20 milsbrevet i Tumba

I lördags var det premiärtur för Fredrikshofs nya 20-milare från Tumba. Åsa och Henrik har dragit ihop en hel brevetserie med fokus på snygga vägar, färjor och upplevelser. 52 randonnésugna cyklister kom till start. Jag tror det är rekord för en brevet i Sverige. Vädret var åt det Belgiska hållet med dis och några få plusgrader.

De första 6 milen susade på i fin fart. Vägarna var riktigt kul. Kurviga och backiga. Vi var 6-8 pers som turades om att dra. Resten av klungan visade inte nåt större intresse till att hjälpa till. Nån mil efter första stämplingen i Torö fick Ari punka och klungan susade vidare. Ari hade redan bytt slang 2 gånger innan start så det satt antagligen nånting i däcket som inte syntes för efter några kilometer var det dags igen.

Under tiden vi bytte slangen passade vi på att heja på de andra grupperna som rullade förbi. Bland annat ett gäng från fixedgear.se som körde tillsammans. Jag tror att de har siktet inställt på PBP nästa år. Precis när vi var klara så ringer Anders och säger att han och Toni stod i Sorunda och väntade på oss. Vi hade planerat att äta lunch där.

Efter en god och stärkande lunch med 200-grams hamburgare, Cola, Jäger och kaffe satte vi fart igen. På lunchstället träffade vi Henrik och Åsa också. Nu var det 3 mil kvar till färjan i Mörkö. Vi tajmade självklart helt fel så vi fick stanna på ett café, där vi träffade Oscar-fikasvettot, nån mil innan, för att slippa stå vid kajen och vänta. Det fick vi göra ändå. Så under tiden fick vi hålla värmen med lite gruppövningar.

Vi susade vidare på de fantastiska vägarna och efter några mil var vi framme i det vackra och inspirerande Vagnhärad för stämpling. När vi skulle sticka träffade vi Jonas och Rippa som just var klara med lunchen. Sen rullade Henrik och Åsas gäng in. Nästa stopp var Gnesta, Södermanlands pärla.

Backarna började ta ut sin rätt och det sved och krampade ordentligt i låren. Vi höll ihop och skrattade åt spektaklet. Det rullade på fint ändå. Med det här gänget är det svårt att ha det trist på vägen. Toni gjorde sitt bästa för att pina livet ur oss. Slaktaren från Kitzbühl. Efter många pust och stön var vi äntligen tillbaka på Statoil i Tumba. Där stod redan ett annat gäng och fikade, och efter ett tag kom fixie-gänget in också. Vi var alla överens om att det var en riktigt fin och utmanande bana. Nypan verkade för övrigt ganska nöjd med sin nya jacka.

Det blev en strålande randonnépremiär med de vanliga ingredienserna. För högt tempo i början, för lite dricka under rundan och total utmattning på slutet. Precis som det ska vara. Den här rundan kommer vi nog köra igen på sensommaren. Men då på räser med 23 millmeters.

Tack grabbar för en härlig tur, och tack Åsa och Henrik för en riktigt fin runda. Det ska bli spännande att se vad ni har hitta på till de andra distanserna.

/Johan