Nu är det mindre än två månader kvar till Sverigetempot. Det känns väldigt spännande men också ganska frustrerande. Just nu är alla brevetlopp inställda och det officiella Sverigetempot hänger på en skör tråd på grund av det där jäkla viruset. Visst, vi ska göra vad vi kan för att minska smittspridning men jag har svårt att se hur ett 50-tal cyklister utspridda på 200 mil skulle sprida smittan mer än någon annan vardaglig aktivitet som är helt ok att göra, tex handla Ica, trängas i kommunaltrafiken eller samla tusentals ungar i skolorna varje dag. Tyvärr är det de små guldkornen som gör livet värt att leva som får ta smällen när regeringen ska visa på handlingskraft.
Som sagt, vi måste alla hjälpa till att hålla avstånd för att minska spridningen. Därför gjorde jag slag i saken och cyklade ett varv runt Mälaren ensam. Helt jäkla ensam med en ljudbok i öronen. Ha! Där fick du ditt jäkla pandemivirus.
När jag gick upp vi sextiden var det bara en ynka plusgrad ute. SMHI hade dock lovat att det skulle bli soligt den största delen av dagen så jag visste att solen skulle hjälpa till med värmen. Det kändes faktiskt varmare än vad termometern sa. Jag styrde cykeln mot Jungfrusundsfärjan och rullade ombord precis innan 07:00 då den åkte. Om jag hade missat båten så hade jag varit tvungen att cykla några mil extra för att komma runt. Det hade såklart inte gjort något men det hade känts fånigt.
Jag hade hela dagen till förfogande så jag lyxade till med att ta några extrasvängar för att få en finare runda. Bland annat körde jag på norra sidan av Bornsjön förbi Sturehofs slott. Efter Södertälje tog jag svängen förbi Ekeby och Tuna. När jag kom till Taxinge-skylten så svängde jag in där för att se hur det såg ut. Det blev som sagt några små avstickare från den vanliga rundan. Det var riktigt fina vägar och kul med lite omväxling. Nånstans mellan Mariefred och Stallarholmen såg jag en vildsvinsfamilj på en åker. Suggan och galten var grymt (pun intended) stora. Jag stannade för att filma men de blev misstänksamma när jag fipplade med kameran så de sprang in i skogen.
Benen kändes bra och eftersom man själv bestämmer hastigheten så behöver man inte gå på rött heller. När man cyklar så är det minst lika viktigt att huvudet är på plats också och det var det idag. Jag var avslappnad och ville vara ute och cykla så länge som möjligt. Det är tre saker som måste vara på plats för att få en bra runda. Ben, huvud och gubbe. Idag hade jag alla tre. För en gångs skull jag hade jag en riktigt bra bok i öronen också. Jag lyssnade faktiskt på den hela rundan. Jag brukar oftast tröttna efter några timmar men den här ville jag lyssna vidare på. Det blev ändå 8 timmar nonstop rando-lyssnande på boken. Tror det är ett personligt rekord faktiskt.
Första halvan hade jag kämpat mot vinden men efter Strängnäs var det dags att casha in medvinden. Nu fick jag medvind på 55:an. Det kan betyda liv eller död. Psykisk död alltså. 55:an kan vara så fruktansvärt plågsam mot psyket om det är motvind. Nu susade jag fram i bra fart och lyssnade på hur de sprättade upp folk till höger och vänster på ljudboken. Det är livet på en pinne. Cykla i medvind och lyssna på brutala mord.
Strax efter Enköping började energin ta slut. Jag hade tänkt att jag skulle klara mig utan att fylla på någonstans så jag hade sparat på vattnet. Jag hade bara druckit en liten flaska (500 cl) och ätit en snickers på hela dagen. När jag kom till macken i Skolsta så unnade jag mig en Cola och en chokladbit och fyllde på vattenflaskan med sportdricka. Det var nog med energi för att ta mig hem. Strax efter Skolsta började det regna. Temperaturen sjönk snabbt och himlen blev kolsvart. Regnet kom och gick de följande milen. Som kallast var det 3,7 grader samtidigt som det regnade. En fördel med att det var så kallt när jag startade var att jag hade med kläder så jag klarade mig. Det hade inte varit superskoj om jag inte hade skoöverdrag eller regnjacka med. Då hade den här bloggen med all säkerhet varit lite gnälligare.
Efter 9 timmar och 23 mil var jag hemma igen. På det hela hade det varit en riktigt härlig dag. Benen, huvudet och gubben hade fungera som de skulle. De mörka molnen släppte samtidigt som jag kom hem så en stund senare kunde jag sitta på trappen och njuta i solskenet med ett glas rosé och njuta av det som var kvar av dagen.
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar