Om ni har läst papperstidningen Bicycling så har ni kanske sett att jag är med i Daniel Breeces serie Min bästa helg. Min helg handlade om att jag åkte ner till Göteborg med KBCK och cyklade hem. Efter jag hade pratat med Daniel så tyckte jag att den idén var ganska bra så jag började klura på om jag inte skulle göra verklighet av den. Sagt och gjort, två dagar senare bokade jag en tågbiljett till Göteborg.
Tågresan gick bra. Jag hade packat ner cykeln i wellpapp så den blev ett stort och otympligt paket. Konduktören var hjälpsam och trevlig så jag fick stuva in paketet vid kaffemaskingen på 1:a klass. X2000 till Göteborg tar bara strax över tre timmar så jag hann precis somna till och sedan peppa upp med tre snabba koppar kaffe innan jag var framme.
På perrongen packade jag upp paketet och mekade ihop cykeln. Sen var jag klar för att cykla hem. Det hängde regn i luften. Enligt SMHI skulle det regna hela vägen hem. Det var lite halvbökigt att hitta ut ur stan. Men efter lite trixande så var jag på väg. För att slippa släpa på onödig vikt på tåget så hade jag inte fyllt vattenflaskorna så det måste jag göra innan jag kom ut på landsvägen. Vid en föreningslokal strax utanför stan stod det två kvinnor med varsin unge hängandes på axeln. Jag frågade om det fanns vatten i huset. Det visade sig att det var bröllopsfest i lokalen men jag kunde smita in på toan för att fylla flaskorna. Sen var jag på väg.
Den rutten jag hade gjort i gpsies var egentligen bara en slarvskiss. Jag hade knappat lite snabbt för att se hur långt det skulle bli. Vissa vägval var direkt livsfarliga och en del andra var bara mindre bra. Det skulle visa sig senare. I Borås började det regna. Innan dess hade jag hjälpt till att putta igång en Ferrari. Jag bara cyklar runt och hjälper folk i nöd, precis som Bicycle repairman.
Vägvalet var rätt bra fram tills jag kom ut på väg 40 några mil innan Jönköping. Det var tydligen en hårt trafikerad 2+1 väg. Klockan var runt midnatt. Det var mörkt och det regnade. Jag var tvungen att hålla mig på de 20 centimetrarna asfalt utanför väglinjen. Jag lovade mig själv att om jag överlevde det här så skulle jag få en korv när jag kom till Jönköping. Jag överlevde och köpte mig en korv. Sen vidare ut i natten och regnet.
Jag betade av ganska många mil under natten. När solen gick upp var jag i Hogstad som ligger precis halvvägs. En stund såg det ut att bli sol. Sen mulnade det igen och förtsatte regna. Jag hade räknat med att äta i Linköping men den vägen jag hade dragit gick i ytterkanten av stan så allt jag cyklade förbi var nattstängt. Nästa chans till mat och vatten var Norrköping. Nu började jag bli rätt hungrig. Jag visste att det finns en nattöppen Mc Donalds innan Norrköping när man kör motorvägen. När jag väl såg det gyllene M:et så tvekade jag inte en sekund. ”En Big Mac & company plusmeny tack.”
17 mil kvar nu. Bara slutspurten. Efter Norrköping hade jag tydligen dragit rutten utmed Bråviken. Antagligen var det orten Getå som lockade. Den vägen är rätt fin och den avslutas med en bra backe upp till ett kafé där man brukar stämpla på Södertäljes 30-milare. Milen rullade på och under tiden jag cyklade så kollade jag på Facebook och blev peppad av alla kommentarer och tummar som trillade in. Jag såg att det gick bra för flera i Stockholm CK som tävlade i Stockholms fyradagars. I Sillekrog tog jag en sista korv innan jag spände vaderna för de sista sju milen hem. Jag hade bjudit in några kompisar på grill och vin vid 14:30 hemma så jag kunde inte sitta och slöa för länge på macken. Dessutom luktade jag så illa så jag kände mig inte helt bekväm med att sitta bland barnfamiljer och andra oskyldiga.
En timme senare, exakt 20 timmar efter jag lämnat Göteborg kom jag till färjan i Slagsta. Jag ringde Linda och sa att jag skulle vara hemma 14:25 och att det skulle vara kul om ungarna var ute så de kunde ta emot mig. Så där som de gör i filmer.
En sista sprätt upp för backen mellan Jungfrusund och Skärvik sen var det bara backen förbi Sandudden kvar innan jag kunde rulla in på grusuppfarten hemma. Ungarna stod i studsmattan och hoppade precis som alla andra dagar. På altanen stod Linda och Stefan och Ania. Jag fick en kall öl som jag nästan svepte. Det enda som höll mig från att svepa den var att Linda säkert skulle kommentera det. Men jäklar vad gott det var. En iskall Bitburger. Det är precis vad man vill ha efter en cykeltur.
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar