Mälaren runt -09

Igår gick Fredrikshofs Mälaren Runt av stapeln. Jag och Tommy skulle kaptena i snabbgruppen som vi gjorde förra året. Vädret såg ut att bli prima. Det var 13-14 grader när jag mötte upp Amir utanför Knallen. Jag hade bara packat med en reflexväst om det skulle bli sent på puben efteråt. Det blev en härligt solig runda i bra fart.

Starten i Barkarby. Foto: Tell

Det var skoj att träffa de andra cykelgubbarna och surra lite innan starten. Lasse S och Gunnar O var också på plats. Lasse hade föreslagit att de skulle cykla från Järvsö till Barkarby för att köra Mälaren Runt, sen skulle de cykla hem igen. 108 mil på en helg skulle det bli. Gunnar hade tydligen svarat ja innan frågan var klar. Janne såg smal och trimmad ut. Tillmann såg ut som en påse skit. Han hade tydligen vaknat i cykelkläder på soffan. Fortfarande berusad av belgiska brandsläckare. Sånt ger pluspoäng i min bok.

Jag var lite osäker på min hälsena som började kärva på LEL, men den visade sig hålla ihop fint. Benen verkade också vara i fin form. Vila och rödvin gör under på trötta kroppar. Med det här vädret och den stora klungan kändes det som att jag fick betalt för all blåst och regn från england.

Vår grupp i Södertälje. Foto: AJ

Det var ca 100 pers i klungan som slingrade sig in mot stan. Vi fyllde upp ett körfält på Bergslagsvägen. I Botkyrka stannade vi och delade upp oss i de olika fartgrupperna. Snabbgruppen körde iväg först, vi var strax under 30 pers. Efter ett tag stack 8 cyklister iväg. Snabbgruppen ska hålla 30-35 så jag gjorde inget försök att gå med. Tur var väl det. En av utbrytarna var Simon, som tydligen körde bra på SM sist. Den andra var Erik, killen med tempohjälmen som körde sönder klungan på 30-milaren och Energitrampet för några år sen.

Foto: AJ

Tack var vädret och den stora klunga rullade milen på i bra fart. Vid Torshälla golfklubb satt några av utbrytarna och flämtade. Peter, som hade ben som såg ut att kunna producera sjuka mängder watt, såg helt färdig ut. De andra hade dundrat vidare. Det hade tydligen gått undan ordentligt. Vi andra mumsade i oss lunchbuffén och fyllde upp med kaffe och kakor. Sen stack vi iväg.

Mellan Kungsör och Köping hördes en läskig smäll längre bak i klungan. När jag tittade bak såg jag en kille som studsade ner i diket och en kille som låg på backen. När jag kom fram var han fortfarande avsvimmad. De som stod runt omkring försökte få kontakt med honom. Efter ett tag vaknade han till, men var knappt kontaktbar. Hjälmen som låg brevid var alldeles platt på ena sidan. 10 minuter efter jag ringt 112 kom ambulansen. De tog hand om honom och körde honom och hans son till sjukhuset. En familj med bil stannade och frågade om de kunde hjälpa till med något. Turligt nog hade de ett cykelställ med sig så de tog hand om hojarna. Verkligen bussigt.

Sedan rullade vår klunga vidare och alla var påverkade av det som hänt. Hur hade det gått om han inte hade haft hjälm? Det vill jag inte ens tänka på. Hoppas verkligen att det gick bra med honom.

Foto: AJ

I Köping stämplade vi och fyllde på vatten. Sen rullade vi vidare mot Västerås. Vägarna här är verkligen helmulliga. Nu började folk bli lite krokiga längre bak i klungan. Tempot sänkte bitvis för att gruppen skulla hålla ihop. På Max i Västerås åt vi middag och fortsatte mot nästa stopp i Bålsta där vi fikade. Halva klungan var trött och den andra halvan var pigg. Efter Bålsta började det ryckas i backar och laddas för Barkarby-skylten. Nu hade också Peter vaknat till liv. Han hade legat längst bak i klungan de sista 15 milen och ropat lucka, nu var han längst fram och ville vara med och spurta.

Det finns bara en vinnare på en skyltspurt, och det finns bara en skylt som betyder nåt på Mälaren Runt. Eftersom jag är världens bästa cyklist tog jag den spurten med lätthet. Zipphjulen susade i ett ökande tempo tills jag hörde ljudvallens knall. Jag kunde skymta tårar i de andras ögon när dammet la sig.

Foto: Tell

Tack allihop för en fantastisk dag på cykeln. Vi ses väl nästa år igen?
/Johan

Mälaren runts hemsida.