Vätternrundan.

I höstas blev jag medbjuden på Microsoft/Zippers Vätternrundasatsning. De hade som mål att köra runt på under 9 timmar och ville ha hjälp med farthållning och allmänt sällskap. Ambitionerna var många och olika. Några hade inte cyklat nånting under vintern medans några andra hade kört stenhårt med spinning och vintercykling. Förberedelserna olika, men alla ville köra på 9 timmar.

Sist jag körde Vättern var 2006 i Leos gäng, då gick det på 8:20. I år hade han samlat ihop ett gäng riktigt starka gubbar. Nu siktade de på sub 8. Med de namnen i klungan var jag säker på att de skulle fixa det. Det hade självklart varit kul att hänga med där men jag tycker faktiskt att det är lite farligt att dundra fram på det sättet. Så länge de inte stänger av biltrafiken så känns det lite för osäkert.

Innan starten på fredagskvällen åt vi en svinigt äcklig pasta och gick igenom de sista detaljerna för loppet. För att klara målet måste vi hålla en snitthastighet på över 34 km/h, de som inte fixar det får tyvärr släppa klungan. Mer planering än så är svårt att göra. Eftersom vi skulle starta 21:18 så kunde vi inte räkna med att få hjälp av andra klungor utan allt jobb skulle vi göra själva.

Strax efter starten drog vi upp ett hyffsat tempo. Den första biten är väldigt platt och bra för att samla ihop klungan. Redan efter nån mil började folk ropa lucka. Innan gränna var vi 11 kvar och nu rullade det på riktigt fint. Vi låg på ett led och turades om att dra. I Jönköping släppte Nypan taget. Han fick nåt knas på magen. Grymt surt ställe att släppa på. Vi andra rullade på. Men nu började folk tröttna. En efter en släppte folk. Efter ett tag var vi bara 6 kvar.

Otroligt nog hängde brorsan kvar. Han har bara cyklat 30 mil i år. Tillslut fick även han släppa med kramp i båda benen. Nu var vi 5 kvar. Ari, Danne, Janne, Jonas och jag. Efter några mils gnuggande i motvinden fick vi hjälp av ett gäng vi körde ifatt. Efter ett tag hade vi fått till ett bra samarbete och milen rullade på. Eftersom tempot var ganska sansat gick det att ta lite längre förningar.

Med 7 mil kvar räknade jag ut att vi skulle klara 9 timmar om vi kunde snitta 35 km/h den sista biten. Janne började se lite krokig ut vid det här laget och vi fick sänka farten i backarna för att alla skulle hänga med. Men på platten gick det att trycka på lite så farten var bra ändå.

Efter 8:56 rullade vi in i Motala och över mållinjen. Efter de sedvanliga ryggdunkningarna och handskakningarna cyklade vi tillbaka till skolan där vi hade vår bas och snackade igenom rundan. Sen började det droppa in Microsoftare. Först in var Calle, min brorsa, som hade kört in på 9:35. Helt otroligt med tanke på att han hade kört ensam de sista 10 milen. En stund senare kom Nypan in.

Efter en ostmacka och lite kaffe gick vi ner på stan för att kolla på målgången och äta en bit. Vi lyckades missa när Happys sub 8-klunga kom i mål och gick istället och åt en fantastiskt dålig pizza som serverades med pappskivor, inte papptallrikar, och plastbestick. Happyklungan kom i mål på 7:38. Helt otroligt starkt jobbat.

Sen packade vi in oss i bilen och åkte hem. Väl hemma bjöd Linda på potatisgratäng och smarrigt rödvin. Viktor gav mig en kram och sa att han hade saknat mig. Sånt värmer. Cykla är bra men hemma är bäst.


Tack Zipper/Microsoft för att jag fick vara med.
/Johan