Årets första randolopp! Typ.

 Här i Stockholm (med omnejd) är alla brevetlopp inställda tills vidare. Vi väntar på att Stefan och Anders ska säga att det är ok att cykla i grupp igen. Men skam den som ger sig. Jag och brorsan bestämde oss för att cykla Uppsalas 20-milare. Jag har inte kört någon av deras rundor så det passade ju utmärkt att testa.

Starten går egentligen mitt i Uppsala men det såg så bökigt ut så vi startade från Vaksala Kyrka istället. Det ligger utmed banan i utkanten av stan. Det blåste som satan och det var typ lika kallt. Vi kom direkt ut på rätt spår och redan efter någon kilometer var vi ute på fina landsvägar. Himlen var klarblå solen värmde trots att det bara var några plusgrader.

 

Rundan heter Brukscykling och det är verkligen ett passande namn. Vi passerade de flesta av bruksorterna norr om Uppsala. Jag fick känslan att cykla i en annan tid eller möjligen ett annat land. Det var både läckert och samtidigt tragiskt. Det är minnen från en svunnen tid. Orterna och bruken som på sin tid gjorde Sverige till det landet vi är idag. Nu ligger de bortglömda och nedlagda. I vissa fall är de omhändertagna och levande men lika ofta nedlagda och bortglömda.

 

Rundans höjdpunkt och var Lövsta bruks Herrgård. Vi hade ingen aning om vad det var förrän vi var där. Man kommer från en slingrande skogsväg till en mur med en portal. Där innanför öppnar sig en ganska bisarr värld. På ena sidan vägen ligger arbetarbostäderna på rad. På andra sidan var det en stor trädgår med ett tillhörande slott. Som ett Versailles i miniatyr. Det lär ha varit jävligt maxat på sin tid.

 

Bruksorterna förbands med slingrande vägar. Det var nog inte ett enda ställe där cyklingen blev tråkig. Det var näst intill bilfritt hela rundan. Vi kunde ligga bredvid varann och snacka utan att vara oroliga för att bli mosad bakifrån av nåt psykfall i bil. Faktum är att de få bilisterna som körde om oss skötte sig jättefint. Vi också såklart. När vi hörde att det närmade sig någon bakifrån så gick vi in på ett led i vägkanten.

 

Efter 20 mil var vi tillbaka till Vaksala kyrka. Fyllda med upplevelser och energi. Det här var en sån där runda som gav mer än den tog. Kroppen kändes bra hela rundan. Vi bestämde redan halvvägs att vi ska komma tillbaka och köra den igen när det är lite varmare. Jäklar vilken randonnépremiär!

/Johan