Trött är det nya röda.

Gårdagens hempendling var en sån där dryg historia. Motvind, kallt, trötta ben och som grädde på moset väldigt lågt med energi. Jag tog den halvlånga vägen hem och kände mig som en disktrasa när jag klev innanför dörren.

Efter ett ha stått och glott in i vinkylen en kvart övertygade jag mig själv att jag skulle hoppa vinet och istället hoppa på trainern. Men först skulle jag handla mat och fixa lite skit hemma. Sen var det äntligen dags för lite självkränkning.

Efter 15 minuters uppvärmning körde jag igång den första 4-minuters intervallen. Benen gnällde men pulsen gick knappt över syratröskeln. Eftersom jag följer en förutbestämd effekt behövde jag inte bry mig om att pulsen var låg.

Den andra intervallen kändes bättre och pulsen sprattlade upp som den skulle. Men benen gnällde fortfarande. Den fjärde och sista intervallen var rejält dryg. Benen skrek av gnäll redan från början. Men hjärtat var på min sida och tickade på som det skulle.


När allt var klart rullade jag ner i tio minuter och toppade kränkningen med att dricka 500 ml rödbetsjuice. Sen kollade jag slutet på Greys Anatomy och kände mig jävligt elit eftersom jag valt träning före vin.

/Betan