Börjar få ihop sommarplanerna.

Nu börjar sommarplanerna så sakteliga reda ut sig. Jag är en sån där planerargubbe som måste veta minst ett år innan vad jag ska köra för lopp. I alla fall när det gäller långloppen. I sommar blir det 1001 Miglia igen. Jag hade först tänkt köra Sverigetempot men när jag cyklade runt i Toscana i somras så kändes det rätt självklart att jag skulle köra Miglian igen. Det är det läckraste loppet jag kört. Sverigetempot kan jag förhoppningsvis köra nåt annat år. Utöver Miglian blir det mest långrundor. Jag ska försöka köra två hundramilare, Stockholms och Örebros, några andra utvalda breveter och så har vi lite planer att köra Fleche Nordique. Nu gäller det bara att sälja in det hos Linda också...

Dagsvikten var 66,1 så det börjar lösa sig med fetman också. Nu är det bara 5 kilo kvar till pangpang-vikten. 

Trist solnedgång i Toscana.

Rekordfyror minsann!

Ikväll var jag så där riktigt trött och seg som vi mammor kan bli ibland. Jag hade helst sänkt en flaska vin och somnat på soffan. Men sånt går ju inte för sig när man är en au pairflicka med ambitioner. Så jag masade mig upp på Monarken och klurade lite på vad jag skulle hitta på. Jag kände inte för det utdragna lidandet utan ville hellre bli slaktad direkt. Vad passar inte bättre än en laddning fyror då? För att vara säker på att spränga mig själv åt helvete så ökade jag 10 watt mot vad jag kört på tidigare. Pang pang pang pang! Sen fanns jag knappt kvar. Jag hasade ut till matrummet och blev sittande där en kvart eller två. Helt offrad. Känslan i kroppen var en blandning mellan en nyfödd kattunge och en skrotat Fiat Ritmo. Men jag hade ändå lyckats klämma av 4 fyror på 330 watt. Ibland blir jag bara så avis på mig själv.

Vi mammor kämpar väl på.

Som hemma-mamma är det viktigt att rå om sig själv. Inte bara med kakor, bullar och skirat smör utan också lite mjölksyra och fettoxidation. Idag passade jag på att klämma av 20 minuter på 290 watt när Lisa sov. Förutom en timmes promenad så var det all träning jag hann med idag, om jag inte bjuder mig själv på ett pass till när ungarna har somnat...

Afterbikebilder från PBP.

Jag kollade på bilder och drömde mig tillbaka till PBP. Här är några av afterbikebilderna.

Dags för service?

På de senaste rundorna har vintercykeln bjudit på ett underligt knorrande ljud. Igår fräste jag in till Alviks cykel igår och köpte nya vinterdäck. Efter jag monterat dem tänkte jag ge drivlinan lite kärlek men den såg ut att behöva mer än kärlek. Man kan nog ganska lugnt säga att den kedjan har gjort sitt. Just nu laddar jag och Lisa med espresso inför servicen.

Den håller nog en vinter till...

Jag skjuter lite på träningen idag..

Egentligen skulle jag cyklat idag men jag är bakis som ett troll så det fick bli en lugn promenad istället. Vi var ute och svensexade Per igår med vapen, bad och alkohol. Det blev en riktigt lyckad dag. Per såg ganska nöjd ut på slutet, vad jag minns i alla fall... Skjutandet var riktigt fräsigt. Jag fick bland annat testa en Desert Eagle kaliber 50. En sån skulle jag behöva när jag står i kylen och rotar. "Stay away from the fridge!" Imorgon fortsätter kriget mot fetman.

Skrynkelben. Monarkrapport från förorten.

Det är tufft att vara mamma. Inte nog med att man plockar och fixar och byter blöjor dricker espresso. Man ska hålla sig i form också. På lunchen var jag ute och puttade barnvagn i 90 minuter. Under tiden hann jag nästan planera hela Italienresan med Nypan, Jonas och Ari. Vi planerade hotell, resan, själva loppet och afterbiken. Jag hann också gå igenom veckans watt med brorsan. En riktigt givande promenad alltså. På kvällen skulle jag köra en timme på Monarken. Jag kände mig trött och seg så jag siktade in mig på fyror istället för nåt utdraget lidande. Det gjorde ont från första minuten. Två fyror klarade jag av. Hade antagligen klarat en eller två till men då hade jag kränkt mig förbi vad som är värdigt, så jag avslutade med 15 minuter på omkring tröskel istället. 7 kilo och 7 månader kvar till Miglian. Ikväll blir det utdraget lidande för hela slanten. Det är jag värd.

Skrynkliga Miglia-affischen manar till skärpning.

66,6 nypinkad och näck!

En härlig upptäckt, imorse vägde jag 66,6 kilo. Det verkar funka bra det där att hålla sig ifrån vin, ost och godis på kvällarna. Vem hade trott det? Verkligen helt otippat. Minus 4 kilo på 10 dar är ju alldeles prima. Nu är det faktiskt bara 6 kilo kvar till matchvikt.

Igår lät jag fönstret till cykelrummet stå öppet ett tag för att undvika att brinna upp under passet. Det funkade så pass bra att jag frös under uppvärmningen jag var tvungen att ta på en tröja. Och inte vilken tröja som helst, utan min Prima-tröja. Jag hade nästan glömt hur mullig den är. Ska nog börja köra med den som undertröja nu på vintern så den är ordentligt inkörd till våren. Själva passet gick kalas. 45 minuter omkring tröskelwatt och puls.

Det går neråt i alla fall.

Precis som jag lovade så kommer här första invägningen. Drygt 2 kilo har lossnat under veckan som gått. Jag kör inget speciellt upplägg utan jag håller igen lite på käket och vinet bara. Har faktiskt inte druckit nåt sen nyårsafton. Det är stort, snudd på elit. Idag blev det lite fattigt med tid till träning men jag lyckades klämma av 10 flåsettor på 380 watt, eller "The Flockhart protocol" som de säger over there. Nu håller jag tummarna för att Lisa låter oss sova i natt. Det har varit rätt dåligt med det den sista tiden.

Bålstarunda med Amir och Nypan +ANNAT

Jag, Amir och Nypan stack ut på en lugn Bålstarunda idag. Tempen låg på minus 5 och solen var på gång att titta fram. Det var riktigt skön luft ute och vi rullade snyggt på folktomma vägar. Idag tog jag drickaflaskan i ryggfickan så den inte skulle frysa. Jag hoppade också över frukosten eftersom Micke Flockhart säger att man ska göra så. Jag har ju 10 kilo som ska bort, eller 8 kilo faktiskt, för jag har tappat lite sista veckan. Ska väga mig imorgon, naken och nyfjölad. Bilder kommer.

Rundan höll på att bli riktigt mullig tills jag fick punka på bakdäcket. Jag bytte snabbt slangen och pumpade upp däcket som fortsatte att vara punkat. Jag hade nog lyckats klämma slangen. I med en ny slang och pumpa upp igen. Inga problem tills jag skulle skruva av pumpen då ventilen lossnade. Mickla och pickla tills det funkade. Fingrarna var ganska svala nu. Efter nån mil fick jag punka på framdäcket samtidigt som bakdäcket var platt igen. Nu hade vi inga fler slangar i gruppen men framdäcket gick att pumpa upp tillfälligt, ventilen på bakdäcket körde självklart samma visa igen. Framdäcket höll luften i några kilometer innan jag fick pumpa igen. Och igen. Och igen. Sista gången jag pumpade så lossnade ventilen. Nu var jag både hungrig och irriterad och var ganska sugen på att sätta sparka sönder hela hojen. Men jag höll mig och cyklade hem och åt pannkakor istället. Lärdomen av idag är väl att det alltid finns nåt som kan jävlas. Imorgon åker jag till läckerbiten på Alviks cykel och köper nya däck.

Tack för en härlig runda Amir och Nypan! 



Sura gubbar.

Januari i Lilla Paris

Jag byter väl slangen då.

Aha den gick sönder..

Dubbelmacka i skogen..

En roundkick skulle sitta fint nu..

/J

Strålande Roslagsrunda.

Henrik Öijer var i stan igen och ville ha sällskap på ett distanspass. Den här gången var det fler som nappade, fler från KBCK, Viktor, Nypan, Matte, Staffan och Markus men även Pilen, Calle Friberg och Micke Flockhart. SMHI lovade minusgrader så jag visade på stor inlärningsförmåga och satte på dubbdäcken. Den här gången tog jag också med dubbla vattenflaskor så jag inte skulle gå torr som sist. Båda flaskorna frös igen efter en halvtimme. Nåt att lära sig till nästa gång kanske..

Det blev en fin vinterrunda i alldeles perfekt tempo. Markus den stackaren gick på hjul och ramlade omkull. Hoppas axeln läker snabbt. När snabbkillarna sprätte lite i de sista backarna så kände jag verkligen av fetman igen. Men det ska ju rättas till innan sommaren. Vädret var strålande, vägarna härliga och sällskapet kalas. Tack för en riktigt härlig runda!

Samling utanför DN-tryckeriet.

Hetast i klungan tar en förning.



Strikta led och dödssnö.



Jihad mot fetman!!

Nu har jag förklarat jihad mot fetman. Sist jag vägde mig skrek vågen 71 kilo, sen skrattade den och kallade mig glåpord, eller så var det jag som tänkte högt. Min kropp har gjort KAOS med sig själv. Fetman kör sitt eget blitzkrieg med mig samtidigt som jag står och rotar i kylen efter nåt att äta. Nu får det vara nog!
För att sätta en siffra på målet så tänkte jag gå ner 10 kilo till 1001 Miglia Italia bara för att visa vem som bestämmer. Så från och med nu blir det invägning nån eller några gånger i månaden så ni kan följa mina framsteg. Från och med idag sparkar jag igång anorexiabloggen.

Dagens träning blev 80 minuter Monark. Efter det mådde jag som en prins. En örfil fick bli kvällsmat.

Tänk den här killen på 61 kilo. Mums...