Tour de Oetzi.

I lördags var det dags för vinterns första Tour de Oetzi, 21 mil runt mälaren. Det är fjärde året vi kör den här rundan och oftast brukar det bli 2-3 stycker per vinter.

Tack Harri för bilden.

Fram tills veckan innan var det fint höstväder, sen frös det till och diskussionerna om dubbdäck eller inte satte igång. Efter en massa dividerande fram och tillbaks så valde jag till slut att kränga på dubbisarna. Det som avgjorde var att Markus körde omkull på fredagen och bröt nyckelbenet. Hellre trögrullat än brutet nyckelben. Hoppas det läker ihop snabbt Markus. Tänk på att Lance gjorde samma sak och kom tillbaks i fin form till Girot.

I Barkarby stod ett tiotal glada cyklister, många som jag inte sett tidigare. Efter en kvarts snackande om lampor och Jäger rullade vi in mot stan. Under de 2 första milen anslöt det fler och fler. Till slut var vi 27! stycken. Det var en härlig blandning av folk med olika uppsättningar av cyklar och stänkskärmar. En del mindre snygga än andra.

Tjejen på Statoil i Södertälje såg rätt förvånad ut när vi stolpade in och köpte varsin kaffe med kanelbulle. Vet inte hur många gånger hon fyllde på kaffeapparaten, men hon såg ganska varm ut på slutet. Efter södertälje börjar den fina vägen. Här rullade det på fint och skyltspurtarna avlöste varandra. Jag var med på de 5 första spurtarna och lyckades koka ihop benen bra på det. För att inte ligga som ett kolli i diket fick jag stå över en hel del. Ordet "LUCKA" skreks en hel del från svansen av klungan. Men klungan väntade in så alla kunde hänga med.

Som vanligt åkte vi vilse i Strängnäs. Nästa gång ska vi ta vägen runt kyrkan, där hittar jag i alla fall. Vi delades upp på 2 eller 3 gäng på lunchen och återsågs på torget för den obligatoriska Jägerskålen innan den andra halvan av Oetzin skulle intas. Vägen mellan Strängnäs och Enköping är den drygaste. 90-väg utan vägren. Vi höll oss till 2-led. Det funkade rätt hyffsat även om vi fick uppleva en del spännande omkörningar på heldraget i kurvor.

Efter Enköping kom Gurra G körandes i sin bil. Han hängde med till Bålsta som servicebil längst bak. Han saknade väl CykelCity nu när deras säsong är över. I brist på annat är ett gäng gubbar ett bra substitut. Han gav oss beröm för vår fantastikt strikta klungkörning och liknade oss med de bättre proffslagen. Strax därefter dök Nypan upp. Han hade haft familjegrejer för sig på dan och hade sedan stuckit ut för att möta upp.


Fika i Bålsta med brinnande spurt som vanligt. Varför? Det finns ingen skylt eller mål med den. Den enda förklaringen är att man vill kränka sig själv som ett troll. Kaffet satt som en smäck. Jag hade varit sömnig och gäspig sen Strängnäs flottiga pizza. Efter Bålsta höll vi samma jämna tempo som tidigare. Nån mil innan mål råkade Anders få punka. Eftersom vi i täten började positionera oss för Barkarbyskylten och de längst bak missade att han stannade så blev han lämnad. Tyvärr. En tanke till nästa gång är att samla in namn och telefonnummer på alla som hänger med. Det kan ju faktiskt hända värre saker än punktering.

Mattel var stark i sista spurten och klippte den, jag kom in på en förnedrande andraplats. På LB stod Hanna och skrattade. Vi såg väl lika risiga ut som vanligt. Jag blev tyvärr tvungen att sticka tidigare från afterbiken, men det lilla jag var med var riktigt mulligt.

Tack alla som var med!