Blåsig lördagsrunda med slaktade ben.

Känslan i kroppen när jag vaknade var en blandning mellan överkörd grävling och söndertutad näverlur. Benen var fortfarande som äppelmos efter veckan bodybuildingwannabetrams. Plus att jag hade några promillar vin kvar i blodomloppet. Men sånt struntar ju ettåringar i så det var bara att hoppa upp vid 05:30.

Dagens cykling blev en sväng runt Bålsta med Bjorre, Matte och Tille. Vi hade rätt trist sällskap av motvinden ut till Bålsta. Om man tog i så man sket i brallan så gick det i 25 ungefär. Jag skyllde såklart på svaga ben och taskig barndom så jag låg mest på rulle. Vi andra tyckte att Bjorre gott kunde få dra oss runt den här lördagen. När vi vände i Bålsta så fick vi äntligen vinden i ryggen och vår kvartett blev genast gladare.

I Bjorres värld finns det tydligen inga uppförsbackar. Allt är platt eller nerför. Klart kränkande. Matte bjöd på de snyggaste stänkorna och Tille visste nog inte varför han var med, det var ju varken gräs eller sand här. När jag tog upp Mille Miglia och frågade när han skulle anmäla sig så skakade han bara på huvudet och så sur ut. JAG VILL JU BARA HJÄLPA TILL!!

Idag var jag som den där TV-eken. Gammal och rutten. Det fanns egentligen bara två val för mig idag. Bli fylld med cement eller bli nedsågad. Tack killar för att ni valde det sista.