Bilder från gårdagens cykling.

Trodde ni att jag skulle missa bilderna från gårdagens runda? Självklart inte, här kommer de. Jag cyklade in till stan och mötte upp gänget i Hornstull. Vi susade sedan ut mot Södertälje och runt Bornsjön. Riktigt bra tempo och skönt oprovocerade fartökningar. Efter 10 mil var jag hemma igen. Idag kändes det i benen att vi sprätte och ryckte i backarna. Fick vila från cykling. Vänster hälsena kändes lite ansträngd. Kanske inte så konstigt heller, jag har ju kört 7 rundor över 9 mil de sista 10 dagarna.

Bjorre var snyggast.

Skön kvällssol.

Nöjd skitgubbe som vanligt.

Tack för en riktigt härlig kväll.

/J

Sommarromans med Canyon.

Guten morgen blog freunde! I sommar kommer jag fräsa runt på en Canyon Ultmate CF SLX. Jag har fått låna cykeln av Canyon Sverige för att testa den, och om jag gillar den, även köra Mille Miglia med den. Efter ännu ett dyrt tandläkarbesök åkte jag ut till Bålsta och träffade Stefan som är Canyons man i Sverige. Med halva ansiktet bedövat av tandläkaren såg jag på när Gurra G skruvade ihop hojen, sen bjöds det på fika och hembakt kaka.

Den modellen jag har är 8.0 med full Dura Ace, Citec-hjul och Ritchey-styre, stam och sadelstolpe. Cykeln levererades med en 80 mm styrstam men efter en provtur bytte vi den till 100 mm. När jag ändå höll på så bytte jag till min egna inkörda sadel.

Jag vet, sadeln är felinställd.

Frambroms ingår.

Platt överrör och fett diagonalrör.

Blänkande Dura Ace.

Ritchey Superlogic.

Dura Ace här med.

53/39 ska bytas till compact.

Tuffa killar kör 52.

Igår kväll tog jag ut den på en sväng. Jag, Matte, Bjorre, Jilster och Micke spände vaderna runt Bornsjön. På väg in till stan passade jag på att ställa in sadelhöjden. Enligt min Polar var det 26 grader varmt när vi träffades klockan 18. Slingan runt Bornsjön är skönt kurvig och backig. Det var utbrytningar och skyltspurtar till höger och vänster. Jilsters styrlinda var nästan helt uppäten när vi kom tillbaks till stan. Det är såna här rundor man kommer att minnas i vinter.

Cykeln då? Jo den var bra. Riktigt bra.

/Johan

Glass i Skolsta.

Dagens cykling tog mig till Skolsta, en liten skruttby som ligger mellan bålsta och Enköping. Vi brukar cykla förbi där Oetzi-rundorna men jag har bara stannat där en gång tidigare. Det var för 3-4 år sen. Jag, Jan, Åsa och Henrik höll på att frysa ihjäl under en vinterrunda och stannade på Skolsta krogen för några koppar kaffe.

Enköpingsvägen har bred och fin vägren, men det blåser nästan alltid där. Idag var inget undantag. Men motvind blir oftast medvind om man kör tillbaka samma väg. Efter en glass och lite energipåfyllning i vattenflaskan satte jag fart tillbaka. Med vinden i ryggen låg jag och surrade i 40 km/h. Solen stekte och er favoritgubbe mådde som en prins. Efter 12 mil och 4 timmar var jag hemma igen. Ja, mer än så har jag inte gjort idag.

Titta en sån fin vägren!

Mer socker åt gubben.

Skolsta city, det är här det händer.

/J

Ekeröcykling med herr Ryckling.

Imorse när jag satt och planerade dagens cykelrunda pep det till i mobilen. Det var Skogling som undrade om jag var sugen på manligt sällskap ute på Ekerö. Javisst var jag det svarade jag och åt upp min ostmacka.

Ute på Ekerö var det som vanligt proppat med cyklister. Jag och Skogling gjorde så som män gör oftast. Mäter penis och tuppar sig mot varann. I en backe kom vi ifatt en kille med Girots rosa ledartröja på sig. Han hängde med och började surra. En trevlig prick som hade tävlat Iron Man för 12 år sen. Jag förstog det som att han var nåt halvproffs då.

Ett tag senare kom vi ifatt ett annat gäng. En blandad grupp med Hovet sub 7 och Valhall. När vi anslöt så höjde de tempot. De körde skönt, oprovocerade fartökningar och spurter. Sub 7-killen gjorde sitt bästa för att grilla sina polare. Tyvärr skulle vi åt olika håll efter ett tag så vi vinkade och tackade för sällskapet.

9 mil 0ch 3 timmar krafsade jag ner i träningsdagboken. Jag hann hem precis lagom tills Linda kom hem. Nu ska jag klippa gräsmattan.

Skogling kör uppknäppt.

Hett med cykling på Ekerö.

Orakad skitgubbe.

Tack Skoglingen för en stekhet runda.
/J

Ny kassett på midsommardan.

Fram med anteckningsblocken för här kommer det rykande intressant information. Idag bytte jag kassett på långcyklarhjulen. Av nån anledning tyckte jag att det var dags att montera bergskassetten som jag ska ha i Italien. Det är ju ändå 2 månader kvar tills jag ska dit. Nu undrar ni säkert vad det är för storlek och märke, jo ser ni, det är SRAM 11-28. Vevpartiet är 50/34 så det kommer bli rejält lätt för att matcha mina tunna ben.

/J

Cykling på förmiddan, tortyr på eftermiddan. Nu med bild!

Med risk att verka lite tjatig så hojade jag ut mot Bålsta idag. Nästan samma slinga som igår, och i förrgår. Idag var det nästan vindstilla och det var över 20+ när jag stack hemifrån klockan 08. Själva rundan är det inte mycket att skriva om egentligen. Jag tog inte ens nån bild. Men den var såpass mullig så jag var tvungen att skriva nånting i alla fall. 95 km och 3,5 timme i träningsdagboken.

Nu ska jag slänga in mig i duschen och sen åka till tandläkaren. Jag lyckades spräcka tanden som han rotfyllde förra veckan. Får se vad han hittar för verktyg att plåga mig med idag. Dyrt blir det garanterat. Den här veckan slipper jag nog köpa nya cykelskor.

Japp det blev dyrt. Det kostade mer än ett par skor, mer som en stuga på Gotland ungefär. Nu slapp vi åka dit i alla fall. Med facit i hand så kanske jag skulle gjort så som Tom Hanks gjorde i Cast away. Slå ut tanden med en skridsko och en sten. Det hade både varit billigare och tuffare. Lite mer randonné helt enkelt.

Nä nu ska jag sluta gnälla. Livet är bra mulligt ändå. Solen skiner och sommaren har precis börjat. Det väntar en massa härlig cykling och fler roliga cykelgrejer innan sommaren är slut. Mer om det senare.

Glad midsommar!

/J

Semetsercykling och jordgubbar.

Andra dan på semestern. Linda jobbar fortfarande och viktor går sista veckan på dagis. Jag hade ett möte med VD:n på nya jobbet på förmiddan. Efter det fanns det 3,5 timmar som bara låg och skräpade. Precis som igår så passade jag på att sprätta iväg mot Bålsta i solskenet. För att skoja till det lite så tog jag en annan väg mot igår. Nu körde jag direkt till Bålsta, upp vid Åbergsmuseet och ner till Shellmacken där vi alltid fikar på Oetzi-turerna.

Sen följde jag Enköpingsvägen tills man kan svänga av mot Sigtuna och Skokloster. Följde den vägen hela vägen till Bro. Där vek jag av hemåt igen. Benen rasslade på bra och jag kände mig skönt avslappnad på cykeln. Det är ju viktigt att man känner sig bekväm på cykeln om man pysslar med långcykling. 3 timmar och 9 mil blev dagens runda. Om jag hade haft mer tid så hade det varit härligt att susa vidare, men nu fick jag skynda hem för att hämta på dagis istället. Hoppas den här värmen håller i sig ett tag nu.



Efter dagis gick jag och Viktor till närbutiken och köpte jordgubbar, grädde och en kall folköl. Idag var det så varmt så vi började med efterrätten. Viktor gillade jordgubbarna och jag gillade ölen i värmen. Nu är Viktor ute och cyklar igen, undrar vem han har fått intresset av?

/J

Semestercykling i Bålstatrakterna.

Idag var första "riktiga" semesterdan så jag passade på att ta en liten cykelsväng efter dagislämningen. Drog på mig KBCK-kostymen, fyllde flaskorna med vatten och jonglerade ner 2 Rune-kakor i ryggfickan. Sen satte jag fart mot Bålsta. För att få några extra mil skarvade jag på med Ådö-slingan utanför Bro. Där var det fint som vanligt. I Bålsta körde jag över motorvägen vid Draget och fortsatte till I1-området.

Jag förstår att det måste vara sjukt intressant att läsa exakt vilka vägar jag körde, så därför kan jag avslöja att jag skarvade på med den korta stumpen in till Ängsjö också. Den biten tog jag på näst tyngsta växeln, 50/13, för att få nån sorts styrketräning. Efter 3 timmar och strax över 9 mil var jag hemma igen. En perfekt liten runda på semesterns första dag. Får se vilka äventyr livet bjuder på imorgon.

Tummen upp för semester.

/J

Kårsta del sol.

Eftersom både Vätternrundan och CK Distans 100-milare gick i helgen så blev vi bara 3 pers på vår lördagsrunda. Vi samlades i Barkarby och rullade först mot Upplands Väsby. För att förstärka lantis-känslan hade de skalat bort asfalten i centrala Väsby. Det kändes mer som en westernstad nu. Så nära, men ändå så långt bort. Sen sträckte vi ut på de böljande Roslagsvägarna. Vi hade skön medvind så farten var lagom hög. Vi sprätte runt och spurtade på skyltar och backar. Danne kränkte mig gång på gång i skyltspurtarna. Han är stark den där lilla pool-killen.

I Kårsta blev vi sugna på lite fika. Precis vid järnvägen finns ett litet hak som heter Kårsta del sol. Det stället visade sig vara en riktig pärla. Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att äta lunch här. Jag och Danne beställde varsin Kåre-mums. En pizza med oxfilé, fläskfilé, parmaskinka, vitlök och ruccola. Nypan var tvungen att konstla till det och tog nån sorts pizzasmörgås.

Jag och Danne mumsade i oss våra Kåre-mums och njöt av varenda tugga medans Nypan såg lika missnöjd ut som när han blev serverad Duvel i Leffeglas. Till kaffet bjöd vi på roliga kommentarer om Nypans matval. Sen rullade vi vidare. Danne fortsatte att kränka mig i skyltspurtarna och Nypan började surra om astma.

Efter 13 mil sladdade vi in på min baksida. Nu var det dags för after bike. Medans ett halvt dussin chorizokorvar låg och sprattlade på grillen så delade jag och Nypan på en Piraat. Danne gick direkt på rödvinet. För att få till den riktiga after bike-känslan så körde jag den 13:e etappen från Girot på tv:n, den som vi såg på plats, och öppnade fönstret mot altanen. Efter nån timme anslöt Markus. After bike är minst lika viktigt som stretching och kolhydratladdning.

Tack för en strålande dag!

/Johan

Vinden har vänt.

Vissa dagar är sämre än andra. Igår var jag hos tandläkaren och rotfyllde en tand. Sen meddelade jag Peter Tonér att jag inte kunde vara med på 100-milaren i helgen. Det har varit ganska mycket cykling ett tag och familjen behövde mig mer än cykelgubbarna. Rotfyllningen kostade 5000.- förresten, så nu slipper jag köpa nya hjul eller åka till Mallis i höst.

Men sen finns det dagar som är bättre. Som idag till exempel. På förmiddan var jag på mitt nya jobb och skakade hand med nya chefen. Jag blev presenterad för de andra och sen blev jag bjuden på lunch. När jag kom hem så rullade jag ut en sväng på hojen. Efter 3 sköna timmar var jag hemma igen. Nästan samtidigt kom Linda och Viktor hem med pizza. En bra dag helt enkelt.

Det var lite trist att ställa in 100-milaren men det var verkligen nödvändigt. Jag siktar istället in mig på Fredrikshofs 60-milare helgen efter midsommar. Formen känns ändå bra inför Mille Miglia så det kommer inte göra nån skillnad att jag inte kör i helgen.

Jobbet då? Jo jag kommer sälja betaltjänster för internet. Det verkar vara ett riktigt bra gäng, får se hur det är om ett år när de har tröttnat på mitt cykelsnack. Kontoret ligger i Nacka så det innebär 6 mil cykelpendling om dan. Det kan bli spännande i vinter.

Lycka till ni som kör 100-milaren imorgon och ni som kör Vättern på lördag.

/Johan

60-milaren från Tumba.

Eftersom brorsan och hans fru hade sin gemensamma 40-årsfest i lördags blev jag tvungen att köra 60-milaren på fredagen istället. Då blev det också så att jag fick köra den själv. Jag vet inte om jag hade gjort det för ett år sen, men nu kändes det rätt lockande. Ett dygn ensam på cykel. En hel dag och en hel natt cyklandes och pratandes med sig själv.

Nånting har hänt med mig och min cykling sen LEL förra året. Jag tror det loppet suddade ut de sista spärrarna jag hade för distanser och långcykling. Det var nog de 90 milen motvind och det episka lidandet som skrapade bort det sista. Kvar finns bara dumhet och en vilja att kränka mig själv.

Klockan 07:07 startade jag från Shell i Tumba och gav mig iväg mot första kontrollen i Gnesta. Det var lite kallt så armvärmarna fick sitta på. Från Gnesta fick jag sur kantvind som höll i sig till Eskilstuna. Där räknade jag med att den skulle försvinna och bli härlig medvind hela vägen till Ödeshög. Men så fel jag hade. Vinden vände under tiden så sur-kantvinden hängde med. Det var bara att sätta händerna i bocken och trampa.

Henrik och Åsa har verkligen lyckats hitta de finaste vägsnuttarna. Solen sken, vägarna var prima och jag trivdes riktigt bra med att rulla fram ensam. Några bitar kände jag igen från 3 sjöar runt som vi körde förra året. Några mil innan Ödeshög svängde banan in i skogen som går utmed Vättern. En väg som är avstängd för biltrafik och skyltat som cykelväg runt Vättern. Den började med en ordentlig backe som sved i benen, men efter det belönades man av en fantastisk utsikt över sjön.

När jag vände i Ödeshög kändes det verkligen som att jag var på väg hem. Nu var det 27 mil kvar. Några timmar senare gick solen ner och tempen sjönk ordentligt. På med arm och benvärmarna. Sen prydde jag mig själv med reflexväst. Utanför Statoil i Norrköping stog raggarna och söp. En kille ramlade ut från en bil som spelade Ultima Thule på högsta volym. Då kände jag att det var dags att åka vidare.

På Statoil i Nyköpingsbro köpte jag en mumiepizza i nattluckan. En söndermicrad brödbit fylld med död ost och salami-imitation. När jag cyklade därifrån frös jag så mycket så armarna höll på att skaka loss från kroppen. En underställströja gjorde susen. Nu var det bara den vidriga pizzan som skulle ätas upp. Jag fick i mig halva innan jag slängde in den i skogen. Sen rapade jag salami-imitation resten av natten.

Vid sista stoppet i Sillekrog räknade jag ut att jag kunde komma in under 22 timmar. Det gällde bara att hålla 30 i snitt sista biten också. En stund senare lossnade vajern till bakväxeln. Efter två mekstopp fick jag till det hjälpligt. Men jag fick inte i de lättare växlarna så mina trötta ben blev ännu tröttare av att köra på för tunga växlar. I de sista backarna innan Södertälje gick det löjligt långsamt. Det var helt tomt i benen. I Hall-backen skärpte jag till mig och tog den stående. Samma sak med Vårby-backen. Men minuterna tickade iväg och jag stämplade in på Shell i Tumba klockan 05:12.

22:05 stannade tiden på. Något retsamt att jag inte kom under 22 timmar. Men jag var riktigt nöjd med att ha kört min längsta ensamrunda. Det gick bättre än väntat och det var roligare än jag trott. Efter stämplingen cyklade jag till bilen och bytte om. Sen åkte jag tillbaka för att vänta in gänget som skulle starta vid 06. Den rundan kan ni läsa om på Tilles blogg när han behagar skriva om det.
/J

60 mil solo. Bilder.

Kortversionen: Jag cyklade 61 mil solo på 22:05. Nu ska jag på 40-års fest.

Fantastiska vägar.

Förra gången pissade Tille på den här skylten.

Fika utanför Coop.

Snygg keps.

Mitt enda sällskap.

Bigmollo at the raps.

Kvällssol utanför Mjölby.

Disig gubbe.

Tack Johan för ett härligt dygn.

/J

Redo för fredagsmys.

På lördag går Fredrikshofs 60-milare från Tumba. Just den dan har brorsan och hans fru fräckheten att fira sina 40-årsdagar med fest. Eftersom jag gillar både fest och långcykling så bestämde jag mig för att köra båda. Men då får jag cykla ensam på fredag istället. Randonné-generalen Bengt Sandborgh gav ok och skickade ett stämpelkort. Så imorgon sticker jag ut på min längsta ensamcykling. Det ska bli riktigt kul. Henrik och Åsa verkar ha rekat en bra runda igen. Man startar i Tumba och kör via Gnesta, Eskilstuna och Motala till Ödeshög vid Vättern där man vänder och kör hem genom Linköping, Norrköping och Sillekrog till Tumba igen. Vädret ser också ut att bli prima. Jag kommer som vanligt Twittra och blogga under rundan så ni har nåt att göra på jobbet. Med lite tur kommer jag i mål samtidigt som de andra startar på lördagen. GPSen är laddad med lithium-batterier och sadelväskan är proppad med Runes energikakor och koffeintuggummin. Jag tog ledigt från snickarjobbet idag för att kunna vila och packa hojen, men också för att kunna hämta och lämna på dagis och passa hunden. Vi hörs imorgon! /J