Nu börjar jag ledsna på den här tröttheten jag har drabbats av. Det har hängt i sen jag åt den där bajspizzan för snart tre veckor sen. Efter det har förkylningar, halsont och ögoninfektioner löst av varandra. Distanspassen har jag tappat helt. Det har i och för sig varit ganska mycket på jobbet och privat. Den här helgen var det glöggfest hos morsan och discopop på kvällen. Förra helgen var det cykelmässan och innan dess var det jobbresa.
Anders Gustafsson skrev ett tänkvärt inlägg om det här med tid och ambitioner när man har familj och jobb och ett vanligt liv att ta hänsyn till.
Den här veckan ser det nästan ut att finnas både tid och energi för träning. Med lite tur så har alla dödsbaciller härjat klart också så jag kan börja brottas med Moanarken igen. Det känns så drygt bara när träningen gick riktigt bra förut. Nä nu ska jag sluta grina. Ikväll smäller det! Hoppas jag…