Tokbonk på bröllopsdan.

Igår skulle jag egentligen ha kört Gran Fondo Stockholm. Jag hoppade över av flera anledningar. Dels för att jag tyckte banan såg trist ut med cykelvägar och villaområden. Sen har jag haft kraftiga problem med pollen de sista veckorna också. Sist men inte minst så firade vi bröllopsdag och skulle åka in till stan och äta så jag var tvungen att vara hemma i tid. Jag gav istället bort startplatsen till Amirs kompis Neda. Jag var förbi Friends arena i fredags och hämtade ut startbeviset och tröjan. Det var riktigt fett ordnat så det såg ut att kunna bli en cykelfest av rang. Synd bara att de inte fick till banan till i år. Men nästa år, då kan det bli riktigt bra.

Jag gav mig istället iväg på en egen runda. Jag sprätte iväg och körde mitt vanliga varv runt Mälaren. Vädret var helt fantastiskt men det blåste ganska mycket. Jag hade fin medvind till Strängnäs. Det var ju kul, men det betydde också att jag fick styv motvind på hemvägen från Enköping. Där någonstans började jag tappa trycket i benen också. Benen var helt paj och jag ville helst lägga mig i diket och dö som en påkörd grävling. I Bålsta var jag fullkomligt dränerad. Jag staplade in på Shell och svepte 1,5 liter vatten och satt som ett ufo vid ståborden tills en skata kräktes utanför. Då tog jag mig i kragen och cyklade hem.

Hemma var det uppdukat med skagenmackor och champagne. Det satt som en smäck i min trasiga kropp. Benen värkte av vätskebrist och hela kroppen var på väg att falla isär. Men räkorna och bubblet gjorde magi med mig så jag repade mig ganska snabbt. Sen åkte vi in till stan och firade vidare på restaurang och fest hos Lindas kompisar. Den där cykelturen hade jag glömt när vi satt på pendeln in till stan. Ett år som gift man. Om jag sköter mina kort rätt så kommer vi kunna fira i femtio år till, minst.

Härliga rapsfält. 

Tokbonkad bil.

My precious.

Champagneglass minsann.

Skärrad gubbe.

Slutet gott allting gott.