Grävlingspass med support!

Körde första benpasset på ett halvår i torsdags. Knäböj, utfall, vadpressar och fan och hans moster. Idag är benen segare än ett par överkörda grävlingar. Efter ett par ettor på Monarken så känns det snäppet bättre, som två skadeskjutna rävar. Men dagens behållning blev ändå Lisas grymma support. Det hade inte gått utan henne.

Imorgon åker jag till Mallis med jobbet. Det blir ingen cykling så det blir mest att bygga på bukfetman och stretcha levern, och det är jag ju så bra på!
Por favor!!