20 milsbrevet i Tumba

I lördags var det premiärtur för Fredrikshofs nya 20-milare från Tumba. Åsa och Henrik har dragit ihop en hel brevetserie med fokus på snygga vägar, färjor och upplevelser. 52 randonnésugna cyklister kom till start. Jag tror det är rekord för en brevet i Sverige. Vädret var åt det Belgiska hållet med dis och några få plusgrader.

De första 6 milen susade på i fin fart. Vägarna var riktigt kul. Kurviga och backiga. Vi var 6-8 pers som turades om att dra. Resten av klungan visade inte nåt större intresse till att hjälpa till. Nån mil efter första stämplingen i Torö fick Ari punka och klungan susade vidare. Ari hade redan bytt slang 2 gånger innan start så det satt antagligen nånting i däcket som inte syntes för efter några kilometer var det dags igen.

Under tiden vi bytte slangen passade vi på att heja på de andra grupperna som rullade förbi. Bland annat ett gäng från fixedgear.se som körde tillsammans. Jag tror att de har siktet inställt på PBP nästa år. Precis när vi var klara så ringer Anders och säger att han och Toni stod i Sorunda och väntade på oss. Vi hade planerat att äta lunch där.

Efter en god och stärkande lunch med 200-grams hamburgare, Cola, Jäger och kaffe satte vi fart igen. På lunchstället träffade vi Henrik och Åsa också. Nu var det 3 mil kvar till färjan i Mörkö. Vi tajmade självklart helt fel så vi fick stanna på ett café, där vi träffade Oscar-fikasvettot, nån mil innan, för att slippa stå vid kajen och vänta. Det fick vi göra ändå. Så under tiden fick vi hålla värmen med lite gruppövningar.

Vi susade vidare på de fantastiska vägarna och efter några mil var vi framme i det vackra och inspirerande Vagnhärad för stämpling. När vi skulle sticka träffade vi Jonas och Rippa som just var klara med lunchen. Sen rullade Henrik och Åsas gäng in. Nästa stopp var Gnesta, Södermanlands pärla.

Backarna började ta ut sin rätt och det sved och krampade ordentligt i låren. Vi höll ihop och skrattade åt spektaklet. Det rullade på fint ändå. Med det här gänget är det svårt att ha det trist på vägen. Toni gjorde sitt bästa för att pina livet ur oss. Slaktaren från Kitzbühl. Efter många pust och stön var vi äntligen tillbaka på Statoil i Tumba. Där stod redan ett annat gäng och fikade, och efter ett tag kom fixie-gänget in också. Vi var alla överens om att det var en riktigt fin och utmanande bana. Nypan verkade för övrigt ganska nöjd med sin nya jacka.

Det blev en strålande randonnépremiär med de vanliga ingredienserna. För högt tempo i början, för lite dricka under rundan och total utmattning på slutet. Precis som det ska vara. Den här rundan kommer vi nog köra igen på sensommaren. Men då på räser med 23 millmeters.

Tack grabbar för en härlig tur, och tack Åsa och Henrik för en riktigt fin runda. Det ska bli spännande att se vad ni har hitta på till de andra distanserna.

/Johan

Nytt rekord på 4x4.

Jag har ju känt mig trött och hängig hela veckan. Träningen har gått hyffsat men pulsen har varit låg och benen har gjort ovanligt ont. Imorse låg jag och grubblade på om jag har blivit drabbad av latmasken. Därför bestämde jag mig för att höja ett snäpp på dagens 4x4-pass. Anfall är bästa försvar som de säger. 320 watt lät jämnt och bra.

Varje intervall gjorde jätteont, varje intervall kändes som den sista i livet, varje intervall satte ett nytt pulsrekord. Men det gick. Vilken härlig känsla att kunna förmå mina blekfeta gubblår att pressa ur sig lite mer effekt.

Efter duschen ska jag pressa ner mig i kompressionsbyxorna och äta chokladtårta med Viktor. Den lilla stackarn har fått vattkoppor så han kommer vara hemma med mig ett tag. Än så länge har vi spelat Bamse-memory och byggt Lego. När jag Monark-knarkade kollade han på film, och nu är det alltså dags för eftermiddagsfika.

/J

Trött liten apa i Hässelby.

Körde just ett surt pass på Monarken. 60/120 stod det på schemat, extremt högintensiv intervallträning till utmattning. För att vara säker på ordentligt obehag så vred jag upp den till 400 watt. Det gjorde susen. Benen stumnade ganska snabbt och jag började ångra att jag ens hade hoppat upp på cykeln. 11 intervaller orkade jag med innan jag gav upp. På de sista intervallerna satt jag och krängde och grimaserade som en liten gibbon-apa. Nu ska jag släpa in mig i duschen. Kanske skulle ta en banan först, bara för att.


Imorgon blir det Tabata, sen vila i 2 dar.
/J

Komprimerad kille.

Fick hem ett litet paket från Wiggle idag innehållandes ett vevlager och ett par kompressionsbyxor. För att testa byxorna var jag tvungen att skända mig en timme på Monarken. 4x4 plågades igenom på 310 watt. Benen var forfarande trötta sen kränklördan. Pulsen gick inte riktigt upp som jag ville och det kändes nästan som att jag maxade ut på Borgskalan. Nåväl, nog grinat om det.



Nu sitter jag i soffan med mina trötta ben inklämda i kompressionsbyxorna. Det känns bra. Ska snart gå upp och hämta Viktor, fortfarande i mina kompressionsbyxor. Funderar på att berätta för fröknarna där att jag har ett par kompressionsbyxor på mig under jeansen, tror de blir jätteglada av att få veta det. Eller så hämtar jag bara Viktor och går hem och lagar middag.
/J

Kränklördag i Kungsängen.

I lördags var det äntligen dags för årets första kränkarrunda. Ett koncept utvecklat av Bröderna Brunna, och som körts i 2 år. Det handlar om att samlas och köra så fort man kan, helt prestigelöst. Ingen vinner och ingen förlorar. Man kör sig vimmelkantig bara för att det är så kul. Som bonus får man köra sönder sina kompisar.

13 glada laxar dök upp till kränkpremiären. Vi rullade ut till startplatsen och snackade om cykling i allmänhet. Solen sken men det blåste en del. Vi fick lita av allt, lite medvind, lite motvind och lite kantvind. Efter en snabb genomgång körde vi igång. Mattel tog en jätteförning och sen var det min tur. Benen kändes lite tunna sen torsdagens roslagsrunda. Det sved ordentligt och pulsen stack iväg. Ganska snabbt var jag ensam med Magnus och en elitkille från Bålsta CK på en tvärfet Cervelo SLC SL. Det gick undan ordentligt och benen skrek av syra. I en av backarna orkade jag inte hålla rulle och fick se de glida ifrån. Jag försökte streta vidare men nån kilometer innan målet släppte jag och väntade in storklungan. Där fick jag lite liv igen och sprätte omkring och stötte och betedde mig allmänt barnsligt.

Andra intervallen gick ungefär som den första. Jag hamnade tillsammans med Magnus och Bålstakillen. Mina ben imploderade halvvägs och jag väntade in storklungan där jag sedan ryckte och betedde mig. Vi försökte få ihop en vettig klungkörning för att komma ifatt de två i täten. Efter en förning tittade jag bak och såg min brorsa Calles extremt kränkta ansikte. Det såg så kul ut att jag skrattade högt och försökte göra ett ryck bara för att jävlas. Det gick rätt bra, för sekunden efter spydde han på sin arm. Vilken underbar dag.

I de två sista intervallerna höll jag mig i storklungan. Där dammade vi på så mycket vi kunde. Fick till rätt hyffsad kedja ett tag tills nån försökte spräcka klungan. Sen gick det ihop igen ett tag tills näste man gjorde ett nytt försök. Folk droppade av till höger och vänster. Små grupper bildades och alla körde så hårt de kunde. Det är just det som är så skoj med kränkarrundorna. Alla tävlar mot sig själva och man skrattar tillsammans. När allt var klart samlades vi vid bilarna med rosiga kinder, skakande ben och prologhosta och drack kaffe.

Även idag hade vi med vårt filmteam. Se filmen här innan den släpps på dvd.

Dagens überkränkare blev Bålstakillen tätt följd av Magnus.

Tack för en strålande dag. Det här måste vi göra om snart.

/J

Proffsdag med Bjorre.

På Bjorres jobb kan man ta ut en proffsdag när man känner att cykelsuget blir för stort. Det är ett riktigt smart sätt att få glada medarbetare. En sån dag tog han ut idag och frågade om jag ville göra sällskap. Jag är ju proffs sen länge så för mig var det inte mycket att klura på.

Jag började dan med en ostmacka och 3 koppar kaffe, sen lämnade jag Viktor på dagis och åkte vidare till Bjorre. Efter ombyte till cykelkläder och påfyllning av vattenflaskor så stack vi iväg. Roslagens härliga vägar hälsade oss välkomna med skön medvind och fint rull. Vi pekade och garvade och kände oss ordentligt elit när vi susade fram mitt på dan en vardag.


Vi styrde mot Kårsta och sprätte upp och ner i backarna. Strax innan Rimbo vände tillbaka och körde några vägar vi inte testat tidigare. Det tog inte så lång tid innan båda var vilse. Då vände vi igen och irrade oss tillbaka tills vi hittade ortsnamn som vi kände igen. Vägarna var helt strålande så extrasvängen var bara bonus.

Efter 11 mil och ca 4 timmar var vi tillbaka igen. Bjorre föreslog att vi skulle stanna på en Sibylla innan vi åkte hem. Jag tog en mosbricka med 2 korvar och Bjorre tog en 150 grammare med pommes. Jag hade inte ätit nåt sen ostmackan på morgonen så korvarna slank ner utan problem. Tack för maten, nästa gång bjuder jag.

Efter Sibyllan åkte vi hem till Bjorre igen där vi duschade och hoppade ner i hans jätte-bubbelpool med varsin iskall veteöl i näven. Efter en halvtimme var jag helt svimfärdig av värmen. Jag släpade mig ur poolen och in i duschen. Sen tackade jag för mig och åkte hem. Nu ska jag lägga mig på soffan och proffsa vidare.

Vi hade ett filmteam med som gjorde ett kort reportage om vår Roslagscykling. Se filmen här innan den släpps på dvd



Tack för en strålande dag bjorre.

/J

Dagens 4x4.

Började dan på ett extra trevligt sätt. Efter jag lämnat Viktor på dagis åkte jag till Lindas jobb och plockade upp henne. Sen åkte vi till Sollentuna centrum och knallade runt lite och kollade i butiker. Jag köpte vin och hon kollade på kläder. Sen åt vi lunch och avslutade det med en fika på ett kaffehak. En riktigt härlig förmiddag i vårsolen.

När jag kom hem så hoppade jag upp på Monarken och dammade av ett 4x4 på 310 watt. Jag hade konstigt låg puls, men benen gjorde precis så ont som de brukar. Får nog testa att lägga på några pinnar till nästa vecka. Nu ska jag upp och hämta Viktor och sen ska vi kolla på dagens Tirreno Adriatico-etapp.
/J

Ute-intervaller på 23 millimeters.

Enligt rapporter skulle Hovets temposträcka vid I1 vara snöfri och torr. Helt klart läge att låta Monarken stå och istället köra lite sköna ute-intervaller. Den vägen har en del sköna backar som man kan ställa folk i, och köra sig vimmelkantig i. Amir och Danne nappade på erbjudandet och hängde med.

Vi värmde upp genom att cykla 8 kilometer till andra änden av övningsområdet, där vände vi och satte fart tillbaka. Det var grymt härligt att susa fram på 23 mm-däck. Amir var inte i form så han släppte ganska tidigt. Jag och Danne dammade vidare i 40-45 km/h. Pulsen steg snabbt och syran smällde till i benen. Min pulsklocka var lite festlig så den visade allt mellan 90 och 180 slag per minut. Med 2 kilometer kvar stönade Danne till och släppte i en backe. De 8 kilometrarna avverkade vi på 10-11 minuter.

Efter 3 stenhårda intervaller avslutade vi det hela med kaffe och hallonkakor i bakluckan på bilen. Vi garvade åt dagens övning och försökte få tillbaka lite värme i fötterna. Lungorna kändes trasiga och det smakade blod i munnen. Jag och Amir avslutade med dusch och bastu på Friskis. En perfekt måndag!

På onsdag smäller det igen. Hör av er om ni vill hänga med. Om jag känner Danne rätt så kommer han inte släppa den här gången.

Tack för en strålande dag!

/Johan

Morgonstund har blodsmak i mun.

Vägde 66,1 kilo imorse trots hetsätning igår. Det firade jag genom att köra ett 4x4 innan frukost. Sänkte motstånde till 310 watt för att slippa förnedra mig redan första timmen av helgen. Passet gick riktigt fint. En festlig grej var att pulsen reagerade snabbare än tidigare och att benen kändes fulladdade med energi. Jag hade i och för sig vilodag igår. Pulsen på intervallerna blev som följer 170, 173, 173, 174. Intressant va!

Nu ska jag duscha och sen städa hela huset. Idag kommer familj och släkt för att fira både Linda och Viktors födelsedagar. Imorgon kommer Viktors dagispolare på kalas så vi har att göra hela helgen. Kan bli ett spännande pass imorgon kväll.

En trist grej, Källis har fått problem med njurarna igen och måste opereras. Efter det måste han vila 10 veckor. Det känns väldigt trist när han har satsat så hårt efter den senaste operationen. Håll gnistan uppe Källis så tar du igen det i höst.
/Johan

Idag tog det emot.

Idag åkte jag på ordentligt med däng av Monarken. Tabata i bar överkropp stod på schemat. Värmde upp i 30 minuter innan jag satte igång. Kände mig lite trött i benen efter veckans pass så jag körde med lite peppande musik istället för Lionel Richie som jag hade lovat.

Det tog inte lång tid innan mjölksyran sprutade och benen kändes slaka. Som tidigare så var pendeln inställd på 5 kp och jag skulle hålla 100 i kadens för att komma upp i 500 watt. Det gick bra i början men på slutet gick det riktigt trögt. Riktigt trögt.

Här är en tragisk film från dagens kränk. Inget jag är stolt över direkt.



Idag fyller min lilla Viktor 4 år! För att styra in honom på rätt spår fick han en egen liten Monark imorse. En blå rackare med 12" hjul, pedaler och frambroms men utan stödhjul. Det kommer bli hårdkörning på gatan när snön försvinner. I höstas hade vi criterielopp med smågrabbarna på området. Viktor försökte hänga med på sin springcykel. I år är han med och slåss om pallplats. Grattis lilla gubben! Nu ska pappa åka och hämta bord och stolar till kalaset på söndag.
/J

Det kunde ha gått. Och grattis Chuck Norris.

Igår var jag styv i korken och sa att jag skulle höja till 320 watt på 4x4 eftersom jag var så otroligt stark. Idag skruvade jag upp Monarken till 3,2 kp och körde igång. Mattias säger att man ska höja 5-10 watt åt gången, men jag är ju så mycket mer avancerad än så. Första intervallen gick bra, den andra sved ordentligt, den tredje var riktigt jävlig och på den sista dog jag efter 2,5 minut. Det kunde ha gått.

Dagens film var A force of one med Chuck Norris. I den här filmen har han en lite lättare mustach än i de senare filmerna. Trots det blir filmen väldigt bra. Många sköna round kicks och stekheta fighter. Elegant och finstämt var 2 ord jag kom att tänka på. Som av en händelse råkar Chuck fylla 70 år idag. Stort grattis!
Tack för tipset Bjorre.


Nu ska jag duscha av mig skammen och ta nya tag inför morgondagens Tabata. Vill ni ha film på den som vanligt?
/J

Dagens nakencykling.

I det här vädret hade jag helst stuckit ut en sväng. Men Viktor är sjuk så vi har stannat inne. När han kollade på film passade jag på att rassla av dagens Monark-knark. Idag var jag stark, som Kenta sjöng. 4x4 på 300 watt kändes riktigt bra. Nöjde mig med 4 intervaller men hade kunnat dra av en till. Imorgon blir det en liten höjning till 320 watt. Får se om jag känner mig lika stark då.

Nu ska vi äta lunch, sen ska jag försöka packa ner sjuklingen i vagnen och gå ut en sväng så vi får lite frisk luft.
/Johan

Utecykling med bröderna rimfrost.

Idag slängde jag in hojen i bilen och åkte ut till Calle i Bålsta. Planen var att köra en runda innan frukost. Men när Linda fick höra det så tvingade hon mig att äta innan jag stack. Hon tyckte det lät dumt nu när jag blivit så tunn, så jag fick snällt trycka i mig en ostmacka. Tjejer har verkligen ingen respekt för sporten. Brorsan var det lite ordning på i alla fall. Han startade på tom mage som vi bestämt.



Den första milen var fruktansvärt kall. Ett tag trodde jag att tinningarna skulle spricka. Det var -16 i Hässelby när jag tvingades äta mackan. Tror inte det var så mycket varmare i Bålsta. Efter ett tag slutade det i alla fall göra ont i fingrarna och fötterna hade domnat för länge sen. Vägarna var fina. De stora var snöfria med torr asfalt och småvägarna hade ett hårt snölager på som gick prima att cykla på.

Jag kände mig riktigt stark hela rundan. Vinterns trainercykling har verkligen gett resultat. Calle har också ökat grymt mot förra året. Vi hojade i fin fart och snackade om sommarens äventyr och njöt av de fina vägarna. Milen tickade på och tillslut var vi hemma i Bålsta igen. För att få till den rätta randonnékänslan avslutade vi på Preem med en fika. Förutom min ostmacka hade vi bara druckit vatten på rundan. Calles ben var på gnällen på slutet. En timme till så hade han varit ett lätt byte för en rejäl kränkning. Nästa gång... 3,5 timmar och 8 mil blev det idag.

Tack för en strålande runda Calle.

/Johan

Pimp my Monark.

Idag fick Monarken lite kärlek i form av vit styrlinda och en matchande vit sadel. Nu ser den genast gladare och mer inbjudande ut. Om några minuter ska jag hoppa upp och kränka mig själv en timme för att fira att jag vägde 65,9 imorse. Tror faktiskt att det kommer gå lite lättare med den vita lindan så jag får nog höja watten ett snäpp.

Vad ska ni göra idag?

/Johan

Äntligen nåt riktigt mellan benen.

Idag kilade jag förbi Alviks cykel och hämtade min nya high tech-sadelstolpe till Monarken. Den kostade lika mycket som en billig bil. Men den lär hålla till nästa millenium. Sadelstolpen kändes välgjord och gedigen. Men sadelklämman var så värdelöst konstruerad så det gick inte att få på nån av mina bra sadlar. Efter lite mickel med den otroligt klåpiga sadelklämman fick jag till slut fast en gammal obekväm sadel. Smal, ful och billig. Får fixa det senare.

Hur som helst. Med nya sadeln gick det i alla fall att köra ett intervallpass utan att få bäckenbensförskjutning. Dagens övning blev den smått uttjatade men ändå så endorfineggande 4x4. Jag hade bra kläm i benen och dammade igenom intervallerna på 300 watt utan att fälla en enda tår. Nu ska jag koka ihop lite fredagsmiddag och glo in i vinkylen och hata att jag har en vit period.

/Johan

Japanskt knark på Monark.

Idag körde jag mitt första Tabata-pass på Monarken. Efter 30 minuters nervös uppvärmning ställde jag in hojen på 5 kp och försökte hålla kadensen på 100. Ett slitet utryck, men jag tror jag dog lite grann inombords. Monarken är grym.

Så här kul hade jag.



Nu ska jag slänga mig i duschen och tvätta av den sista stoltheten jag har kvar. Sen ska jag åka till IKEA. Snacka om kränk-onsdag.
/Johan

Lycrabyxa, gubbsvett och kärringsadel.

Den här sadeln höll på att göra prosciutto-skivor av mina lår idag. På korta hårda intervaller är den helt ok, men idag när jag körde 2x20 på 250 watt med lågkadens och tröskelpuls så var det inte lika skoj. Just kombinationen lycrabyxa, gubbsvett och kärringsadel verkar gå riktigt dåligt ihop.

Vilken tur för mig att min nya sadelstolpe har kommit då. Imorgon ligger den blå på soptippen. Slängd och bortglömd.



Imorgon står det Tabata på schemat. Då kommer jag inte ha tid att tänka på om sadeln sitter bra eller inte. Om ni har tur så filmar jag spektaklet och lägger ut på youtube. Tabata är ju så skoj så man vill dela med sig till alla.

/Johan