20 soliga mil i Roslagen.

Idag var det dags för Täbys 20-milare. Det var min första brevet för året och vädret har varit lite si och så de sista veckorna. Jag klurade länge på om jag skulle köra dubbat eller odubbat. Men när Vic sa att han skulle köra odubbat så slog jag på stort och krängde på ett par Conti Sport contact, mina pendlardäck. Vid klubbstugan i Täby stog 35 cykelsugna randonnégubbar och väntade på att Bengt skulle blåsa en fanfar och skicka iväg oss ut i världen. Det var kallt och blåsigt, men soligt. Tempot var bra redan från början och klungan sträcktes ut fint tills den gick av lite här och där. Efter några mil var vi en grupp på 7-8 man. Bland annat 3 starkingar från Fixedgear. Mange, Blåsut och Fredde. Vid kontrollen i Hallstavik ville de ta en fika så jag och Vic trampade vidare mot Uppsala. Sist jag körde den här rundan var för 5 år sen. Det är en av mina värsta dagar på cykel. Jag och Jonas formligen dog av utmattning, hagel och allmänt jävla elände på vägen till Uppsala. Idag var det faktiskt bättre. Lite bättre väder och lite bättre ben. Efter fika på Statiol i Uppsala fick vi vinden i ryggen och skrattade hela vägen genom Knivsta, Märsta och Upplands Väsby tills vi kom till Täby. Där lyckades vi köra fel, GPSen pekade åt ett håll men vi litade på vårt sunda förnuft och körde åt andra hållet och tvingades irra runt på grusiga cykelvägar innan vi hittade till Shellmacken där slutstämplingen var. Efter 8 timmar var vi i mål och glädjen visste inga gränser, trosor kastades, fekaliekatapulterna gick varma och vuvuzelaorna tjöt i takt med sportjournalisternas eviga fråga "hur känns det?" Det känns bra tack, nu ska jag hem och dricka vin.

Vacker vy i Roslagen.

Lite för damerna också. Favoritrullen. Tummen upp. Randonné-banketten.

Tack för en strålande runda Viktor.

/Johan