Ikväll var det äntligen årspremiär för räsern. För att minimera risken att skratta mig harmynt så stack jag ut själv, i mörkret och samma runda förbi Lilla Paris och Bålsta som jag alltid kör. Vädret var perfekt. 10 grader varmt och vindstilla. Cykeln kändes snabb som ett skott. Konstigt vore det annars när man har vant sig vid ett aluminium-missfoster med dubbdäck. Kroppen kändes också rätt hyffsad. Inte pang pang, men det kommer. Väl hemma så fick jag också smaka på gulaschen som jag hade slängt ihop till familjen innan jag stack.
/J
7 kommentarer:
Crisp and fresh... Hur blev gulaschen?
Ingen punka?
Det där flinet man får första rundan är från öra till öra. Alltid lika skoj! :)
Ingen punka?
Det där flinet man får första rundan är från öra till öra. Alltid lika skoj! :)
Ingen punka?
Det där flinet man får första rundan är från öra till öra. Alltid lika skoj! :)
Jag måste bara fråga nån gång, annars får man väl leva i perpetuell ovisshet: vad är Lilla Paris i dessa sammanhang? Bro?
:-)
//DT
Ingen punka.
Ja det där flinet jag fick från öra till öra var riktigt skoj. ;)
DT, det stämmer Bro är vårt Lilla Paris.
synd eller kanske tur att du inte hörde av dig eftersom jag var tvungen att baka bullar när jag kom hem.
Nästa helg blir det nog räserpremiär för mig hoppas jag.
Skicka en kommentar