Sol i alcudia!

Efter halv dags envist tjatande så fick jag till slut lämna sjukhuset i söndags kväll, på egen risk. När jag kom hem så regnade det, och även dagen efter. Men istället för att sitta och lipa på hotellet så hyrde vi bilar och körde samma väg som Mallorca 312. Vi tog ett snabbt kräkstopp vid kiosken där man kan svänga ner till Sa Calobra. Lisa uppskattade inte riktigt serpentinvägarna. Den här gången gick det att se genom tunneln i Puig Major så vi klarade oss från köra in bilarana i väggen. Sen rullade vi ner till mulliga Soller för fika. På hemvägen stannade vi på José L Ferrer i Binisalem och fyllde bilarna med vin.

Idag skiner solen och huvudet känns lite bättre. Direkt kom cykelsuget tillbaks. Så jag började pilla på hojen för att göra den körklar. Men nu såg jag att ena pedalen hade spruckit i crashen så nu får jag antingen hya cykel eller köpa nya pedaler. Men då gäller det att jag kan få på en hjälm på mitt elefanthuvud. Jag låter det vila en dag till sen blir det fullt spett i bergen igen.

Min version av Mallorca 312

Klockan ringde 05:30. Jag smög upp och packade tyst ihop mina grejer för att inte väcka ungarna, drog på mig cykelkläderna, pussade Linda och tassade över till hotellreceptionen där jag skulle träffa Anders klockan 6. Det var mörkt och fuktigt ute. Gårdagens regn låg kvar på gatorna och tempen var runt 15 grader.

Vi rullade till starten och kände oss riktigt crisp i våra KBCK-tröjor. De har varit med på många äventyr och min har skiftat från vitt till mer smutsgul, eller off-white som det heter. Vid startområdet var det fullt drag. Fållorna fylldes ganska snabbt och hela stället luktade liniment. Där vi stod så stod också en kille från Norrbotten, Kent, som vi började surra med. Sen gick starten.

De två första milen hölls klungan ihop med pace-bil för att hålla nere tempot nere. Jag och Kent låg brevid varann och snackade hela vägen. Sen började stigningarna.

Folk droppade från klungan och vi jobbade oss uppåt. Vi gick från grupp till grupp och efter tag var vi några stycken som höll samma fart. Benen kändes riktigt bra. I nån av backarna såg vi Oscar Freire och jag lyckades fota honom. Han polare blev mäkta imponerade, eller inte.

Den sista biten upp på Puig major gick riktigt fint. Kent hejade på bakifrån och skrek att den värsta backen var gjord. Nu skulle vi bara ta oss igenom tunneln på toppen. Sen var det fri rull ner till Soller.

Tunneln, som inte har lysen, var kolsvart. I vanliga fall ser man slutet på den men idag var det mörkt och mulet så det gick inte att se genom, i alla fall inte jag. Det blev svart som ett sotar-arsle. Mörkret slöt sig runt mig på ett läskigt sätt. Då känner jag att nån kör på mitt bakhjul. Jag blev livrädd för att dra omkull någon annan så jag fortsatte bara rakt fram. Jag hade helst stannat en stund tills ögonen vant sig vid mörkret men då hade jag blivit påkörd bakifrån. Sen känner jag hur jag åker åt höger och skrapar framhjulet i en trottoarkant och dundrar huvudet in i tunnelväggen. Jag såg stjärnor och blixtar och hörde kolfiber som slog i backen. jag skrek att jag var ok samtidigt som jag kröp ihop som en boll för att inte bli påkörd. Gruppen rullade vidare. De hade inget val.

En stund senare stannade en bil och frågade om jag var ok. Jag sa att jag inte hade brutit nåt men att jag ville kolla huvudet eftersom ansiktet kändes konstigt. Jag lutade mig framför hans framlykta och och han svarade "no more race for you". Sen rullade jag framför hans bil ut till ljuset. Där ringde han ambulans och såg till att jag fick hjälp. Vi bytte telefonnummer och han tog min cykel i sin bil.

Nu ligger jag på sjukhuset och ska vara kvar ett dygn för observation. Jag har utsikt över bergen och fri WiFi. Såret i pannan är sytt med 10 stygn och resten av kroppen, i alla fall halva, är skrapad och svullen. Linda har just hämtat cykeln från den vänliga engelsmannen Howard och hon och de andra i gänget ska gå ut och äta snart. Jag ligger nog kvar här och ser vad syster bjuder på istället.

Hoppas det gick bra för Kent och att han kom i mål ordentligt. Det var verkligen trist att inte kunna hänga med hela vägen. Det var upplagt för att bli en toppendag på cykeln. Nypan cyklade bra idag men lyckades köra omkull på vägen till hotellet. Det går bra nu.

Stay crisp
/Johan

Full fart i startfållan.

Nyvaken och laddad.

Oscar Freire till vänster.

Här tog resan slut. 

No race for you!

Mörbultad men vid liv. 

Regnrapport från Alcudia.

Så där. Nu har jag och Nypan hämtat ut startkitet. Alcudia fullkomligt kryllar av cyklister. Det är helt ofattbart hur stort det är här. På hotellet har jag redan stött ihop med två Happyiter. Vi passade på att cykla en liten sväng till Can Picafort och på vägen mötte vi Åsa Eriksson, storbloggaren och storskibenten från Kadens... Eh förlåt, Bicycling.
Nu har regnet precis rullat in över charterparadiset och vi ska just äta middag. Det blir tidig uppgång imorgon så jag får sitta på händerna när vinet serveras. Mors!

Cykelställ utanför caféerna.

Officiella Mallorca 312-tröjan.

Bigmollo ba!

Sista passet innan Mallis!

Jaha då har det blivit dags för det sista passet innan Mallorca. Jag såg just att vi kommer få sällskap av Sean Kelly, Óscar Freire, Joan Horrach, Pedro Horrillo, Joseba Beloki och Fernando Escartín den första biten. De ska köra den korta varianten, tillsammans med nypan, och eftersom vi alla startar samtidigt så kommer jag kunna frottera mig med dessa storfräsare, inklusive nypan förstås. För han är nog den storfräsigaste som nånsin satt sina cykelskor på den ön.

Ikväll kommer det bjudas på en timme sweetspot, Gladiator och lite naket här ute i förorten. Jag hade tänkt köra en liten sväng ute först men precis när jag skulle sticka ut nosen för att känna av tempen så började det regna. Och eftersom cykeln är putsad och klar för resan så lät jag den vara. Monark to the rescue alltså.

Nu har jag också laddat GPSen med slingan för rundan. Klicka här så kan ni se vilken väg vi kör.

Vinnaren av startplatsen på GöteborgsGirot utsedd!!

Grattis Johan Danielsson, du vann startplatsen på GöteborgsGirot den 11:e maj!

Det vinnande bidraget:
Det hände sig så att Kålle, skulle ta sig en tur genom Götet.
Till saken hör att Ada, tyckte han va helt bakom flötet.
-På cykel genom stan!?
Du måste va helt gaaan*!
-Jo du har nog rätt min kära, mitt ena knä känns faktiskt halvt rötet.
Så kom det sig att Kålle aka. Bigmollo bangade girot.
*dialekt, Galen.

Den riktiga anledningen till att jag bangade girot är att jag ska gifta mig två veckor senare.
Kör så det ryker!
/Johan

Hässelby, shit. Still only in Hässelby.

Dagens andra pass var väl inget jag behöver blogga om direkt. Men jag kollade på sista timmen av Apocalypse now så det blev rätt nice ändå. Såg också att det ser ut att bli regn på Mallis i helgen. Skönt att slippa solen faktiskt. Jag gillar ju mest att cykla inomhus ändå.

Lunchträning.

Idag gjorde jag slag i saken och monterade spd-pedaler på motionscykeln på jobbets gym. Tanken var köra 20 minuter på trökeln. Det gick över förväntan. Jag satt hyffsat obekvämt och cykelkänslan var obefintlig. Men på jämn effekt så funkade det ändå. Pulsen låg fint på 92% av max. Ikväll blir det Monark nån timme och imorgon kör jag samma upplägg med dubbla pass. Sen blir det vila till på lördag. Har jag sagt att jag åker till Mallis på fredag?

Den högre stapeln är 20 minuter. SPÄNNANDE!

5 dagar till Mallorca 312

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar tills vi åker till Mallis. Loppet startar tidigt satan på lördag så jag får hålla mig i skinnet. Annars är det ju kutym att bli så där svenskt charterberusad första kvällen. Formen hade kunnat vara bättre men det får duga med det jag har skrapat ihop. Jag är ju ändå bara en medelålders lycraspejsad motionspappa.

Roslagen med Conti.

Den här helgen var Leo i storstan för att cykla med Stockholmsgänget. Det var cykling både på lördagen och söndagen. Jag kunde tyvärr bara vara med på lördagen. Men det räckte gott ändå. Vi blev 9 gubbar som samlades utanför Vikskolan i Upplands Väsby. Rundan gick upp mot Almunge, Knutby och Rimbo. Det var ganska bra fart från start. Leo hade varit sjuk så han ville hålla nere tempot lite. Men det gick undan ändå, tills Leo sa åt oss på skarpen. Jag fick skulden för att en av de som drev upp tempot men jag försvarade mig med att jag gjorde så för att jag var rädd. Innan fikat i Rimbo hade vi fått till en ganska lagom snabb kedja. Det är rätt läckert när man susar fram i 40 km/h utan att ta ut sig.

Efter fikat var den där behagliga körningen som bortblåst. Tempo-Erik fick för sig att vi skulle ligga strax under 50 istället för 40. Jag hängde med ganska bra i början men blev tröttare och tröttare. Till slut var målet bara att hänga med en rotation till. Så höll det på i några mil tills jag imploderade och fick släppa klungan. Jag hade förstås kunnat lägga mig längst bak tidigare men då hade jag missat där hjälplösheten man känner när gruppen susar iväg från en. Efter 5 minuter kom jag ifatt gänget igen. Leo hade tappat sin kamera i backen så jag fick sällskap sista biten i alla fall. Jag är rätt nöjd med formen trots att jag blev avställd på slutet. Den här våren har inte bjudit på så mycket cykeltid som jag hade önskat. Men det får man väl räkna med när man håller på och gifter sig och har sig.

Tack för en riktigt härlig genomkörare!

Tävling! Utlottning av startplats till GöteborgsGirot!!

I vintras vann jag en startplats till Göteborgsgirot på Öijers julkalender. Nu har jag kommit på att jag inte har någon möjlighet att åka ner och köra det. Rätt floppigt. När man väl vinner nåt kul så kan man inte använda det. Men som sagt, jag tänkte lotta ut den startplatsen till någon annan som förhoppningsvis KAN köra loppet. Det är alltså landsvägsloppet vi snackar om.

Det jag vill att ni gör är att ni skriver en motivering till varför just DU ska få startplatsen. Maila den till bigmollo@hotmail.com Det premieras om ni ordvitsar eller använder göteborgshumor eller refererar till Göteborg, räkor, torsk, Glenn eller getter. Ja Göteborg helt enkelt. Jag väljer sedan ut de bästa bidragen och lottar mellan dom.

Jag åker till Mallis på fredag så jag tänkte att det här skulle vara klart innan dess. Så på torsdag kväll presenterar jag vinnaren. Se så, kör så det ryker!

Det här med tid... +ANNAT

Den uppmärksamme kanske har märkt att bloggen har tappat tempo under våren. Det har liksom blivit lite för mycket med ungar, jobb, träning, bloggande och som grädde på moset, ett bröllop att rodda ihop. Dagarna rusar på och det känns som jag bara puttar sakerna framför mig.

Det har verkligen varit motsatserna vecka. I måndags tog jag en semesterdag för att jag läka ihop efter svensexan, i onsdags var jag och Linda och testade menyn för bröllopet och igår firade vi brorsans son Jocke som fyllde 20 år. Imorgon blir det cykling med Conti-gänget. Leo skrev att vi skulle hålla normalt distanstempo. Vilket skulle passa mig fint eftersom pollen gör kaos med mig just nu. På söndag har jag vaga planer på att cykla Mälaren runt. Vi får väl se hur det blir med det. Det är ju inte bara jag som bestämmer hemma...

En sista grej, håll ögonen på bloggen idag och under helgen. Det kommer upp nåt kul här snart.

Svensexa i helgen. Mår som en räv..

Jag hade mina aningar att det skulle bli svensexa i helgen. Linda var overkligt positiv till att jag skulle cykla på lördagen och jag blev ännu mer misstänksam när hon ifrågasatte varför jag ville köra inomhus när det var +2 och regn. Efter en timme på Monarken, det som var mitt förra inlägg, så blev jag inkallad till grannen för att hjälpa till med att spika upp en planka. När jag kom tillbaks satt det 19 polare i uthuset. Sen körde vi igång. 30 timmar senare var jag hemma igen. Eller rättare sagt, spillrorna av mig. Jag är fortfarande trött och sliten och känner mig ungefär som på kontrollen i Castelnuevo Garfagnana på 1001 Miglia förra sommaren.

Foto: Anders Nypanson

Tack grabbar för en riktigt bra helg!
Om 9 dagar åker vi till Mallis. Nu kör vi!

On my signal, unleash hell!

Startar väl helgen med en timme Monark till favoritfilmen Gladiator. Nu kör vi!

Mälaren runt igen.

Idag körde vi räserpremiär. Och vilken premiär det blev! Vi premiärad med ett solskensvarv runt Mälaren. Amir hade samlat ihop ett gäng från Hovet. Det var Bo, Johnny och Henrik. När jag åt frukost var det -5 grader ute men SMHI hade lovat några plusgrader och sol hela dagen så jag nöjde mig med arm och benvärmare, plus byxor och tröja förstås. När vi väl hade kommit ut från Stockholms grusiga cykelbanor så kunde vi äntligen sträcka ut. Vilken skillnad mot pendlarhojen. Äntligen!

Milen rasslade på riktigt bra, så som det ska göra på räser. Vi hölll bra fart och gruppen var jämn och stark. I Strängnäs fikade vi på kiosken som kör det där märkliga travprogrammet och det var precis lika märkligt idag. Efter fikat satte vi fart igen. Biten till Enköping gick på ett kick och sen var det bara den sista biten till Bålsta kvar, innan den sista biten till Hässelby. I Enköping sa Martin att han började känna sig krokig och att han säkert skulle släppa innan Bålsta. Det gjorde han också. Vi andra körde fri fart de sista fem kilometerna in till Bålsta och återsamlas på Shellmacken. Innan vi stack iväg så anslöt Hoven. Han visste att vi skulle köra runt sjön så han tog andra hållet tills han mötte oss. De kilometrarna kändes ordentligt i benen. Den där knäppen över motorvägen innan macken är verkligen seg när benen är slut.  Sen var det bara sista biten hem. Hemma fick jag en timme själv innan resten av familjen kom hem.
Tack för en strålande dag.

Mot Södertelje.

fikastopp i Strängnäs.

Jag lyckades ta en bild på tips-hörnan.

Mot Enköping

Bra jobbat.

Räserpremiär på lördag?

På lördag har jag tänkt köra Mälaren runt med Amir och några andra. Vädret ser ut att bli fint så det skulle kunna bli räserpremiär. Vi får se vilket humör jag vaknar på på lördag morgon. Nu står den i alla fall redo med styvpumpade däck och oljad kedja.

Hjälp...

Kan nån hjälpa mig? Har just kört sönder benen på gymmet. Jag orkar inte ens knyta skorna. Hemcyklingen kommer bli en skrattfest. Kämpa Johan!

Bålsta med Nypan och pollen.

Det blev ingen Contirunda för mig idag. Mina cykelplaner gick inte riktigt ihop med resten av familjens planer. Istället fick jag sällskap av den stilige herr Nypan på ungefär samma runda som jag tog igår. Han visade en härlig liten backe som ligger i närheten. Det är inte omöjligt att jag kommer köra mig vimmelkantig i den nån vårkväll.

Idag var det sol i luften, och jättemycket pollen. Jag mår verkligen pissdåligt på våren när pollen härjar. Lungorna tappar förmågan att ta upp syre så hela kroppen känns trög och förstoppad. Som tur är så brukar det lösa sig i maj. Då har jag bara kliande ögon och täppt näsa. Tror jag måste trösta mig med påskgodis nu.