Kårsta del sol.

Eftersom både Vätternrundan och CK Distans 100-milare gick i helgen så blev vi bara 3 pers på vår lördagsrunda. Vi samlades i Barkarby och rullade först mot Upplands Väsby. För att förstärka lantis-känslan hade de skalat bort asfalten i centrala Väsby. Det kändes mer som en westernstad nu. Så nära, men ändå så långt bort. Sen sträckte vi ut på de böljande Roslagsvägarna. Vi hade skön medvind så farten var lagom hög. Vi sprätte runt och spurtade på skyltar och backar. Danne kränkte mig gång på gång i skyltspurtarna. Han är stark den där lilla pool-killen.

I Kårsta blev vi sugna på lite fika. Precis vid järnvägen finns ett litet hak som heter Kårsta del sol. Det stället visade sig vara en riktig pärla. Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att äta lunch här. Jag och Danne beställde varsin Kåre-mums. En pizza med oxfilé, fläskfilé, parmaskinka, vitlök och ruccola. Nypan var tvungen att konstla till det och tog nån sorts pizzasmörgås.

Jag och Danne mumsade i oss våra Kåre-mums och njöt av varenda tugga medans Nypan såg lika missnöjd ut som när han blev serverad Duvel i Leffeglas. Till kaffet bjöd vi på roliga kommentarer om Nypans matval. Sen rullade vi vidare. Danne fortsatte att kränka mig i skyltspurtarna och Nypan började surra om astma.

Efter 13 mil sladdade vi in på min baksida. Nu var det dags för after bike. Medans ett halvt dussin chorizokorvar låg och sprattlade på grillen så delade jag och Nypan på en Piraat. Danne gick direkt på rödvinet. För att få till den riktiga after bike-känslan så körde jag den 13:e etappen från Girot på tv:n, den som vi såg på plats, och öppnade fönstret mot altanen. Efter nån timme anslöt Markus. After bike är minst lika viktigt som stretching och kolhydratladdning.

Tack för en strålande dag!

/Johan