Det börjar bli dags för en nyårskavalkad av det här pissåret och då ska man ju sammanfatta vad man har pysslat med. När jag gick igenom bilderna från året så blev jag varse om att jag verkar vara en narcissist av gigantiska mått. Mobilen var överfull av selfisar. Om jag hade varit psykolog så skulle jag nog klassa mig som en psykopat med narcissistiska drag. Ett riktigt psykfall alltså. Lägg till ett år av Corona så har ni den perfekta grogrunden till en ny Hannibal Lecter. ”It rubs the lotion on its skin..”
Nåväl. Vi börjar den här kavalkaden med en bild från nyårsafton 2020. Vi var på en brakfest med goda vänner och hela året låg som ett oskrivet blad framför mig. Jag hade lite spridda planer på löplopp och att köra lite mer äventyrsbetonad cykling. Jag hade en Mallorcaresa bokad, en resa till Amstel Gold Race och några andra roliga resor på gång. Bland annat en resa till Ibiza med jobbet och en kompis som skulle gifta sig i Spanien lite senare efter sommaren. På bilden har jag kanske inte just det i tankarna. Där har jag nog tagit några groggar för många för att kunna tänka något överhuvudtaget.
Januari.
Jag fortsatte det nya året med min nyfunna hobby, att springa. Det var rätt kul att göra nåt nytt efter 20 år med bara cykling. Löpstegen blev bättre och bättre. När jag började springa några månader innan så gick jag lite väl snabbt fram. Det slutade med en akut inflammation i knät. Sjukgymnasten tittade på mig med ett flin och sa att det var rätt typiskt när medelålders män som har förträngt att de inte är 20 längre och börjar springa. När huvudet är dumt får kroppen lida, som min löjtnant i lumpen brukade säga.
Februari.
Löpningen gick ganska snabbt överstyr. Jag och jobbarkompisarna hetsade varandra och helt plötsligt var vi anmälda till både Stockholm Marathon och Ultravasan 90 km. Jag upptäckte alltefter jag blev bättre på att springa att det var riktigt kul. Riktigt jäkla kul faktiskt. Nu började det skrivas om nåt virus som spreds från Kina. Corona hette det tydligen.
Mars.
Jag hade fortfarande ingen lust att cykla men löpningen rullade på. Så pass bra att jag testade att springa till jobbet och hem. Det var en härligt känsla. 34 km totalt. Jag överansträngde mig igen och fick nu ont i ljumsken istället. Viruset spreds i snabb takt men regeringen verkade inte riktigt förstå vad resten av världen pratade om. De var lika oförstående till smittspridningen som jag när det gällde sambandet mellan mina skador och att springa halvmaraton var och varannan dag som nybörjare. Vi blev ganska snabbt hemskickade från jobbet. Det är jag väldigt tacksam för. Även om jag cyklar till jobbet och inte åker kommunalt och trängs. Jag är glad att jag har möjligheten att jobba hemifrån och att jag har en arbetsgivare som tog ansvar för de anställdas bästa.
April
Det här var den nya vägen vi fick förhålla oss till. Den smala vägen. Nu började loppen ställas in lite här och där. Mallorcaresan och Amstel Gold Race ställdes in. Det blev en ny vardag med hemarbete och Coronarapporter på tv och i tidningar. Fortfarande ganska handfallet från regeringen. Flygen fortsatte att strömma in från områden där viruset härjade fritt. Ingen kunde förutse att smittade människor från smittade områden i världen skulle smitta andra människor i Sverige. Bara vi spritade händerna så skulle allt lösa sig.
Maj
Nu var allt inställt. Corona stängde allt. Varenda jävla lopp i hela världen ställdes in. Jag hittade en kul grupp på Facebook som heter Mälarö löparklubb. De sprang flera dagar i veckan och till slut hängde jag med på min första grupplöpning. Då skulle vi springa en trailmaraton. Det gick prima. Jag sprang inte så mycket mer efter det trots att det var kul. Man kan liksom inte springa ifrån att man egentligen bara vill cykla långt och dricka vin.
Juni
Veckan efter midsommar är sedan tio år vikt för grabbgängets årliga vandringsresa. Vi beslutade oss i sista stund att åka till Åre. Vi blev bara 5 av de ordinarie 12 som brukar åka. Åre kan vara lite sisådär med vädret och jag hade nån tanke om att vandringen skulle vara lite halv-beige. Men jösses vilken helg vi fick! Strålande väder och fantastisk vandring och garv så det säkert förlängde livet med tio år. Det kan ha varit sommarens höjdpunkt. Årets andra höjdpunkt var att det väntade ett paket med skor och kläder från Shimano. Jag hade blivit ambassadör för deras cykelgrejer. Ambassadören Mölleborn liksom. Jäkligt kul!
Juli
Fuck löpning, det är cykel som gäller. En dag fick jag plötsligt tillbaka cykelsuget. Jag fräste iväg till Södertälje och körde en 20-milare och kände direkt hur mycket jag hade saknat att cykla och framförallt randonnécykling. Det var såklart med guldklubben Randonneur Stockholm som jag var med och grundade för en massa år sedan. Henrik och Åsa verkade också ha fått nytändning för de spottade ut lopp efter lopp under sommaren. Coronasäkert såklart.
Augusti
Ett av Henrik och Åsas nya påhitt var en 120-milare med start i Södertälje. Det var egentligen alldeles för långt för mig eftersom jag var i halvknackig cykelform. Tanken på loppet växte dock och efter ett tag var jag heltänd på idén. Jag började testa och trixa med cykelväskor och bikepackingprylar för att kunna packa med tält och sovsäck på cykeln. Jag var på gång! Just som jag var klar med att preppa hojen med navdynamo, lampor och väskor så ramlade cykeln mot en solstol och sprack. Det var för många saker som gick emot mig för att jag skulle orka genomföra 120-milaren. En ny cykel köptes in. Jag bytte mitt gamla märke Canyon mot Trek. En sån där bekväm långcyklarcykel med inbyggd fjädring lite här och där.
September
Bikepacking och gravel är det nya svarta. Jag har nog sett varenda film på Youtube som handlar om bikepacking och gravel. Det var sånt jag ville pyssla med. Nu blev det inte så mycket bikepacking men en runda fick jag till i alla fall. Jag och brorsan sladdade iväg en kväll efter jobbet och körde några timmar grusväg innan vi slog läger vid en sjö. Det var en magisk runda. Jag hade precis blivit youtuber så jag filmade och klippte ihop en liten snutt om äventyret. Nu har jag fått en bättre kamera i julklapp så nästa års filmer ska förhoppningsvis bli lite bättre.
Oktober
Hösten är planeringens tid. Jag och brorsan pratade dagligen om vad vi skulle hitta på nästa sommar. Det fanns en hel del alternativ. LEL, 1001 Miglia och Sverigetempot bland annat. Vi hade nästan bestämt oss för Miglia när vi plötsligt slog en handbromsvändning och bestämde oss för Sverigetempot. För att inte kunna ångra oss så anmälde vi oss och betalade direkt. Sverigetempot är ju jättelångt så jag kommer ha ångest för det tills loppet är över. Det blir nästa års stora lopp och jag lär älta det under de kommande månaderna.
November
Ambassadör, ny cykel, nytt mål och nytändning! Nu jäklar är det bara att köra på. Jag hoppas det där jäkla viruset taggar ner lite så vi kan börja leva som vanligt. Med att leva som vanligt menar jag förstås att cykla långt och dricka vin och äta ost med vänner och bekanta. Snart är vi där igen och då jäklar det tas igen på allt det man har varit tvungen att avstå under pestens år 2020.
December
Well nu är vi här. Dags att runda av året och blicka mot ett 2021 som förhoppningsvis har lite färre virus och fler cykellopp att bjuda på än det här. I år vill jag verkligen passa på att tacka familjen och alla vänner och folk jag känner, alla som jag cyklat ihop med och ni som läser och kommenterar bloggen. Tack Shimano för att ni tycker att jag är bra ambassadör för era kläder och skor. Tack alla helt enkelt. Och tack till de som jobbar i vården och alla ni som ser till att samhället fortsätter fungera.
Jag har på känn att 2021 kommer bli något alldeles extra. Om jag bara ser på det jag har planerat så ser det ut att bli ett episkt år. Med Kents låt ”Vi är för alltid” dånande i bakhuvudet så finns det inget som stoppar oss att nästa års randonnécyklande slår alla rekord som finns att slå. Gott nytt år!!
Dom kommer sjunga sånger om oss
Vi är för alltid
Dom kommer göra filmer om oss
Vi är för alltid
Dom kommer skriva böcker om oss
Du och jag för alltid
För alltid
Dom kommer sjunga sånger om oss
Då som nu för alltid
Då som nu för alltid
