Roslagen med Conti.

Den här helgen var Leo i storstan för att cykla med Stockholmsgänget. Det var cykling både på lördagen och söndagen. Jag kunde tyvärr bara vara med på lördagen. Men det räckte gott ändå. Vi blev 9 gubbar som samlades utanför Vikskolan i Upplands Väsby. Rundan gick upp mot Almunge, Knutby och Rimbo. Det var ganska bra fart från start. Leo hade varit sjuk så han ville hålla nere tempot lite. Men det gick undan ändå, tills Leo sa åt oss på skarpen. Jag fick skulden för att en av de som drev upp tempot men jag försvarade mig med att jag gjorde så för att jag var rädd. Innan fikat i Rimbo hade vi fått till en ganska lagom snabb kedja. Det är rätt läckert när man susar fram i 40 km/h utan att ta ut sig.

Efter fikat var den där behagliga körningen som bortblåst. Tempo-Erik fick för sig att vi skulle ligga strax under 50 istället för 40. Jag hängde med ganska bra i början men blev tröttare och tröttare. Till slut var målet bara att hänga med en rotation till. Så höll det på i några mil tills jag imploderade och fick släppa klungan. Jag hade förstås kunnat lägga mig längst bak tidigare men då hade jag missat där hjälplösheten man känner när gruppen susar iväg från en. Efter 5 minuter kom jag ifatt gänget igen. Leo hade tappat sin kamera i backen så jag fick sällskap sista biten i alla fall. Jag är rätt nöjd med formen trots att jag blev avställd på slutet. Den här våren har inte bjudit på så mycket cykeltid som jag hade önskat. Men det får man väl räkna med när man håller på och gifter sig och har sig.

Tack för en riktigt härlig genomkörare!