Täbys 60-milare. Redo för PBP!

Igår kördes Täbys 60-milare. Vi var flera från KBCK som hade bestämt oss för att köra just den här helgen. Jag, Calle, Vic och Toni ska köra Vättern med Conti-gänget om två veckor så vi hade inget val om vi skulle hinna kvalificera oss till PBP. Ari och Tille körde också, och vi var alla klädda i våra nya vita sommartröjor.

Det var ca 30 cykelsugna gubbar som startade från klubbstugan i Täby 06:00 i lördags. Klungan höll nästan ihop hela vägen till Järna. Där delades det upp i några mindre grupper. Vi var ca 10 pers i vår grupp och det rullade på riktigt. 6 av oss var KBCK-ryttare. Nånstans tappade vi lång-Anders, Hovet-Björn, ultra-randonné-Niklas och vår egen Tille. Vi lämnade dem åt vargarna och pinnade vidare. Nu var vi 6 pers i gruppen, 5 från KBCK och Mattias, storkränkaren från Brunna.

På kontrollen i Grängesberg tog vi ett längre matstopp med pizza och klädde på oss inför kvällen och natten. Det hade kommit mörka moln på himlen den sista timmen och mitt under vår randonnémiddag började det regna. Just då såg vi Tille och de andra rulla förbi vårt stället, de åkte till macken istället. Vi vinkade till dem när vi cyklade förbi macken när vi var klara.

Farten var riktigt fin hela tiden och alla gjorde sitt i motvinden, kantvinden och medvinden. På kontrollen i Fagersta mådde jag lite konstigt i magen så jag drack bara en flaska bubbelvatten och en Cola. Det fick jag betala för senare. Fram till hit, 42 mil, hade allt kännts prima, men efter några mil kände jag hur krafterna sinade. Jag försökte knapra i mig Runekakor och dricka vatten och sportdricka men det räckte inte. När mörkret kom så kom också tröttheten smygande. Innan Sala satt jag och blinkade för att vara säker på att ögonen var öppna. Det funkade ganska i några timmar.

De flesta i gruppen var riktigt trötta under mörkertimmarna men det märktes inte på hastigheten. Det dammades på ordentligt periodvis men som vanligt var det bara att bita ihop och hänga med. När solen gick upp försvann tröttheten, i huvudet i alla fall. Men mina ben kändes fortfarande ganska rökta. Jag kunde inte riktigt ta såna monsterförningar som de andra pysslade med. Jag fick inte ut nån fart i benen, inte över 35 i alla fall.

Efter 23 timmar och 5 minuter sladdade vi in på Shell i Täby och fick sista stämpeln. Faktiskt sista stämpeln för den här randonnéserien. Rundan gick riktigt bra trots tröttheten på natten. Vi jobbade bra ihop och alla gjorde sitt. Nu är jag äntligen färdig för Paris-Brest-Paris.







Tack för en riktigt bra runda grabbar.
/J