33 mil och 8000 höjdmeter, hur svårt kan det vara? 30 mil har jag kört så många gånger att jag inte ens kan räkna dom. Höjdmeter är ju bara roliga serpentinvägar och man får lika mycket nerför som Magnus Hektor brukar säga. Jag gillar ju backar och berg. Men jösses. När backarna tar 2 timmar att cykla upp för och när nerförsbackarna är en pina och man bara önskar att man var nere så kan jag lova att det börjar ta emot. När de radar upp fyra såna backar efter varandra och avslutar med 15 kilometer uppförsbacke till målet i Le Saisies så blev det så pass kärvt att jag började grina när några ungar klappade händerna och hejade på mig när jag cyklade genom byn. Allt det här på bara 33 mil. Klart prisvärt!
Det här var helt klart det tuffaste endagsloppet jag kört. Vill du testa nåt som får dig att undra vad fan du håller på med, kör Tour du Mont Blanc. Jag hade gärna skrivit mer om det här men det måste finnas några ord kvar till ett reportage i tidningen också så mer text och bilder kommer i pappersform senare. Imorgon åker jag till Mallorca för en välbehövlig semester. Det lär ändå ta minst en vecka att reda ut intrycken och känslorna efter den här rundan.
Tack Henrik, Bicycling och Tour du Mont Blanc för en fantastisk helg. Henrik som är mekaniker åt svenska landslaget i cykel och expert inom mek och teknik här på tidningen visade sig vara både en perfekt reskamrat och en riktig hjälte som tog sig i mål på det här stentuffa äventyret. Vi skulle dock kunna slipa på afterbiken till nästa gång. Nu svimmade vi båda efter målgång.
Jag ljuger så bra. Det gör ont, det gör ont. Pour some sugar on me! Büch dich! Här är jag slut. Helt slut. Innanför det plågade ansiktet finns en gubbe som är sjukt nöjd med att vara i mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar