Anmäld till Midnight sun Randonnée

Ja men sådär, då har nästa års planering börjat. Idag anmälde jag mig till Cykelintresset i Umeås 120-milare, Midnight sun Randonnée. Det känns som ett alldeles perfekt lopp att kicka igång sommaren med. Man startar i Umeå och tråcklar sig upp till Mo i Rana i Norge där man vänder och cyklar tillbaka till Umeå igen. Bilderna på deras hemsida ser riktigt läckra ut.  

Det känns alltid bra att rista in det första loppet i kalendern så idag körde jag ett extra inspirerat pass på Zwift. Det blev ett 6x8 minuter på strax under FTP. Det kändes överraskande bra trots att det är ganska mycket arbete. Mitt projekt med bikfittingen börjar komma i mål. Nu är det dags för nästa projekt, att höja FTP och få fart på gubbkroppen. 

Det var väl allt för idag. Mors!

Film från årets sista brevet i Stockholm. Barkarby 20 mil.

 

Randonnékalender för 2022 och 4 år på Zwift!!

Oh yes. Det viktigaste först. Idag är det tydligen 4 år sen jag började med Zwift. Efter 10 år stirrandes in i väggen på en Monark så tog jag klivet in i framtiden. Fan vad kul jag har haft på Zwift de här fyra åren. Det har verkligen varit räddningen för min cykling. Jag har inte blivit starkare på något sätt, snarare tvärtom, men det har blivit så mycket enklare och roligare att cykla under det mörka och grisiga halvåret. Tack Zwift!

Nog om det. Idag släpptes 2022 års randonnékalender. Jag kommer ihåg när jag var en liten grabb och väntade på att nya Hobbex-katalogen skulle dimpa ner i brevlådan. Sen bläddrade man i den tills sidorna ramlade ur, speciellt sidorna med knivar och grejer. Nu när Hobbex har tappat gnistan så får jag ligga och scrolla upp och ner på randonnékalendern istället. 

Det är lite kul att se att det finns 5 stycken 100-milare, sen tillkommer ju både Uppsala-Trondheim-Uppsala och Midnight sun Randonné. Det är också kul att se att det finns många 20 och 30-milare inlagda efter sommaren. Det ser faktiskt ut som att man kan få ett dunder-randonné-år utan att ens lämna landet, eller ja kanske på UTU och MSR då. 

/Johan 

Jag klarar inte ens av att åka till Mallorca.

Just nu skulle jag egentligen sitta med ett glas spanskt rödvin på balkongen i Palma och flina, men eftersom jag är en idiot så sitter jag hemma på Ekerö och ska snart laga middag.

Som sagt, jag hade bokat en ganska spontan resa till Mallorca den här veckan. Flyget gick idag klockan 07:10. Jag ställde klockan på 03:00 för att hinna checka in i god tid. Allt var förberett. Cykeln var packad och cykelkläder för fem dagar låg snyggt vikta i resväskan. GPS:en var laddad med fina rundor och alla GoPro-batterierna var fulladdade. Det svenska vaccinpasset låg tillsammans med den Spanska motsvarigheten. Vamos ala Mallorca!

Nån gång mitt i natten vaknade jag av en gnagande tanke, hur är det med passet, är det fortfarande giltigt? Fan det är väl inte längre än tio år sen jag fixade det? Nä det borde funka. När klockan ringde vid tre så hoppade jag upp och haltade ner till köket där passet låg. Jaha, det gick ut i maj. Kuken.

Jag började googla på pass och Arlanda och kom fram till att den enda chansen var att åka till polisstationen på Arlanda och ordna ett tillfälligt pass. Jag skippade frukosten och åkte direkt. 04:00 parkerade jag utanför polisstationen. Det var stängt. På dörren stod det att de öppnade 08:30. Jag ringde på porttelefonen bara för att få bekräftat att det inte fanns någon som kunde hjälpa mig förrän 08:30, alltså 4,5 timmar senare. Då skulle planet redan ha lyft för länge sen. 

Jag kollade om det fanns några andra plan som gick senare på dagen men det var fullbokat på SAS. Avgångarna imorgon hade ökat i värde mer än bitcoin. Nu skulle det kosta 3-4 tusen för en enkelbiljett, plus 1000 kr för passet och att jag skulle få sitta på Arlanda och glo resten av dagen om jag skulle hitta en biljett med något annat bolag. Men då skulle väl bli magsjuk av en ruccolasallad i loungen eller så skulle jag väl ramla och bryta nyckelbenet första metern på strandpromenaden. 

En stund senare satt jag i bilen på väg hem igen. Flyget och hotellet var avbokade och äventyret hade kostat några tusenlappar. En ganska saftig avgift för att åka och titta på polisstationen på Arlanda kan man tycka. Det här är den andra Mallorca-resan på raken som floppar. Den första pga Corona och den andra pga en tjockskalle. Men skam den som ger sig, en vacker dag kommer den här tjockskallen lyckas åka till sitt älskade Mallorca.

Nästan som Mallorca

Bikefit, snart är jag expert!

Det börjar lösa sig, som gubben sa när han bajsade i badkaret. Det senaste påhittet med min bikefit är att jag har bytt vevpartiet till ett med kortare vevarmar. Från 170 mm till 160 mm. Jag testade det ordentligt igår med en 20-milare i skapligt tempo. Inget på kroppen gick sönder så det verkar som att det fungerade.

Jag tror fan att jag är nåt på spåren här! Det kändes riktigt bra. När man tänker efter så är det ganska självklart. Det är ju heltokigt att jag som knappt är 170 cm lång med ganska korta ben ska ha samma vevarmslängd som en 185 centimeters långbening. Det är ju klart att mitt pedalvarv blir större i relation till benen. Med de nya kortare vevarmarna så känns det helt rätt. Som grädde på moset fick cykeln en ny kedja också. Den förra hade gått över 1500 mil så den kändes lite väl sladdrig på slutet. 

Utan att sväva ut i ett fullständigt ordbajseri så ska jag försöka förklara hur det känns nu, och hur det kändes förut. Kort recap, jag har suttit ganska långt fram på sadeln och möjligtvis lite för långt upp. Det har funkat helt ok men nu vill jag göra slag i saken och göra det optimalt. Jag har tidigare försökt att sänka sadeln och skjuta den lite bakåt för att få till ett bättre rundtramp men det har bara känts som att jag sitter längst ner i en knäböj och avslutar trampet halvvägs. Jag antar att det är för att pedalvarvet är så stort så det inte blir en naturlig rörselse för mina korta ben. Det har alltid slutat med att jag skjuter fram sadeln och höjer sadeln tills benet nästan är rakt. Typ så som triathleter sitter. 

Med det nya vevpartiet så kan jag sitta lite längre bak utan att det känns som att jag sitter på toaletten. Det gjorde att jag hittade rundtrampet direkt. Det känns som att jag sitter högre upp eftersom vevarmen är kortare och knäna inte kommer lika långt upp i översta läget. Benen är lätt böjda längst ner i trampet utan att det känns att de är för böjda. Det blir en naturlig övergång till rundtramp längst ner utan att jag behöver tänka på det. Låter det inte helt amazing?

En annan sak som är amazing är att jag och mina korta vevarmar åker till Mallorca imorgon. Det kan komma lite filmer och bilder därifrån så om ni inte vill se sånt så får ni blocka mig några veckor framöver.  

Det här med korta vevarmar kommer bli nästa heta grej efter keramiska lager och jättestora växeltrissor. Kom ihåg var ni läste det först. 

Bikefit and the whole shabang.

Jaha nu är vintern snart här igen. Vad ska man göra då förutom att drömma om nästa års äventyr och försöka hitta någon bra plan för att hålla sig sysselsatt under vintern? Jo man kan börja stöka med sittställningen på cykeln. Och det är precis vad jag har gjort. 

Det började med en tråd på Happy som från början handlade om långcykling men som på slutet utvecklades till skavsår och sittställning. Efter ett tag var det full blown bikefitting i hela tråden. Jag råkade klicka på en youtubefilm och sen var det kört. Jag var som en sökande människa som bara väntade på att Jehovas skulle plinga på dörren, för att sedan gå helt bananas i sin nya tro. Där är jag nu. Jag ifrågasätter allt. Bränn allt gammalt och bygg nytt från grunden. 

Jag började med sadelhöjden. Jag har egentligen suttit ganska bra, jag har ju inte haft några större problem på mina långrundor men det går alltid att göra det lite bättre. Tex mina hälsenor som krånglar varje år så fort jag börjar öka distanserna. Killen på Youtube övertygade mig att jag antagligen sitter för högt och lite väl långt fram.

Nu har jag sänkt sadeln 10-15 mm, vilket är ganska mycket, och samtidigt skjutit bak den 5-10 mm. Jag får ha det som utgångspunkt och jobba därifrån. Jag körde första ordentliga passet idag och det kändes bra men lite ovant. Det belastar andra muskler än tidigare. Nu känns det som att jag kopplar in gluteus och hamstrings mer än tidigare.

En annan grej som jag också började klura på är vevarmslängden. Jag har kört på 170 mm de senaste 15 åren och har väl inte klurat så mycket mer på det. Nu verkar trenden gå mot att köra med kortare vevar än tidigare. Än en gång sökte jag svaren på Youtube. Kortare vevar har en hel del fördelar. Tex blir rörelsen i höften mindre vilket borde vara bra för en stel gammal gubbe som mig. En annan fördel är att knät kommer lägre i det högsta läget. Det borde vara en fördel när man ligger i tempobågen. 

Hur som helst. Nu är ett nytt vevparti på väg hem. Det blev ett 160 mm. Det kanske är i mesta laget att sänka med 10 mm på en gång men jag hade inte tålamod att först testa 165 mm. Då är det lika bra att smälla på direkt. Vevpartiet borde dimpa ner under veckan. Det ska bli jäkligt spännande att se vad det kan göra. 

Det här är bara början. Jag känner att det här kommer bli en följetång under vintern men förhoppningsvis kommer det fram något bra ur det. 

/Johan

Södertäljes 20-milare på grus

Här är en liten film från Södertäljes 20-mils grusrunda. Som en extra krydda försöker jag prata engelska. Det låter som att jag skolkade på varenda engelskalektion i skolan så jag klippte bort som mycket snack som möjligt. I hope you like it!