KBCK sprätter loss i Södertörn.

Toni (den feta australiensaren) bjöd in till Södertörncykling med bastuavslutning. Han lovade sol och hade köpt hem en låda Duvel för after biken. Jag, Tille, Vic och Markus (dockan) dök upp. Jag velade ett tag om jag skulle ta vindvästen, vindjackan eller låta båda ligga kvar. I sista sekund tryckte jag ner jackan i ryggfickan. Sen drog vi iväg i bra tempo som höjdes när vi kom ut på de riktiga vägarna.

Vi sprätte och hade oss i backarna. Det är verkligen svårt att cykla på ett återhållsamt och moget sätt på de här vägarna. Upp och ner, fram och tillbaks. Kul som fan. Vi körde de vägarna som Tumbas 20-milare går på, tror jag. Efter 6 mil började det regna. Tempen låg på 8+. Några mil senare stannade vi för lunch i Sorunda. Lunchen kom ganska påpassligt. Nu regnade det satan ute och de där 8 graderna kändes inte så jättevarma längre. Grabbarna tog varsin Duvel och jag fick nöja mig med en Cola. Linda kan få för sig att föda vilken dag som helst så jag får hålla mig ett tag.

Markus bonkade rätt duktigt innan lunchen och otippat bonkade han rätt snart efter. Vi kom på en jätterolig och uppmuntrande sak. Istället för att ropa "lucka" när Markus släppte så ropade vi "docka". Ni vet en sån där docka de säljer på vuxenbutiker. Sånt är ju så fantastiskt roligt och peppande att höra när man hänger på ett snöre.

Efter 14 mil och 4 timmar, lunch borträknad, så var vi hemma hos Toni igen. Grabbarna högg in på lådan med Duvel och jag festade loss på en lättöl. Sen fick jag stressa hem. Jag hade lovat att vara hemma till lunch så jag fick lite bråttom när klockan blev kvart i fyra.

Jag myser i regnet.

Lunchölen i Sorunda.

Tack för en riktigt mullig runda.
/J