar. När jag kläckte idén för Ari blev han genast entusiastisk och började leta vägar och rita kartor. Efter en del letande hade vi fått ihop en bra runda och bjöd in några andra cykelsugna att hänga med. Vi blev 6 man som startade.

Dag 1.
I torsdag var det äntligen dags. 05:00 rullade jag från Hässelby för att möta upp de andra. Ari, Tillman, Mattel, Bjorre och Vic mötte upp längs vägen in till stan. Vi trampade iväg den vanliga vägen mot Södertälje. Det var ganska kallt i början men snart kom solen och värmde upp.

Järna, första fikastoppet.

Första fikastoppet var i järna. Nu började det kännas att vi var på väg. Vi stuvade ner arm och benvärmarna i ryggfickorna och rullade vidare mot nästa stopp. Vinden var på väg åt samma håll som vi så farten var hög. På sina ställen låg vi i 45 och surrade på i solskenet. Det var propagandacykling på hög nivå. Vägarna var bitvis helt magiska.

Nöjd skitgubbe.

Fin rull på småvägarna.

När jag åker tåg till Alingsås för att jobba brukar jag sitta och drömma mig bort på de fina vägarna utmed spåret. Nu kändes det riktigt mulligt att äntligen få cykla på dem vägarna med ett skönt gäng polare och sol i ryggen. Det var nästan bättre än jag hade drömt om. Nästa stopp var Katrineholm. Det enda öppna matstället var grillen vid stationen. En stor tunnbrödrulle och cola satt fint.

Kartkoll i Katrineholm.

Grytgöl, vad ska man säga?

Efter 30 mil var vi framme i Motala. Vi lyckades missa en avfart så vi fick köra några mil extra. Men det gjorde inte så mycket för det var en fin väg. I Motala stannade vi på Mc Donalds och fyllde på fettreserverna. Sen satte vi fart mot Jönköping. Vi körde utmed Vätternrundavägen. Det är verkligen platt de första milen. Inte så konstigt att det går undan när man ligger i en stor klunga här. Utsikten var fantastisk. Men solen började gå ner och vi hade 6 mil kvar.

Platt som en pannkaka, men vackert.

Tillmann hjälper så gärna till.

Strax efter Gränna får Bjorre punka. Nu var det kallt och mörkt. Jag vet inte vad som hände men efter den 4:e slangen höll Bjorre på att ge upp. Då kom nån på idén att gå upp till Statoilmacken som ligger precis efter Gränna. Där kunde vi äta och Bjorre kunde fixa sin punka inomhus. När det väl var löst cyklade vi i dubbla led de 4 sista milen till Scandic Elmia. Där var baren stängd så vi fick nöja oss med en öl i receptionen. Cyklarna fick stå i ett konferansrum som de hade fixat utan extra kostnad. Verkligen bra service. 42 mil stannade mätaren på.

Glatt gäng med varsin fulöl.

Dag 2.
Efter en stadig frukost rullade vi ner till centrala Jönköping. Det var ordentligt kallt, men vi blev snabbt varma när vi stretade upp för backen ut från stan. När vi väl kom upp så var landskapet fantastiskt. Böljande vägar med hästhagar och åkrar runtom. Första stoppet var Mc Donalds i Falköping. Sen siktade vi in oss på nästa fika i Grästorp. Där stannade vi på en mack och satte oss i solen och njöt.

Vackert och backigt.

När vi kom till Mellerud hittade vi en thairestaurang, som fyndigt nog hette thairestaruangen i Mellerud. De gick nog back när vi kom in. Efter två tallrikar kycklingwok var min mage proppfull. Nu bestämde sig Mattel för att ta tåget de sista 12 milen till Karstad. Han hade haft ont i knät sen lunch dan innan. När inte ens Citodon tar bort smärtan är det dags att erkänna sig besegrad.

Thairestaurangen i Mellerud.

Vi andra cyklade vidare mot kvällen. Vi cyklade genom Åmål för att se om det var så trist som de säger i filmen. Men faktum är att det torget såg riktigt mulligt ut. Det satt några på en uteservering med varsin öl. Där hade jag gärna stannat ett tag. Men istället fortsatte vi mot Säffle. Fan vilken håla. Raggarna höll som bäst på att kröka till i sina bilar när vi tog en sista fika på Mc D. Bjorre började se lite krokig ut nu.

Efter en riktigt mullig mörkercykling på en kurvig skogsväg och en riktigt trist transport på E45:an där Tillman tog en jätteförning var vi äntligen framme i Karlstad. Det var fest i stan när vi kom. Det hade varit jävligt kalas om vi hade kommit hit några timmar tidigare. Men nu fick vi nöja oss med ett par Murphys red ale i hotellbaren. Bjorre gick och la sig direkt. 32 mil fick bli nog för dagen.

Kvällens hetaste gäng.

Dag 3.

Ölen från kvällen innan hade lämnat en lätt huvudvärk och torr mun när jag vaknade. Efter en tallrik bacon och ägg och 3 koppar kaffe kändes allt som vanligt igen. Men mitt knä gjorde fortfarande riktigt ont. Det hade börjat strax efter starten dagen innan och sedan blivit värre och värre. Nån sorts löjlig överansträngning i knävecket. Men knäveck har aldrig legat högt på min prio-lista så efter ett par fina värktabletter var jag på gång igen. Mattel kände sig bättre så han hängde med från start.

Mitt knä kändes lite trist de sista 60 milen.

Efter några mil på otroligt läckra vägar genom skogar och utmed sjöar tackade Bjorre för sig. Han hade varken energi eller lust att fortsätta de sista 20 milen. Det fick räcka med 90 mil för honom den här helgen. Det är ju ändå 3 Vätternrundor på en helg. När vi vände in mot Frövi fick vi vinden i ryggen och vi susade snabbt genom små samlingar med hus. I Frövi stannade vi på den lokala pizzerian. Mattel såg rätt matt ut när han fick in sin. Med proppfulla magar satte vi fart mot nästa stopp i Arboga.

Frövi, hit kan man flytta om man vill ha billig bilförsäkring... ?

Milen rullade på riktigt bra i medvinden. När vi kom till Västerås så kändes det som att vi var hemma. Bara 10 mil kvar. Ett sista stopp på Shell i Bålsta och sen de sista backarna innan skyltspurten i Barkarby som jag missade helt. Jag låg alldeleles för långt bak och när Vic drog igång var det redan kört. Fan, 107 mil och så missar man den enda skyltspurten som betyder nåt.

Det var tur att vi packade med lamporna.

Sista ölen i Barkarby.

Efter 3 dagar och 107 mil stolpade vi in på Welcome hotel i Barkarby och skålade med varsin Staropramen. Det var synd att inte Bjorre var med, det hade han varit värd.

Tack för en fantastisk helg!
/Johan