Vad gjorde jag 2011 och vad händer 2012?

Jaha då var det dags att skramla ihop årets cykling till ett enda inlägg igen. I år hade jag egentligen bara två mål. Att köra Vättern jättefort och att köra Paris-Brest-Paris jättefort. Båda loppen gick toppen. Men det hände lite annat också. Ni har säkert läst det mesta tidigare men det här är min blogg så jag SKRIVER SOM JAG VILL!

John, jag, Ari, Toni och Calle.

Jag började väl året på samma sätt som jag slutade året innan, med självkränkarfilmer och Tabator. Jag lärde mig att återhämtning var minst lika viktigt som träningen. Förra vintern var en sån där riktig vinter med snö och kyla så då kunde man köra riktiga vinterrundor också. Sen åkte jag på ryggskott och blev en bitter gubbe. Men jag gnetade vidare och kom tillbaka till slut.

Där fick ni benjävlar.

Jag och brorsan fräste ner till Göteborg och vred livet ur oss på Aktivitus. Vinterträningen hade faktiskt gett resultat. Inget som det kommer skrivas böcker om men ändå lite bättre än testet innan. När snön försvann kunde jag fortsätta med elitpendlingen. Sen mötte jag min idol, Mr Tabata.

Två jönsar och herr Tabata.

I slutet av mars var det äntligen dags för breveterna igen. Vi började med 20-milare i Täby och följde upp med 20-milaren i Tumba. Veckan efter fräste vi till Västerås och körde deras 40-milare. Och helgen efter det var det dags för Tumbas 40-milare och två veckor senare Örebros härliga 30-milare. Helgen efter körde vi vår första Conti träningshelg. Ena dagen var i solsken och den andra i regn.

Skändad av Brunna-Mattias.

Sommarens bästa morgnar var när jag hängde med Bjorres och Mattes pappacyklingar i Roslagen. Efter Täbys 60-milare var jag klar för PBP. Strax efter var det äntligen dags för Vätternrundan. Det gick över förväntan, även om jag fick kramp och inte kunde hjälpa till på slutet. 7:12 stannade klockan på. Det var riktigt kul att fräsa runt sjön med ett gäng starkingar.

Foto: Natasja Jovic.

Sen var det dags för semester med familjen. På vägen ner till Italien hann jag testa några berg. Jag började med Mortirolo följt av Stelvio och Gavia. Sen var vi två veckor i Toscana. På hemvägen mötte jag Tille, Viktor och Markus i Briancon. Där kollade vi Touren live och cyklade upp för både Galibier och Izoard. En rätt skaplig semester om jag får säga det själv.

Foto: Viktor Karlin, på Izoard.

Paris-Brest-Paris hade varit målet de sista 4 åren. Äntligen var det dags. Det gick långt över förväntan och vi kom in på 51:36 och slog det svenska rekordet med råge. Kalle Abrahamson körde stenhårt och har nu det nya svenska rekordet på 51:02. Det blev en helt fantastisk vecka med KBCK. Jag längtar redan till nästa gång.

Foto: Jonas Larsson

Efter PBP har det inte hänt så mycket. Jag har mest jobbat på att bli tjock och försöka samla ihop mig till nästa år. Planerna för nästa år börjar så sakteliga smidas. Det blir mer långlopp och mindre bukfetma.
Ett stort tack till alla som orkat läsa bloggen under året, alla jag cyklat med och alla som har printat ut kylskåpsbilder på mig. Ett bamsekram till killarna i KBCK och ett jättetack till er som tycker att jag är en så pass bra kille så ni har hjälpt mig med prylar, bland annat Canyon, Runekakan, Prima Garments och Alviks cykel.

Men framför allt, tack Linda, Viktor och Lisa för att ni låter mig hålla på.

Nästa år blir ännu bättre!
/Johan