Lugn Bålstarunda i höstsolen.

Gubbig och stel rullade jag ur sängen och upp på hojen. Fredagsvinet satt kvar i kroppen den första milen. Körde den utslitna vägen mot Bålsta, Sveriges Canyon-tätaste ort. Höll kadensen hög och farten låg för att spara knät och hälsenan. Om man bortser från lite smågnäll från de två så kändes kroppen bra.

Träffade Sören Permatz med fru, Mercedes och släp när jag vände upp över E4:an. I stäket var det broöppning så där fick jag chansen att snacka med en kille på en svart Carrera. Efter 78 km och nästan 3 timmar var jag hemma igen. En tallrik nudlar senare kom Jonas förbi med ett knippe fina viner, tack Sofie! Sen slängde jag mig, gubbig och stel, på soffan och somnade om.

/J