3 sjöar runt. 107 mil i solsken.

I vintras fick jag en idé om att cykla runt de 3 största sjöarna i Sverige. Alltså Mälaren, Vättern och Vänern. Jag kollade lite på kartor och uppskattade det till strax över 100 mil, alltså helt görbart på 3 dagar. När jag kläckte idén för Ari blev han genast entusiastisk och började leta vägar och rita kartor. Efter en del letande hade vi fått ihop en bra runda och bjöd in några andra cykelsugna att hänga med. Vi blev 6 man som startade.

Dag 1.
I torsdag var det äntligen dags. 05:00 rullade jag från Hässelby för att möta upp de andra. Ari, Tillman, Mattel, Bjorre och Vic mötte upp längs vägen in till stan. Vi trampade iväg den vanliga vägen mot Södertälje. Det var ganska kallt i början men snart kom solen och värmde upp.

Järna, första fikastoppet.

Första fikastoppet var i järna. Nu började det kännas att vi var på väg. Vi stuvade ner arm och benvärmarna i ryggfickorna och rullade vidare mot nästa stopp. Vinden var på väg åt samma håll som vi så farten var hög. På sina ställen låg vi i 45 och surrade på i solskenet. Det var propagandacykling på hög nivå. Vägarna var bitvis helt magiska.

Nöjd skitgubbe.

Fin rull på småvägarna.

När jag åker tåg till Alingsås för att jobba brukar jag sitta och drömma mig bort på de fina vägarna utmed spåret. Nu kändes det riktigt mulligt att äntligen få cykla på dem vägarna med ett skönt gäng polare och sol i ryggen. Det var nästan bättre än jag hade drömt om. Nästa stopp var Katrineholm. Det enda öppna matstället var grillen vid stationen. En stor tunnbrödrulle och cola satt fint.

Kartkoll i Katrineholm.

Grytgöl, vad ska man säga?

Efter 30 mil var vi framme i Motala. Vi lyckades missa en avfart så vi fick köra några mil extra. Men det gjorde inte så mycket för det var en fin väg. I Motala stannade vi på Mc Donalds och fyllde på fettreserverna. Sen satte vi fart mot Jönköping. Vi körde utmed Vätternrundavägen. Det är verkligen platt de första milen. Inte så konstigt att det går undan när man ligger i en stor klunga här. Utsikten var fantastisk. Men solen började gå ner och vi hade 6 mil kvar.

Platt som en pannkaka, men vackert.

Tillmann hjälper så gärna till.

Strax efter Gränna får Bjorre punka. Nu var det kallt och mörkt. Jag vet inte vad som hände men efter den 4:e slangen höll Bjorre på att ge upp. Då kom nån på idén att gå upp till Statoilmacken som ligger precis efter Gränna. Där kunde vi äta och Bjorre kunde fixa sin punka inomhus. När det väl var löst cyklade vi i dubbla led de 4 sista milen till Scandic Elmia. Där var baren stängd så vi fick nöja oss med en öl i receptionen. Cyklarna fick stå i ett konferansrum som de hade fixat utan extra kostnad. Verkligen bra service. 42 mil stannade mätaren på.

Glatt gäng med varsin fulöl.

Dag 2.
Efter en stadig frukost rullade vi ner till centrala Jönköping. Det var ordentligt kallt, men vi blev snabbt varma när vi stretade upp för backen ut från stan. När vi väl kom upp så var landskapet fantastiskt. Böljande vägar med hästhagar och åkrar runtom. Första stoppet var Mc Donalds i Falköping. Sen siktade vi in oss på nästa fika i Grästorp. Där stannade vi på en mack och satte oss i solen och njöt.

Vackert och backigt.

När vi kom till Mellerud hittade vi en thairestaurang, som fyndigt nog hette thairestaruangen i Mellerud. De gick nog back när vi kom in. Efter två tallrikar kycklingwok var min mage proppfull. Nu bestämde sig Mattel för att ta tåget de sista 12 milen till Karstad. Han hade haft ont i knät sen lunch dan innan. När inte ens Citodon tar bort smärtan är det dags att erkänna sig besegrad.

Thairestaurangen i Mellerud.

Vi andra cyklade vidare mot kvällen. Vi cyklade genom Åmål för att se om det var så trist som de säger i filmen. Men faktum är att det torget såg riktigt mulligt ut. Det satt några på en uteservering med varsin öl. Där hade jag gärna stannat ett tag. Men istället fortsatte vi mot Säffle. Fan vilken håla. Raggarna höll som bäst på att kröka till i sina bilar när vi tog en sista fika på Mc D. Bjorre började se lite krokig ut nu.

Efter en riktigt mullig mörkercykling på en kurvig skogsväg och en riktigt trist transport på E45:an där Tillman tog en jätteförning var vi äntligen framme i Karlstad. Det var fest i stan när vi kom. Det hade varit jävligt kalas om vi hade kommit hit några timmar tidigare. Men nu fick vi nöja oss med ett par Murphys red ale i hotellbaren. Bjorre gick och la sig direkt. 32 mil fick bli nog för dagen.

Kvällens hetaste gäng.

Dag 3.

Ölen från kvällen innan hade lämnat en lätt huvudvärk och torr mun när jag vaknade. Efter en tallrik bacon och ägg och 3 koppar kaffe kändes allt som vanligt igen. Men mitt knä gjorde fortfarande riktigt ont. Det hade börjat strax efter starten dagen innan och sedan blivit värre och värre. Nån sorts löjlig överansträngning i knävecket. Men knäveck har aldrig legat högt på min prio-lista så efter ett par fina värktabletter var jag på gång igen. Mattel kände sig bättre så han hängde med från start.

Mitt knä kändes lite trist de sista 60 milen.

Efter några mil på otroligt läckra vägar genom skogar och utmed sjöar tackade Bjorre för sig. Han hade varken energi eller lust att fortsätta de sista 20 milen. Det fick räcka med 90 mil för honom den här helgen. Det är ju ändå 3 Vätternrundor på en helg. När vi vände in mot Frövi fick vi vinden i ryggen och vi susade snabbt genom små samlingar med hus. I Frövi stannade vi på den lokala pizzerian. Mattel såg rätt matt ut när han fick in sin. Med proppfulla magar satte vi fart mot nästa stopp i Arboga.

Frövi, hit kan man flytta om man vill ha billig bilförsäkring... ?

Milen rullade på riktigt bra i medvinden. När vi kom till Västerås så kändes det som att vi var hemma. Bara 10 mil kvar. Ett sista stopp på Shell i Bålsta och sen de sista backarna innan skyltspurten i Barkarby som jag missade helt. Jag låg alldeleles för långt bak och när Vic drog igång var det redan kört. Fan, 107 mil och så missar man den enda skyltspurten som betyder nåt.

Det var tur att vi packade med lamporna.

Sista ölen i Barkarby.

Efter 3 dagar och 107 mil stolpade vi in på Welcome hotel i Barkarby och skålade med varsin Staropramen. Det var synd att inte Bjorre var med, det hade han varit värd.

Tack för en fantastisk helg!
/Johan