Bigmollos cykelblogg: Täbys 40-milare. En lång dag på cykeln. 2019

PIP PIP PIP!! Jag öppnar ögonen och börjar glatt tralla ”upp och hoppa alla bagarebarn, det är bullfest bullfest hela dan” medan jag drar på mig randonnéstället och går ner till köket. Det är dags för Täbys 40-milare. Starten går 05:00 så väckarklockan var ställd på 03:00.

Vid klubbhuset samlades ca 15 pers. Tempen var morgonsval och skön. Jag lyxade till det med knävärmare. De hade egentligen inte behövts men jag ville unna mig lite extra. När vi rullade iväg kände jag att jag var pinknödig. Nästa stopp var i Järna så valet var att släppa klungan eller knipa ihop. Jag knep ihop. Bengt ledde oss ut genom Täby och in genom stan som fortfarande låg och sov. Vår grupp susade genom gatorna från Norrtull till Hornstull utan att någon la märke till oss. En och annan taxibil puttrade förbi med kroggäster som var på väg hem. Vi var också på väg hem men först skulle vi cykla till Järna, Stallarholmen, Köping, Västerås, Uppsala och Täby.

På första stoppet i Järna var vi fortfarande en stor grupp. Jag fick äntligen pinka, åh och slapp sedan sitta som en uppstoppad järv på cykeln för inge pinka på mig. Vi stämplade och väntade så alla han göra sig i ordning innan vi stack iväg igen.

Vi hade lätt vind i ryggen så de första 10-15 milen var väldigt behagliga. Mina värsta pollenbesvär har gått över så nu kunde jag andas fritt igen, till skillnad mot 20-milaren för några veckor sen. Medvind och pollenfri. Vilken dunderkombo!

I Stallarholmen hade en liten mack öppet för vår skull så vi kunde stämpla. När jag gick runt till baksidan för att låna toaletten såg jag att det även var en båtmack, där vi hade tankat båten förra sommaren. Jag får åka dit i sommar och tanka och köpa en glass och kanske låna toaletten igen.

Vi susade på vidare. Nästa stopp var Köping. När vi rundade Mälaren i Kungsör fick vi den där härliga medvinden som hade gjort oss sällskap sedan Järna rakt i ansiktet. Om man tittar på kartan så behöver man inte så jättemånga högskolepoäng för att räkna ut att vi skulle få kant och motvind hela vägen till Uppsala. Det var bara att göra sig så liten som möjligt och undvika vinden. Vi kom överens om att hålla igen lite när vi tog förningar så inte gruppen bakom skulle behöva bygga ut en vinge över hela vägbanan.

Några timmars motvindscykling senare kom vi till Uppsala. Vi stämplade, drog några dåliga skämt och cyklade vidare. Nu var det bara 65 km kvar så vi kunde nästan känna doften av nybakta mumiebullar på Shell i Täby. Magiskt nog fick vi vinden i ryggen igen. Det är verkligen precis så man vill ha det och vi var så väl värda det. Det var inte mycket som hände under de sista två timmarna och efter totalt 14,5 timmar var vi framme i Täby igen. Efter 20-milaren hade jag fått syn på en chipspåse med pizzasmak. Man är rätt svag för fett och salt efter en dag på cykeln. Nu låg den där på sin hylla och stirrade storögt på mig. Precis som en söt liten hundvalp på hundstallet, övergiven och törstande efter kärlek. Nu kunde jag inte motstå. Chipspåsen åkte med mig hem. Hälften av chipsen gick åt i bilen hem.

Så där, nu har jag bara 60-milaren kvar innan jag är kvalificerad för Paris-Brest-Paris. Formen känns bra och allt går åt rätt håll. Det viktigaste är att det känns kul och att man är peppad på årets mål, och det gör det verkligen.