Anmäld till Skandisloppet.

Sådär, nu börjar sommarens planer redas ut. Igår anmälde jag brorsan och mig till Skandisloppet. Eftersom vi inte är elit så kör vi motionsklassens långa runda på 167 km. Den ser riktigt mullig ut. Med lite tur så är det fint väder. Då kan man avsluta dagen med att äta glass och kolla när elitkillarna gör upp om segern.

Maj ser för övrigt ut att bli en riktigt bra månad. Jag kommer hem från Mallis den 3:e, kör Skandisloppet den 10:e, kör en 40-milare den 16:e, Stockholm Granfondo den 24:e och avslutar med en 60-milare den 31:a.

Idag ska vi ha styrelsemöte med Randonneur Stockholm. Nu när det mesta är klart med föreningen så kan vi börja fokusera på verksamheten. Riktigt kul. Mer info om det kommer så klart på Rando Stockholms förträffliga hemsida.
/J

Mitt år.

2013 blev väl inte mitt bästa cykelår men säkert mitt livs mest händelserika. Cykelmässigt började det ganska bra med två 20-milare i januari och februari. Den första var i Linköping och den andra var KBCKs första officiella brevet. Träningen gick riktigt bra hela vintern, både inne och ute. Jag hade med mig skön energi från Italien året innan och var riktigt laddad för sommaren med både Mallorca 312 och Vätternrundan. Vintern gick mest åt till att köra Moanark och planera vårt bröllop.

Mallorca 312 gick inte riktigt som planerat. Jag kraschade hårt i tunneln genom Puig Major och fick ligga två dagar på sjukhuset. Det var riktigt synd för jag kände mig verkligen stark fram till dess. Men mest synd var det för familjen som fick gå omkring i Alcudia och vara oroliga.

A day without blood is like a day without sunshine.

Den 25:e maj gifte vi oss och åkte till Paris dagen efter. Anders skötte toastmasterjobbet med bravur och en av Patriks fina bilder ser ni nedan. Det låter säkert klyschigt men det var de bästa dagarna i mitt liv. Paris, nygift och lite halvfull på rosé.

Två veckor senare körde jag Vätternrundan med Contigänget. Det gick ganska bra trots att jag inte hade cyklat så mycket som jag hade planerat. Vi hade lite osis med vindarna så vi klarade inte målet på 7 timmar. Men skam den som ger sig, i år kör de igen. Men utan mig så nu kanske de har en chans.

Foto: Peter Oom

Sen var det dags att åka upp till Nikkaluokta och gå upp på Kebnekaise med grabbgänget. Det blev en grym helg med mycket av allt, vandring, öl, snack, öl, helikoptrar och stök. Vi har redan planerat en uppföljare till i sommar. Då är det Garmisch-Partenkirchen som får smaka.

Många plågade leenden. 

Efter Kebnekaise tappade jag sugen på cykling. Jag hade verkligen velat köra LEL, men fick inte. Nu hade jag inget mål längre. Och utan mål blir det bara pannkaka för mig. Tror jag har skrivit om det nånstans.

En timme senare ramlade jag i trappen och bröt ett revben...

I september fyllde jag 40 och fräste iväg till New York. Vilken stad! Jag fick en helikopterflygning runt Manhattan i födelsedagspresent av Keb-gänget. Det tog säkert två veckor innan jag hade smält alla intrycken. Innan visste jag inte om jag gillade staden eller inte. Nu MÅSTE jag åka tillbaks.

New York ba!

Framåt vintern började vi slipa på Randonneur Stockholm. En ny cykelklubb för randonneurer och långcyklister. Jag, Bengt, Åsa, Henrik och Anders bildade klubben i December och nu har vi precis haft vår brevetpremiär. Det här året kommer mest handla om randonné och nya klubben. Och så har jag anmält mig till Mallorca 312 igen. Det ska nog bli ett bra år ändå.

Tack för att ni har orkat läsa bloggen.
/Johan