Kom och köp! Specialized Tarmac comp.

Jag måste sälja min gamla pärla. En riktigt skön och snabb cykel som har varit med på några äventyr, bland annat London-Edinburgh-London 2009. Ramen och delarna är i använt skick med vissa repor och skav men inget som påverkar funktionen. Storlek 52 som passar dig mellan 165 och 180cm. Cykeln är från 2008 men har inte använts det senaste året. Ram och växelgrupp är köpta på Alviks Cykel. Framgaffeln och sadelstolpen är bytta till S-Works.

Ram:Specialized Tarmac comp

Framgaffel: Specialized S-Works

Växelgrupp: SRAM Force.

Hjul: Ritchey WCS Protocol

Däck: Continental GP 4000s

Kassett: KCNC

Styre: Ritchey Superlogic carbon

Styrstam: Ritchey WCS 4-axis carbon

Sadel: Selle Italia Flite

Sadelstolpe: Specialized S-Works

Övrigt: Nya vajrar, höljen och styrlinda. Vevparti och vevlager är helt nya. Exustar kolfiber-flaskhållare ingår. Säljes utan pedaler.

Pris: 1.000.000.-

Maila mig vid intresse: bigmollo@hotmail.com

/Johan

20 soliga mil i Roslagen.

Idag var det dags för Täbys 20-milare. Det var min första brevet för året och vädret har varit lite si och så de sista veckorna. Jag klurade länge på om jag skulle köra dubbat eller odubbat. Men när Vic sa att han skulle köra odubbat så slog jag på stort och krängde på ett par Conti Sport contact, mina pendlardäck. Vid klubbstugan i Täby stog 35 cykelsugna randonnégubbar och väntade på att Bengt skulle blåsa en fanfar och skicka iväg oss ut i världen. Det var kallt och blåsigt, men soligt. Tempot var bra redan från början och klungan sträcktes ut fint tills den gick av lite här och där. Efter några mil var vi en grupp på 7-8 man. Bland annat 3 starkingar från Fixedgear. Mange, Blåsut och Fredde. Vid kontrollen i Hallstavik ville de ta en fika så jag och Vic trampade vidare mot Uppsala. Sist jag körde den här rundan var för 5 år sen. Det är en av mina värsta dagar på cykel. Jag och Jonas formligen dog av utmattning, hagel och allmänt jävla elände på vägen till Uppsala. Idag var det faktiskt bättre. Lite bättre väder och lite bättre ben. Efter fika på Statiol i Uppsala fick vi vinden i ryggen och skrattade hela vägen genom Knivsta, Märsta och Upplands Väsby tills vi kom till Täby. Där lyckades vi köra fel, GPSen pekade åt ett håll men vi litade på vårt sunda förnuft och körde åt andra hållet och tvingades irra runt på grusiga cykelvägar innan vi hittade till Shellmacken där slutstämplingen var. Efter 8 timmar var vi i mål och glädjen visste inga gränser, trosor kastades, fekaliekatapulterna gick varma och vuvuzelaorna tjöt i takt med sportjournalisternas eviga fråga "hur känns det?" Det känns bra tack, nu ska jag hem och dricka vin.

Vacker vy i Roslagen.

Lite för damerna också. Favoritrullen. Tummen upp. Randonné-banketten.

Tack för en strålande runda Viktor.

/Johan

Mr Tabata och jag.

Igår var vi på ett spännande föredrag på GIH. Det var lite blandat snack om mitokondrier, multisport och förstorade hjärtan som tydligen inte var så stora. Jag, Toni och Tille satt på helspänn inför kvällens dragplåster Mr Tabata. Mannen som kom på det magiska och haussade intervallpasset 20/10. Man kunde snabbt konstatera att Mr Tabatas engelska var lika kärv som hans intervallpass. Man kunde också konstatera att det inte fanns så mycket att konstatera och att the Tabata protocol inte var nån magi. På frågan om han hade testat några andra tidsintervaller innan han kom fram till 20/10 så svarade han, nej.

Efter en helt mindblowing powerpointpresentation, delvis på japanska, så applåderade vi tills handflatorna vitnade. Sen gick vi till en restaurang och snackade igenom kvällens dragningar och hur snabbt vi skulle cykla på långrundorna i sommar. Ölen fäste bra och Angusburgaren satt där den skulle. När jag cyklade hem i mörkret fick jag en riktigt härlig långcyklarkänsla. Tankarna snurrade bland breveter, Tabata, London Pride-ale och knastrande dubbdäck. Även om Tabatas föredrag inte sa nåt nytt så var det ändå kul att se honom på riktigt. Mr Tabata och jag liksom. Eller som han säkert tänker idag, Bigmollo och jag liksom, hai!

Mr Tabata flankerad av två jönsar.

Hai Mollo-san. You velly velly stlong.

Mindblowing Powerpoints.



Tille twittrade om bukkake hela tiden. Moget!

Debreafing på Tågrestaurangen på Östra station.



Tack för en bra kväll grabbar!

/Johan



Dagens intressanta pendlingsrapport.

Fram med anteckningsblocken. Tredje dagen som jag cyklade till jobbet den här veckan. Det är ca 6 mil om tur och retur, så med morgondagens cykling kommer det bli 24 pendlarmil för veckan. Tänkte ta bilen på fredag för att vila upp benen för lördagens 20-milare. SMHI lovar minusgrader så dubbdäcken får nog sitta kvar.

På hemvägen idag blåste det ca 3000 m/s rätt i facit. Var så trött och hungrig så jag höll tummarna att ingen skulle komma upp brevid och pendlarrejsa. Jag klarade mig. Igår däremot var det en kille på en cross som sprätte omkring och tuppade sig. Eftersom jag är en tönt så nappade jag direkt och tog upp fighten. Jag vann. Trosor slängdes från åskådarna och fekaliekatapulterna skjöt högt i skyn. En valthornsorkester spelade nånstans mellan Ängby och Islandstorget, det kan också ha varit inbillning. Men jag vann i alla fall. Hoppas ni antecknade det.

Nä nu ska jag skruva ihop nåt från IKEA.
/J

Cyklar till jobbet, and I jizzed in My Pants.

Plusgrader ute och strålande sol

and I jizzed in my pants.

Ådriga vader inklämda i tight lycra

and I jizzed in my pants.

29 km till jobbet och 3 cm gruslager på cykelvägarna,

and I jizzed in my pants.

Sol i fejjan och medvind hela vägen

and I jizzed in my pants.

Cyklade förbi Alviks cykel, det var stängt,

and I jizzed in my pants.

Ryggsäck med kläder, lunch och frukost,

and I jizzed in my pants.

Cyklar hem om några timmar, and I Jizzed in my pants..

Dagens elitpendling.

Jag låg bra i täten och höll min position. Mina hjälpryttare gjorde sitt bästa för att hålla mig skyddad från vinden och klungan var utdragen tack vare det höga tempot. Benen kändes pigga och jag laddade för det avgörande rycket på Col de Traneberg. Fansen stog utmed vägen och skrek sig hesa. Jag drog av mig jackan och körde med bar överkropp som lite ögongodis för morgonpendlarna. Vuvuzelorna tjöt och de kvinnliga åskådarna visade brösten och slängde trosor efter mig. Jag var gud. Jag var Fausto Coppi.

Då händer det som inte får hända. Punka! Framdäcket var platt. Servicebilen låg för långt ner i karavanen så jag fick se klungan susa vidare och mina chanser till vinst rann ut på cykelbanan. Trots ett snabbt slangbyte hade jag inte en chans att hämta in det jag förlorat. De andra proffstävlingspendlarna hade redan nått toppen när jag gick in i stigningen. Det som skulle blivit min triumf, mitt avgörande ögonblick för odödlighet blev istället fångat på bild och uthängt på Happy för alla att skratta åt. Men sån är den, världen. Otacksam och orättvis. Jag skulle ju ha VUNNIT!!

Photo: Wicke from Happy.

/J

Cykelpendlarbloggen.

Idag passade jag på att förgylla Stockholmarnas vardag genom att ta cykeln till jobbet. Jag höll in magen och spände vaderna mest hela tiden. Ett par spontana fartökningar och lite sensuellt trackstandande vid rödlysena var några av höjdpunkterna. Detta uppskattades stort. Pendlingsvägen kantades av lystna blickar från både bilister, gångare och andra cyklister. Solen sken redan från start och den fortsatte att skina på vägen hem. Ni som missade det här, misströsta inte. Det går fler tåg. Det här är början på nåt stort. På kartan nedan kan ni se vägen jag använder.

/J

Trötta dagar i förorten.

Det har varit ganska tyst här. Jag blev helt orkeslös och slak i slutet av förra veckan. Jag hade verkligen ingen lust att träna och kroppen kändes som ett slan. Helgen var fullbokad med födelsedagsfika och fix här hemma så det blev ingen utecykling heller. Sen blev det alldeles för mycket tårta och godis och öl och vin och chips och kött och sås. Magen var inte sen att reagera. Det tar ungefär 3 dar för mig att sabba formen. Från att vara en senig liten gubbe till att vara en halvfet liten gubbe. 3 dar. Fan. Idag körde jag i alla fall nån sorts intervallträning. Benen kändes ändå ganska bra idag så nu är det bara att harva vidare tills den sista snön försvinner.
/J

Snart är våren här!

Nu borde det inte vara långt kvar till våren och till den första rundan på räsern. När den dan väl kommer så är det inte en dag för tidigt. Den här vintern har jag försökt lägga så lite tid som möjligt på träning. Jag har strykit roliga långrundor och hoppat över de första vinter-breveterna. Den tiden jag har lagt på träning har varit så effektiv som möjligt för att kunna vara hemma med familjen så mycket som möjligt. Det har funkat riktigt bra tack vare ett bra träningsprogram och en förstående sambo. Nu när jag har varit så duktig så hoppas jag att hon blir ännu mer förstående när cyklingen drar igång på riktigt.

Även om det har funkat så börjar jag lite less på att gnugga Monark nu. Ni som bloggläsare har ju också blivit lidande. Hur kul kan det vara att se samma gubbe sitta på samma Monark och riva av samma pass vecka efter vecka. Med lite tur kommer jag köra min första brevet den 26:e mars. Det är Täbys fula 20-milare som gäller då. Helgen efter går Tumbas 20-milare som jag också tänkt köra. Efter det kommer helgerna och långrundorna rulla på snabbt. Så som planen ser ut nu så kommer det bli ett riktigt bra år med många spännande rundor.

Idag fyller min lilla Viktor 5 år så det kommer firas stort hela helgen. Grattis killen!

Ge mig torr asfalt och ett gult stämpelkort.

/J

Jag väger som en 3-åring!!

Imorse fick jag en glad överraskning på min dagliga invägning. Vågen stannade på fina 63.0 kilo. En sån här triumf måste det såklart bloggas om så jag bildgooglade på "63 kilo" och fastnade för den här lilla gynnaren. Han väger 63 kilo och är 3 år gammal, killen till vänster alltså. Det är rätt bra jobbat. Jag har snart hållit på i 38 år och har precis kommit till hans nivå.

Även om det var utlagt som en skoj nyhet på nätet så är det ända rätt tragiskt. Hans föräldrar har bäddat för ett tungt och kort liv.

/J

Brott och straff. Del 2.

Orättvisan har nått Hässelby. Jag hade just genomlidit två stycken dödstjugor och kände mig rätt nöjd med det. Tydligen lite för nöjd, för straffet kom blixtsnabbt. "En dödstjuga till GUBBE!" Väste jag till mig själv. Benen gav tyvärr upp när det var en minut kvar så jag beordrade genast 3 stycken 30-sekunders maxspurter. "Pop pop", benen imploderade. Kränkthetens sköna rus drog över mig medans jag trampade syran ur benen. Jag borde straffa mig själv oftare.

Ibland är det bara så bra att vara jag.

/J

3 timmar snackcykling med Nypan.

Vaknade med ett stämjärn i pannloben. Gårdagens amaronechock hade gjort KAOS med mig. För att inte falla för djupt i dekadensen stack jag ut på en liten Bålstasväng med Nypan. Vägarna ut till Lilla Paris var isiga och spännande. De och en brutal motvind hjälpte till att hålla skrattet borta. På ett spontant pinkstopp tänkte jag lyxa till det med att bjuda Nypan på en av mina hemkokta energikakor. En trevlig gest helt enkelt.

-Är det här de misslyckade eller de som blev bra?
"Vad menar du?"
-Är det här de som blev bra?
"Antyder du att det är nåt fel på dem?"
-De andra måste ha varit väldigt mjuka.
"Vill du ha kaka eller inte?"
-Förlåt jag tänkte bara... Men de smakade bra.
"Har du pinkat klart så vi kan köra vidare?"

Sen pratade vi inte mer om det, men jag antecknade i mitt lilla huvud att Nypan inte kommer få nån mer kaka. Vid Canyon city vände vi upp mot draget och fick vinden i ryggen. Solen sken och livet lekte och vi susade raka vägen hem till casa de Mollo där det bjöds på kaffe och mackor. 3 timmar inklusive snittpuls, snitthastighet och 8% effektförlust.

KBCK! "Klapp-klapp-klapp."

...Men de smakade bra...

Ögongodis för Bålstaborna.

Tack för en strålande runda Anders!

/J

Brott och straff.

Brottet var att Benen vek ner sig på sista minuthöjningen på sista dödstjugan. Straffet blev en Tabata. Känslan i kroppen var en blandning mellan en isskulptur och nyckelharpa. Nu är alla glada igen och vi ska fira med vin. Det är så vi jobbar i förorten. Brott, straff och belöning.

"Där fick ni benjävlar."

/J

Smärta och hjärta...

Körde fyror igår och fick sån fantastiskt härlig smärta i benen. En bra hård smärta som gick att jobba med. För att mjölka ur det sista så avslutade jag med två försök på 6 watt/kg. Det tog inte lång tid innan låren sprack. Ena vaden krampade och jag somnade nästan i duschen. Sen var det dags att borra och skruva i Viktors nya rum. Linda blev sur för att jag sa att jag var trött. Pappa Johan bet ihop och tog det som en man, jag knöt näven i fickan och borrade vidare. Det blir borr och skruv ikväll också. Men även en timme Monark.

Ibland brukar jag tänka på vad jag skulle göra om jag inte cyklade och körde intervaller? Hur skulle jag få mina kickar och hur skulle jag tillfoga mig den smärtan jag behöver? Jag skulle väl antagligen hänga uppspänd på ett kors i nån källare med krokodilklämmor, gagball, chaps, strap-on, bilbatteri, stuffed turkey, knytnäve, blockljus, pannlampa, djurhuvud, kines, stålgalge, ja det mesta man kan hitta på internet antagligen. Jag ska nog inte sluta cykla...

/J

En kväll i förorten del 42.

Jag wattar på från undergroundnivå... Dagens Monarkmys var samma som gårdagens Monarkmys. Tröskelpass med alternerande kadens och effekt. Ett skönt pass som känns ganska snabbt tack vare kortintervallerna. Känslan i kroppen var en blandning mellan skrämd gasell och stentroll.
Jag anade både en och två svettdroppar i pannan. Andningen var tidvis ansträngd. Kadens - ja. Maxwatt - ja. Snittpuls - ja. Bra jobbat. Nu ska det bara nattas barn och diska sen är det rodel i soffan som gäller. Fortsättning följer...
/J