Utecykling med bröderna rimfrost.

Idag slängde jag in hojen i bilen och åkte ut till Calle i Bålsta. Planen var att köra en runda innan frukost. Men när Linda fick höra det så tvingade hon mig att äta innan jag stack. Hon tyckte det lät dumt nu när jag blivit så tunn, så jag fick snällt trycka i mig en ostmacka. Tjejer har verkligen ingen respekt för sporten. Brorsan var det lite ordning på i alla fall. Han startade på tom mage som vi bestämt.



Den första milen var fruktansvärt kall. Ett tag trodde jag att tinningarna skulle spricka. Det var -16 i Hässelby när jag tvingades äta mackan. Tror inte det var så mycket varmare i Bålsta. Efter ett tag slutade det i alla fall göra ont i fingrarna och fötterna hade domnat för länge sen. Vägarna var fina. De stora var snöfria med torr asfalt och småvägarna hade ett hårt snölager på som gick prima att cykla på.

Jag kände mig riktigt stark hela rundan. Vinterns trainercykling har verkligen gett resultat. Calle har också ökat grymt mot förra året. Vi hojade i fin fart och snackade om sommarens äventyr och njöt av de fina vägarna. Milen tickade på och tillslut var vi hemma i Bålsta igen. För att få till den rätta randonnékänslan avslutade vi på Preem med en fika. Förutom min ostmacka hade vi bara druckit vatten på rundan. Calles ben var på gnällen på slutet. En timme till så hade han varit ett lätt byte för en rejäl kränkning. Nästa gång... 3,5 timmar och 8 mil blev det idag.

Tack för en strålande runda Calle.

/Johan