Mtb i kvällssolen.

Blev sugen på att rasta skogsbenen. Så nu är jag på väg till brukets skidbacke för att köra mig bortom sans och vett. Myggen lär få en syrachock när de kalasar på mig.

Edit: 1,5 timme härlig skogscykling blev det. 3 varv upp för rodelbanan på Bruket. Det märktes att jag var ovan att cykla mtb, blev alldeles trött i händerna på slutet.
/J

13:e etappen på Giro d´Italia. Live.

I fredags passade vi på att cykla från Cesinatico till bergspriset i Barbotto. Vi tog bakvägen på Giro-etappen. Innan vi stack passade vi på att provspurta målrakan på strandpromenaden. Den kändes bra. På vägen stannade vi i en liten by och fikade. Utsikten därifrån var helt löjlig. Egentligen var hela rundan helt löjlig. Vi också.

I backen var det fullt håll igång. Ändå var det minst 2 timmar kvar innan proffsen skulle komma förbi. Vägkanten fylldes mer och mer. Till slut var det alldeles proppat. Förutom Spindelmannen så träffade vi två gotlänningar från Ringmurens CK i backen, Georg och Toni(?).

Innan proffsen kom SMS:ade vi Vacchi och Adamsson och tipsade om att vi stog i Barbotto. En stund senare kom karavanen. Reklambilar, skåpbilar, polisbilar och polismotorcyklar. Alla tutade och italienarna blev helt galna. 20 skåpbilar på raken skrek ut sitt mantra, LA MAGLIA LA MAGLIA ROSA 10 EURO! Polisbilarna körde självklart med sirenerna på.

Sen kom proffsen. Italienarna som redan var galna tappade det helt. 10 minuter senare var allt över och vi trängdes med alla andra som försökte ta sig upp för backen. Innan vi kom upp så hann vi se 3 mopeder som gav upp och dog i ett moln av svart rök. De hade antagligen försökt ta sig upp genom folkhavet och brännt koppling och motor fullständigt. Stor komik. Tokigt nöjda och fullproppade med upplevelser slog vi oss ner på en uteservering och började dricka öl och snacka cykel.

När jag kom hem till sverige såg jag etappen inspelad. Riktigt kul att Vacchi och Adamsson såg oss. Det var också riktigt coolt att se proffsen dundra fram på samma vägar som man själv hade testat några dar tidigare. Men de var snäppet snabbare. Det här gav mersmak till andra resor. Girot är en cirkus, en 342 mil lång cirkus.

Jag filmade och fotade lite också.

Storklungan.

Spår av Girot.

Lång väntan.

Gotlänning i Barbotto.

Spindelmannen gillar cykling.


Nöjd skitgubbe på målrakan.

Min minut i rampljuset.

Nove Colli x 2.

Jaha då ska man samla ihop tankarna om det här loppet då. Vi hade ingen aning om vad som väntade. Skulle vi spränga knäna halvvägs eller skulle vi kränka oss själva så pass att vi skulle tvingas stryka Mille Miglia i augusti. Två varv på Nove Colli var som ett slags test och genrep inför Mille Miglia. Om vi inte klarade det här så skulle vi absolut inte klara det senare.

Starten var på italienskt vis kaosartad och försenad. Vi kom iväg sist av alla. Men innan dess hade vi hunnit bli intervjuade och fotograferade. De första 3 milen var helt platta. Vi hamnade längst bak i en 15-mannaklunga. Två killar i täten delade på dragjobbet så det var bara att tacka och ta emot.

Första stigningen gick fint. Vi hittade snabbt ett behagligt tempo och påminnde varandra att vi hade 17 berg och 38 mil kvar. Ingen idé att försöka tjäna tid eller pressa i backarna. Utsikten var helt fantastisk. Vi rullade snabbt nerför och trampade sansat uppför. Efter några timmar gick solen ner och vi riggade lampor och reflexvästar, sen fortsatte vi. När vi kom till Barbotto så var jag helt tom. Klämde en gel och stretade uppför backen. På toppen hade italienarna dukat upp en jättebuffé. Pasta, bananer och Coca Cola. Sen fortsatte vi. Nu mådde jag bra igen.

Vår lilla grupp jobbade oss upp och ner för bergen utan stress. Bara några mil efter Barbotto var det dags för nästa kontroll. Den höll vi på att missa. Vi såg tälten men var inte sugna på mat så vi tänkte bara cykla förbi. Som tur var så skrek de på oss.

Nattcyklingen var minst lika magisk som dagscyklingen. När man var uppe på bergen såg man ljusen från byarna i dalarna och utmed kusten. Vissa kloster och slott hade de lyst upp. San Leo-klostret syntes några mil innan vi kom fram. Väldigt mäktigt.

Första varvet gick förvånansvärt enkelt. Vi stämplade vid Marco Pantani-statyn i Cesinatico och fyllde på med mat och dricka, sen stack vi iväg på andra varvet. Hektor fick ganska snabbt problem i backarna. Han hade slarvat med maten och drickan och nu straffade det sig i bergen. I tredje berget var vi tvungna att lämna honom. Men nu hade tätklungan från det riktiga Nove Colli kommit ifatt oss så från och med nu var vägarna fulla med folk.

10 mil in på andra varvet ville Calle och Tille ta en lite längre paus. Jag kände mig fortfarande fräsch så jag åkte vidare. Nu var det fullt med folk i backarna och jag träffade några svenskar lite här och där. Riktigt kul. Solen stekte skönt och benen kändes bättre än på första varvet. Vissa backar var rätt krävande. 17% känns i låren.

Efter sista stämplingen var det bara 2 mil plattåka kvar. Jag hittade en bra grupp som låg och dammade i 35-40 km/h. De sista 2 milen gick på 30 minuter. Känslan när man dundrade in på samma upplopp som Girot hade spurtat på dan innan var oslagbar. Det stod folk utmed vägen som hurrade och skrek och jag kände mig för en sekund jävligt ball.

Efter 21 timmar och 10 minuter stämplade jag för sista gången. Sen satte jag mig i skuggan under en palm och började Twittra, blogga och ringa hem. Skönt trött i kroppen men samtidigt väldigt nöjd med att det hade gått så bra. Det känns riktigt bra inför Mille Miglia.

Ett tag senare kom Calle och Tille i mål, nöjda och trötta. Några timmar senare kom Hektor, eller resterna av Hektor. Han hade åldrats 10 år på ett dygn och som lök på laxen hade han tvingats bryta loppet efter 35 mil. Några glas vin senare gick vi och la oss. Den natten sov jag bra.

Starten.

Cervelo R3 med navdynamo. Lyx-randonné.

3 mil platt innan bergen.

Fin rull i kvällssolen.

Matstopp efter Barbotto.

Första varvet klart.

Fin rull i morgonsolen.

Förstaklungan kommer ifatt oss.

Nove Calle.

Barbotto för andra gången.

Stekt gubbe i bergen.

Tillmann mår prima.

Andra varvet klart. 18 colli, 42 mil och 8000 höjdmeter.

Tack för en helt strålande cykelhelg, grazie mille!
/J

Andra varvet klart.

Oj vilken runda. Nu är jag härligt trött och skönt nöjd. Grymt kul och krävande lopp. Andra varvet gick nästan lättare än det första. De sista 10 milen körde jag ensam. Eller ensam, nu var ju de andra 12000 ute också. Nu väntar jag på de andra så vi kan skåla för vår förträfflighet. Ikväll ska vi tömma hotellets vinlager. 42 mil och 8000 höjdmeter. Bloggar mer när jag kommer hem. Ciao!

Första varvet.

Helt fantastiska vägar. Benen har kännts bra hela vägen. Nu laddar vi för nästa varv. Det är nu det börjar.

På väg.

Cruising i 35 km/h. Snart kommer bergen. Weehoo!

6 timmar till start.

Nu har vi frotterat oss med 12000 andra cyklister på cykelmarknaden. Hela stan är full med cyklister, de flesta med teamdressar och jävligt dyra cyklar. Skön tävlingsstämning i luften. Nu ska vi äta lunch och sen försöka vila några timmar innan vi startar. Sen väntar 24 timmar njutning. Ska försöka twittra under tiden. Hörs sen.

Barbotto.

Nu står vi vid bergspriset i barbotto. Fullt med folk. Hittade ett öltält som ska skändas inom kort. Först ska vi köra backen. Wehoo!

La dolce vita.

Första ölen i italien. Nu har vi snurrat några mil i trakten och rekat vägarna ut från stan. Sitter just nu och väntar på pizza och en öl till. Life is great.

Mot Italien!!

Imorgon åker jag, brorsan, Tille och Hektor till Rimini för att köra Nove Colli 2 varv. Cykeln är nerpackad i sin väska och jag har just tippat i mig en halv flaska vin för att dämpa resfebern.


Som en liten extra pralin kommer vi kunna se en Giro-etapp på fredag. Då är det nämligen målgång i Cesenatico där vi bor. Vi kommer antagligen stå i Barbotto-stigningen på slutet av fredagens etapp. Håll utkik efter oss där.

Jag kommer självklart Twittra och blogga så mycket jag orkar under resan, så om ni saknar mig så är det bara att kika in här.

Vi hörs!

/J

Kort-kort i skokloster

Jag hade ingen möjlighet att hänga med på 40-milaren idag så jag ställde klockan och rasslade ut på en 12-mils runda till skokloster istället. Strålande sol och 20 grader varmt. Sjukt avis på de andra, men jag sitter snart med ett glas rödvin i handen.

Gubbcykling till Bålsta.

Gårdagens vin satt som ett stämjärn i pannan när jag vaknade. Sms:ade Anders och skjöt fram starttiden nån timme. 09:00 rullade vi ut på vår oplanerade runda. Började med svängen förbi Ådö, snygga slingriga vägar. Sen tog vi den gamla rundan förbi Bålsta och upp på Draget, bron som går över motorvägen, och vidare genom I1-området och tillbaka till Hässelby. Inget sexigt eller speciellt, men en riktigt skön runda med både snittfart och snittpuls.

Jo, en grej var lite kul, jag jagade ikapp en moppe som fräste förbi oss. Killen som körde såg väldigt förvånade ut när jag cyklade upp jämsides i 60 km/h och vinkade. Mitt vinmarinerade hjärta blev lika förvånat.

Efter 9 mil och strax över 3 timmar avslutades rundan förstklassigt på Anders altan med öl och vidbränt tacobröd. Sen kom deras granne förbi och bjöd på bullar. Från och med nu ska alla mina rundor avslutas i Skälby.

Tack för en härlig runda!

/J

Ingen cykling idag.

Gör lite nytta hemma istället.

Spännande möte mellan Bro och Bålsta.

Blev tvungen att åka ut till brorsan i Bålsta ikväll. Istället för att sitta och fisa i bilen passade jag på att fisa dit på cykeln istället. Det var härlig medvind ut så jag fick för en stund känslan av att vara stark. Benen kändes prima och pulsen var låg, till och med solen kikade fram som för att säga förlåt för i lördags.

Strax efter Bro såg jag en snygg blå jacka med några snygga ränder på. Jag blev alldeles varm inombords, det kunde inte vara nåt annat än en av de där KBCK-cyklisterna som man har läst så mycket om. Visst var det så. När jag kom närmare visade det sig att Danne var ute och smygtränade. Han vände genast om och slog följe med mig istället. Efter ett tag när tempot hade höjts från mitt trevliga 35 till flåsande 45 ångrade jag nästan att jag hade morsat på honom.

Ute hos brorsan glodde vi lite på hans nya hoj och jag fyllde en ryggsäck med gel. Sen hojade vi hemåt igen. Den där härliga medvinden vi hade haft på ditvägen fick vi nu rakt i ansiktet. Ingen större fara eftersom det bara är 4 mil hem, men ändå. Efter nån mil bonkade Danne. Det var verkligen synd att han nästan var hemma, annars hade jag plågat honom tills han hade ramlat ihop i vägkanten. Sen hade jag filmat honom och lagt ut det på Youtube. Det är så vi jobbar i KBCK nämligen.

På hemvägen sladdade jag förbi Nypan och lämnade över gelen som han ska släpa in till stan imorgon. Som tack för hjälpen lånade jag Avatar av honom. 3 härliga timmar blev det ikväll.

/J

40 mil från tumba. (uppdaterat)

SMHI hade hotat med regn och skitväder på lördagen. Den här gången fick de rätt. På dagen för 40-milaren bjöds det på regn, blåst och kyla. Ett episkt lidande av utdragen karaktär, som Reimert brukar säga.

Trots vädret var det närmare 30 cykelsugna gubbar som samlades på Shell i Tumba. Evosmos lyckades med konststycket att glömma cykelskorna och blev därmed 5 minuter försenad till start. Vi var ett gäng som väntade och kom ganska snabbt ifatt det första gänget, som rullade långsamt istället. De första milen var vi en ganska stor klunga som höll ihop. Men ju längre vi kom destå fler och mindre blev grupperna.

Strax innan Vagnhärad lossnade Schtures väska. Efter några minuters väntan fick vi reda på att den var trasig och att han skulle försöka laga den, då rullade vi vidare. Några mil innan Bråviken kom regnet. Det blev ganska snabbt kallt och här nånstans förstog jag att det skulle lidas duktigt resten av rundan. Jag hade en extra underställströja i väskan, men den ville jag spara till senare. Nu frös alla som hundar. I Söderköping var det tänkt att vi skulle äta lunch men vi tog istället ett snabbare korvstopp på Statoil. Istället siktade vi in oss på lunch i Rejmyre, det var 7 mil kvar dit.

Rejmyre pizzeria tog emot den första gruppen dyngsura cyklister. Ägaren sprang runt och moppade golvet och klädde stolarna med gamla t-shirts. Vi fick handdukar att torka oss med medans pizzorna dansade ut på borden. Nu var det 18 mil kvar så nu tog jag på min underställströja. Precis när vi stack kom Schture och hans grupp in.

Det tog inte lång tid att bli riktigt nerkyld igen. Det episka lidande var ett faktum. Kroppen skakade av köld och fingrarna värkte. Skönt nog kändes mina ben pigga och starka. Med 15 mil kvar fick Kaj släppa. Hans slitna kedja hoppade och han var rädd att den skulle gå av. Evo och Nypan gjorde honom sällskap. Resten av gruppen höll ihop och rullade hela vägen in i mål.

Banan var som vanligt jättefin och krävande. Vädret gjorde det hela ännu mer minnesvärt. Lärdomen efter en sån här runda är att så länge man rullar och gör det man ska så kommer man framåt. Kyla och trötthet kan snabbt bryta ner moralen. Det gäller att tänka positivt och se framåt. Såna här rundor suger när man kör dem men man lär sig alltid nåt nytt om sig själv.

Starkt kört alla som tog sig runt.

Korvfika i Söderköping.

Bengt visar hur man gör.

Punka och pinkstopp i regnet.

Stiligt besök i Rejmyre.

/Johan

Redo för lördag.

Tog ledigt från snickarjobbet idag och lämnade hunden och Viktor till mormor, Linda är på konferans så nu är jag alldeles ensam med en full vinkyl och dålig karaktär. Hur ska detta gå? Väckarklockan är ställd på 04:00 så vad jag än hittar på måste så får det inte sluta för sent. Igår vägde jag in på rekordlåga 64,9 så jag närmar mig Italien-formen.

Har just oljat upp hojen och hängt på väskan och lamporna så den är redo för 40-milaren imorgon. Det sköna med storväskan är att man kan fylla ryggfickorna med annat än kläder och verktyg. Imorgon blir det en laddning mackor med jordnötssmör och jordgubbsylt.

Nu har jag även laddat fickorna med Energy Buzz koffeintuggummin. Jag testade dem på förra 40-milaren men glömde att blogga om det. De funkade i alla fall riktigt bra. Jag knaprade på några såna när det mörknade på slutet. Frisk mint och en lagom dos koffein för att hålla ögonlocken öppna. Det kommer nog gå åt några såna på 100-milaren i juni.

Vädret ser ut att bli som på de tidigare rundorna, blåsigt och risk för regn. Tur att väskan är stor så slaktmasken ryms om det blir för jävligt.

Imorgon kommer jag Twittra också så om ni inte har nåt för er så kan ni kika in här för att se hur det går. Twittrandet syns till höger.

/Johan

Förlåt nypan.

Jag vet att vi skulle cykla ikväll. Men jag kom iväg tidigare från jobbet och linda kunde hämta viktor så jag passade på att sticka ut medans solen skiner. Det blir en sväng till bålsta och tillbaks. 7-8 mil. Mors!

Stackars mig. Nä, lyllo mig.

Solen har skinit hela dan medans jag har jobbat inomhus. När jag väl kunde komma ut och cykla så började det självklart regna. Inte nog med det, jag fick motvind hem också.

Edit: På hemvägen slutade det regna och rundan blev en riktigt mysig rackare. 2 timmar blandade spurtar och allmänt gubbig vägcykling. Nu blir det glass.
/J

30 mil från täby. Uppdaterat.

Igår var det dags för Täbys 30-milare. Det är en riktigt härlig runda som går på slingriga vägar genom Roslagen upp till Grisslehamn och genom det vackra och inspirerande Gimo. Utanför fredrikshofs klubbstuga var det packat med folk. Jag och Nypan kom dit i god tid för att hinna frottera oss med de andra gubbarna.

Det var svårt att hålla igen tempot i medvinden. Vi delades ganska snabbt upp till några mindre grupper. Vi dammade på rätt bra de första 15 milen upp till Grisslehamn. Där hade vi ett snitt på 35 km/h inklusive stoppet i Furusund. I Grisslehamn tog vi av nån anledning en timmes lunchstopp på en pizzeria. Innan vi var klara hade de flesta kommit fram och Amirs grupp hade redan hunnit sticka iväg.

Sen satte vi fart mot Gimo, Roslagens pärla. Nu fick vi medvinden i ansiktet och hamburgertallriken som jag åt till lunch hade svårt att finna ro i magen. Vi fick till en bra kedja i gruppen så milen tickade på bra i motvinden. Nu var vi ungefär 15 pers. Ett dragvilligt och bra gäng. Vid stämplingen i Gimo hann Amirs gäng komma in strax innan vi stack. De såg glada och starka ut. Nästa stopp Almunge. Efter 5 mil kant och motvind var vi där.

De sista milen in mot Täby var jobbiga för några i gruppen. Inga namn, men bjorre kroknade rejält. Vi höll ihop och körde snyggt in till den sista stämplingen på Shell. Sluttiden blev 11:10 och nån sorts rullsnitt på 31 km/h. Helt ok med tanke på långlunchen och vinden de sista 15 milen. Jag var riktigt nöjd och kände mig hyffsat fräsch i kroppen. Det var skönt att visa för mig själv att jag inte var så värdelös som jag var på förra 30-milaren. Näste lördag är det dags för Tumbas 40-milare.

Kan inte låta bli att le i medvinden.

Matte är så glad över sitt stämpelkort.

Härlig klunga.

Tack för en strålande dag.

/J